Publicerad 1904   Lämna synpunkter
BERNHARDINER bær1nhardi4ner, äfv. bær1nar-, l. bæ1rn-; best. -n; pl. =; äfv. BERNHARDIN bær1nhardi4n osv.; best. -en; pl. -er; sbst.1, m.
Etymologi
[jfr t. bernhardiner, eng. bernardine, fr. bernardin, mlat. bernardinus, af Bern(h)ardus, Bernhard; benämningen antogs af cistercienserna i klostret Clairvaux (i nordöstra Frankrike) o. af deras ordensbröder i nämnda klosters talrika dotterkloster till minne af den helige Bernhard († 1153), som 1115 hade blifvit abbot i (det då nyanlagda) klostret Clairvaux o. gjort det till ett mönsterkloster]
munk tillhörande cisterciensernas (af den helige Bernhard reformerade) orden; cistercienser. Botin Utk. 305 (1761). Samtidigt med stiftelsen af Alvastra lade ett annat samfund af Bernhardiner grund .. till ett kloster i djupa Småland (näml. Nydala kloster). Strinnholm Hist. 4: 54 (1852). (Klostren på sv. landsbygden tillhörde) nästan alla .. Cisterciensernas eller Bernhardinernas orden. Reuterdahl Sv. kyrk. hist. III. 2: 187 (1863). NF 3: 377 (1879).
Ssgr: BERNHARDINER-1030~, äfv. BERNHARDIN-BRODER103~20. Snoilsky 1: 278 (1874, 1883). —
-KLOSTER~20. (Ärkebiskop Eskil i Lund hade anlagt) åtskilliga Bernhardin-kloster och ibland dem Tomarps i Skåne. Dalin Hist. 2: 172 (1750). Reuterdahl Sv. kyrk. hist. III. 2: 205 (1863). —
-MUNK~2.
1) m. Regnér Fr.-sv. ordb. (1780, under bernardin). Ill. Sv. 1: 212 (1866, 1882).
2) r. l. m. ett slags bakverk. Björklund Kokb. 367 (1849, 1860). —
-NUNNA~20. Regnér Fr.-sv. ordb. (1780, under bernardine). Dalin (1850). Kindblad (1867). —
-ORDEN~20. I Sverige ägde Bernhardinerorden åtminstone tolf Munke- och sju Nunne-Kloster. Botin Utk. 305 (1761). NF (1877). — Anm. I st. f. ofvan anförda ssgr brukas äfv. sammanställningar med namnet Sankt Bernhard i genitiv, i äldre tid med lat. genitivform. S. Bernardi nunnor. O. Petri Klost. B 1 a (1528). S. Bernardi orden. Därs. A 4 b.

 

Spalt B 1333 band 3, 1904

Webbansvarig