| Publicerad 1904 | Lämna synpunkter |
BERIMMA, v. -ade.
(†)
1) [efter mnt. berimen l. t. bereimen; jfr holl. berijmen] tr.: göra rim om l. öfver (ngt), rimma på. Leffren wil iagh berimma effter gammalt sätt. Bordrim A 7 a (1620).
2) (enst. skämts.) refl.: uttala l. yttra sig med l. på rim. Ej binder du en grimma / På skalden, som sig vill i ditt beröm berimma. Fahlcrantz 2: 239 (1825, 1864).
3) refl.: rimma sig, passa l. hänga samman; med prep. med: passa in på. Thet Konung Dawid klagar öffuer .. Psal. 73. tyckes mig mächta .. wäl berimma sigh ock medh wåra tijdher, i hwilka icke fåå Menniskior äro, som mästra .. Gudh. Wallius Likpred. öfv. Marg. Christophersdotter A 8 a (1620). Monsieur jag beder säger mig, / .. Hur’ Hiertat Ehrt doch hafwer sigh, / Om sigh alt rätt berimmer. Tidfördrijf B 1 b (c. 1700).
Spalt B 1328 band 3, 1904