Publicerad 1904 | Lämna synpunkter |
BERGSMAN bær3js~man2, hvard. äfv. (i sht i Sveal.) bær3s~, äfv. (i sht i södra o. västra Sv.) 4~1 (be`rgsman Weste, b`ärrjs-mánn Almqvist; jfr: Bergs-man läs (dvs. uttala) Bers-man. Columbus Ordesk. 55 (1678)), m.; best. -mannen, hvard. äfv. (utom i södra Sv.) =; pl. -män, stundom -männer.
1) fordom: person (i sht af allmogeklassen) som idkar bergs- l. brukshandtering; senare: person (i järnbergslagerna: allmogeman) som äger med del i grufva l. bruk förenad jord o. idkar bergs- l. brukshandtering; numera: innehafvare af hemman l. hemmansdel l. tomt i bergslag, i sht järnbergslag. G. I:s reg. 1: 26 (1521). Ääre och någre, som wilie och lust haffwe att bruke (Hammars-)Bergit och stålsmijde, the måge flyttie sich till Bergit och bliffwe Bergzmenn, sedenn skole the och så, lijke som andre Bergzmenn, niute alle Bergzpreuilegier och frijheter. Därs. 16: 451 (1544). Vi bergsmen på Noraskoga berg. RA 2: 213 (1568). RARP 2: 160 (1635). 2 RARP 5: 199 (1727). Geijer I. 3: 213 (1812). Bergsman .. E. i B. Johansson Noraskog 1: 276 (cit. fr. 1813). (Vid midten af 1300-talet) framträda .. Bergsmännen såsom en småningom .. med vissa privilegier försedd corporation. Nordström Samh. 1: 376 (1839). Innehafvaren af hemman eller hemmansdel i ett bärgslag, bärgsmannen, var i forna tider förpliktad att ”blåsa tackjärn” ock begagna sina skogar till kolning i ock för tackjärnstillvärkningen, som drifves i de trakter, hvilka ligga i närheten af grufvorna ock gruffälten. E. Bore i Landsm. V. 7: 3 (1891). PT 1900, nr 211 A, s. 1 (se under BERGSMANS-TOMT). — i bild. Ibland dugtiga bergsmän i vår historias schakter, så väl med hänsyn till malmens brytning som tillgodogörande, framträder nu .. författaren af Svenska kyrkans historia (dvs. H. Reuterdahl). Geijer I. 8: 332 (1839).
2) i allm. person som förstår sig på l. ägnar sig åt bergsbruk. Tilas Præs. i VetA 1742, s. 3. Tidigt måste den vinnlägga sig om Bergsmans ögon, som Bergsman blifva vil. Tessin Bref 2: 284 (1755). Wieselgren Bild. 236 (1883, 1889; se under BERGMÄSTARE). Det var ingalunda endast .. på embetets vägnar som Creutz vårdade sig om finska bergsbruket, han var äfven personligen en intresserad bergsman. Hultin Bergsh. i Finl. 59 (1896). Den bekante bergsmannen Sven Rinmans graf. SD(L) 1901, nr 44, s. 4.
3) (individ af) fågelarten Sula alba Lin., hafssula; jfr BERG-HAMMARE 3. Nilsson Fauna II. 2: 510 (1835, 1858).
Sammansättningar (till 1).
Anm. Typen bergsmanna- (A) har på grund af sin större ålderdomlighet ofta ett bibegrepp af ngt hedersamt l. förnämligt.
-LIF, se B. —
-NÄRING~20. (bergsmans- Möller (1790)) jfr BERGS-NÄRING. E. Bergenskiöld (1785) hos Johansson Noraskog 1: 49. Böttiger i SAH 52: 114 (1876). —
-RÖRELSE~200. (numera föga br.) bergsbruk (se d. o. 3); jfr BERGS-RÖRELSE. I bergsmannarörelsen, som i kriget, sprider sig till befallande och lydande samma anda, skapad af göromålens art, af delade faror och delade mödor. Rosenstein 1: 153 (1790). Dens. 2: 59 (1813). —
-SED~2. En ort (näml. Falun), .. märklig .. för den gamla Svenska gästfriheten, för bergsmannaseder. Rosenstein 1: 155 (1790). Några af Böhmens bergstäder, der gammal bergsmannased bibehållit sin ursprungliga friskhet. Uppf. b. 3: 141 (1873). —
-SLÄKT, -SPRÅK, -STÅND, -TERM, -UTTRYCK, se B. —
B: BERGSMANS-BLOSS30~2. bloss förr användt vid grufarbete, numera bl. vid turistbesök i vissa grufvor. Rothlieb Matr. 1818, s. 55. —
-DRÄKT~2. Stiernstolpe Arndt 2: 142 (1807, 1814). Den gamla bergsmansdrägten och de hemväfda kläderna äro bortlagda (i Karlskoga bergslag). Lindberg Karlskoga 8 (1895). —
-EGENDOM~200 l. ~102. jfr -HEMMAN. Bergv. 1: 359 (1686). Bruk och Bergsmans-Egendomar, hvarifrån hyttedelar äro oskiljaktiga. Ad. prot. 1800, s. 1461. —
-EXAMEN~020. (skämts., i vissa trakter af Sveal., föga br.) prof på förmåga att äta o. dricka duktigt. Kommer man till ett burget hus (i Karlskoga bergslag), kan man nog råka illa ut, om man saknar förmåga att ”taga bergmansexamen” i både vått och torrt. Lindberg Karlskoga 7 (1895). —
-FRIHET~20 l. ~02. (föga br.) bergsprivilegium; jfr BERGS-FRIHET. Vederbörande inom bergslag skulle vara underkastade den inskränkning i bergsmansfriheterne, som i behörig ordning kunde varda bestämd. Johansson Noraskog 2: 382 (1882). —
-GILLE~20. (förr) En Bergs-Ordning och Skrå, hwar efter Åldermannen för Bergsmans gildet (i Sala), samt med the Ellofwa uti alle Saker, Grufwan och Bruket angående, sig rätta och regulera skole. Bergv. 1: 54 (1624); jfr Hallenberg Hist. 5: 182 (1796). —
-HAMMARE~200. (bergsmäns(-) Bergv. 1: 188 (1649; i pl.)) (bergsman l. bergsmän tillhörig) hammarsmedja i (järn-) bergslag; jfr -SMEDJA. Bergv. 1: 298 (1679). I stället för det dhe här tils på dheras Bergzmans hambrar hafwa elaakt och grofft järn tillwärkat. Johansson Noraskog 1: 244 (i handl. fr. 1689). Bergv. 1: Reg. L 2 a (1736). Kôersner Dal. 4 (1885). —
-HANDTERING, se A. —
-HEMMAN~20. hemman inom bergslag, i sht järnbergslag, på hvilket förr skyldighet att idka bergsbruk hvilade mot frihet från rotering m. m.; jfr -EGENDOM, BERGS-, BERGSLAGS-HEMMAN. Bergv. 1: 226 (1664). Besittnings-rätten på Bergsmans-hemman i Järnbergslagerne är Bergmans-ståndet förbehållen. Lillienberg Præs. i VetA 1776, s. 14. Stiernstolpe Arndt 2: 153 (1807, 1814). Bergsmansheman (i kameral bem.) .. Finnas allenast i Jernbergslagerne, och äro deras innehafvare förbundne att idka Grufvebrytning och Tackjernsblåsning. Rabenius Kam. 210 (1825, 1832). Juhlin-Dannfelt 354 (1886). jfr KRONO-, SKATTE-BERGSMANS-HEMMAN. —
-HYTTA~20. (bergsmäns(-) G. I:s reg. (i pl.), Bergv. 1: 106 (1638; i pl.)) (bergsman l. bergsmän tillhörig) hytta i bergslag, i sht järnbergslag. G. I:s reg. 14: 52 (1542; om hyttor vid Salberget). At skogen vid bergsmanshyttorne intet får användas til annat än til sielfva hyttornes förnödenhet. 2 RARP 5: 436 (1727). Sannolikt kommer (Immetorpshyttan) .., numera den sista bergsmanshyttan i Karlskoga, att innan kort .. skatta åt förgängelsen. Tackjärnstillverkningen har i våra dagar öfvergått till s. k. storindustri. Lindberg Karlskoga 117 (1895). —
-JORD~2. Bergv. 1: 356 (1686). Abrahamsson 353 (1726). Enligt en k. förordning 1859 är bergshandteringen numera fri, och den skyldighet till blåsning i hytta eller masugn, som dittills ansågs åligga bergsmansjorden, upphörde. NF 2: 303 (1877). —
-JÄRN~2. vid bergsmanshammare smidt stångjärn, i allm. sämre än bruksjärn. Bergv. 2: 539 (1750). Medel- eller Bergsmansjern. SFS 1855, Bih. nr 33, s. 34. —
-LIF~2. (bergsmanna- J. Adlerbeth i Tegnérs ppr 182 (1822)) Af det ur många synpunkter märkliga bergsmanslifvet (i Dalarna) finnes .. numera intet annat än minnet qvar. V. Kôersner i VLS 90 (1885). E. Bore i Landsm. V. 7: 1 (1891). —
-NÄRING, se A. —
-ROTE~20. (förr) om sammanslutning af bergsmän för idkande af grufdrift. Johansson Noraskog 3: 410 (i handl. fr. 1684; äfv. bergsmens(-)). —
-RÄTT~2. (numera knappast br.) (De förutnämnda personerna, som fått tillstånd att bygga en masugn i Åsjöälfven) skola .. njuta all bergsmansrätt och privilegier så länge de bruka såsom andra bergsmän. Lindberg Karlskoga 190 (i handl. fr. 1638). —
-SLÄKT~2. (äfv. bergsmanna-) Eric Gustaf Geijer, nedstammande från idoga, aktningsvärda Bergsmansslägter. Fries i SAH 23: 183 (1847). Wirsén Ton. o. sägn. 19 (1893). —
-SMEDJA~20. = -HAMMARE. J. af Nordin (1792) i Econ. annal. 1807, febr. s. 43. W. Hoffstedt i Tekn. tidn. 1871, s. 3. —
-SMIDE~20.
-SPRÅK~2. (bergsmanna- Böttiger 6: 198 (1835), 2 Uppf. b.) Tilas Præs. i VetA 1765, s. 17. Nedersta delen af en masugn .. kallas på bergsmannaspråket ”stället”. 2 Uppf. b. 5: 326 (1902). —
-STÅND~2. (äfv. bergsmanna-) Bergv. 1: 359 (1686). 2 RARP 3: 96 (1723). Lillienberg Præs. i VetA 1776, s. 14 (se under -HEMMAN). Nu mera förlorar sig .. bergsmansståndet på flera sätt allt mera i den stora massan af befolkningen. Uppf. b. 3: 141 (1873). —
-TERM~2. (bergsmanna- Berzelius, Larsen) bergverksterm; jfr -UTTRYCK. Berzelius Kemi 2: 610 (1812, 1822). Larsen (1884). —
-TOMT~2. Bergsmannen A. L:s i Kalkbacken (vid Sala) .. bergsmanstomt. PT 1900, nr 211 A, s. 1. Därs. 1902, nr 88 A, s. 1. —
-VIS~2, sbst.
2) (enst.) sannol. syftande på det höga lefnadssätt som förr ofta förekom i bergslager. Vår värd (här i Sala) .. är, / en syndare på bergsmansviset. Tegnér 2: 308 (1816). —
-YRKE(T), se A.
-HAMMARE, -HYTTA, se B. —
-ROTE, se A.
Spalt B 1319 band 3, 1904