Publicerad 1904 | Lämna synpunkter |
BERKAN bärka4n l. bær- (berka´n Weste, bärrkán Dalin), äfv. PERKAN pär- l. pær-, numera sällan BARKAN bar- l. BARAKAN bar1a-, n. l. r. (n. Stiernman Com. 3: 624 (1667), Nisbeth Handelslex. (1867; äfv. ss. r.), Wenström (1891) m. fl.; m. Dalin (1850), Kindblad (1867); r. Uppf. b. 6: 350 (1875)); best. -et l. -en; pl. (i bet. olika slags berkan) -er (Celsius Alm. 1743, s. 32 (i ssg), Rothof 655 (1762)).
ett slags numera i Sv. sällan förek. tyg af hårdt tvinnadt o. vid väfningen hårdt hopslaget garn af angoraull l. annat gethår l. kamull l. blandningar med ull; (ett slags) grof kamlott. Stiernman Com. 3: 624 (1667). 1 st. melerat Baracan. Vg. fornm. tidskr. 6—7: 62 (1755). Barcan, Barkan, Baracan .., et Ylletyg, et tvinntrådigt groft Camelott, som brukas til kappråckar och rägnkappor. Orrelius Köpm.-lex. (1797). Berkan eller Perkan .. Den svarta, använd till prestrockar, är ännu en i handeln gångbar vara. Nisbeth Handelslex. (1867). Percan, Bercan .., tvåskaftadt tyg af gethår och ull. (Ekenberg o.) Landin 912 (1894). — jfr HALFSIDEN-, REGN-, YLLE-BERKAN.
B: BERKANS-03~, äfv. PERKANS-03~, numera sällan BARKANS-03~ l. BARAKANS-ÖFVERDRAG103~002. Stolar med barrakansöfverdrag och hvitmålade karmar. Topelius Vint. I. 2: 17 (1880).
Spalt B 1329 band 3, 1904