| Publicerad 1904 | Lämna synpunkter |
BERÅD berå4d, hvard. äfv. -rå4 (berå´d Weste), n.
1) [jfr motsv. anv. i fsv., d., holl. o. t.] († utom i b, c β o. d) öfverläggning (mellan flera personer inbördes l. i ngns inre), öfvervägande, betänkande; ofta med bibet. af villrådighet l. tvekan; stundom svårt att skilja från 2. Itt gott berådh(,) wel betenckt modh, / Thet är j alla saker gott. Ps. 1572, Andel. wijs. A 5 a; jfr Ps. 1695, 226: 1. Lex. Linc. (1640, under deliberatio). Men Adam hade eij af nöden långt berådh, / Ty Gudh hans rena siäl vpfylte medh then nådh, / At han vthi en hast förstod the högsta saker. Spegel Öp. par. 61 (1705). Väl ha’n I dömt, väl slutat långt beråd. Öman Milton 44 (1862). — särsk.
a) [jfr holl. van rijp beraad en ernstig nadenken] styrdt af prep. (ut)af: på grund af så l. så beskaffad(t) öfverläggning l. öfvervägande. Aff stackot och oförsichtigt berådh. Svart G. I 106 (1561). Aff gott berådh och wälbetänkt modh. Botvidi Brudpred. 44 (1622).
b) [jfr fsv. epther langth samtall och beraadh, ä. d. efter lang beraad, holl. na rijp beraad] (i sht hvard., numera mindre br.) styrdt af prep. efter, i sht i uttr. efter mycket beråd, efter mycket bry (för att finna på råd), efter mycken tvekan. Efter mycket beråd, huru man skulle bete sig, fattades ändtligen det beslut att … Dalin (1850). Lundell (1893). — (numera föga br.) i förb. efter moget beråd o. d. Efter mognare beråd är jag af annan mening. Widegren (1788). — (†) Besökte Han (dvs. G. I) Erchiebiskop Jacob, så fann Han honom, effter långsampt beråd, .. hwarken warm eller kåld. Phrygius Föret. 19 (1620).
c) styrdt af prep. i.
α) [jfr d. at tage en sag i beraad, nt. in berow und berade nehmen (Richey Id. hamb.)] i uttr. taga i beråd, taga under öfverläggning l. i öfvervägande, äfv. hafva i beråd, öfverväga (jfr e α). Huilkit (förslag) the toghe vtj beråd. G. I:s reg. 4: 201 (1527). Därs. 6: 164 (1529). Han .. badh them haffua i berådh, om the Danskes tyrannij stodh till lidande eller ey. Svart G. I 13 (1561). — särsk. närmande sig bet.: draga i betänkande, tveka. Taghe wij vtj berådh att jnryma vtlendskom mannom någott ytermera wilkor her i wort rike. G. I:s reg. 7: 136 (1530).
β) [jfr sv. dial. stå i berå, väre i tvänne berå (Nilén Allmogem. i Sörb. 7 (1879)), vara i berå (Rietz) l. i túberå (Skåne), d. staa i beraad med sig selv, han var i beraad om han skulde göre det, holl. ik sta in beraad of ik u al of niet spreeken wil] (i sht hvard.) i uttr. stå l. vara i beråd (jfr 4), öfverväga (hvad man skall göra l. om man skall göra ngt), vara i bryderi (för att finna på råd l. utvägar), vara tveksam l. villrådig l. i förlägenhet (om ngt l. om man skall göra så l. så l. hvad man skall göra l. huru man skall handla) (jfr e β). G. I:s reg. 4: 274 (1527). Han stod länge i beråd. Widegren (1788). Jag står i mycket beråd hvad jag skall göra. Weste (1807). Öfversättaren har varit i mycket beråd huru han skulle återgifva (titeln Comedy of errors). Hagberg Shaksp. 9: 319 (1850). En silfvergrå stjärtmes, som tydligen var i stort beråd, om han skulle fullfölja sin ursprungliga plan. A. T. Gellerstedt i PT 1896, nr 59 A, s. 3. Den lilla frun var i ett fasligt beråd. Quiding Hvidehus 153 (1899). — (föga br.) med saksubjekt: vara under öfverläggning l. pröfning, vara oafgjord (jfr e β slutet). Thet stodh vthi berådh hwilken vthaff Borgmästerna (dvs. konsulerna) then Provintzien .. tilägnas skulle. Schroderus Liv. 585 (1626).
d) [jfr ä. d. ey med beraad oc ville, d. med fuldt beraad samt motsv. anv. i mnt.] (numera mindre br.) styrdt af prep. med, i sht i uttr. med beråd, äfv. med fullt beråd, med (full) öfverläggning, med öfverlagdt uppsåt, med vett o. vilja, med berådt mod (se BERÅDD 2 a); med afsikt, afsiktligt, uppsåtligt. Medh flijt, medh betänckiande och berådh. Lex. Linc. (1640, under composito). Brenner Dikt. 1: 28 (1700, 1713). Ju mera en gärning med fri vilja och fullt beråd blifvit begången, .. desto straffbarare bör hon ock anses. Calonius 3: 29 (1798). Adlerbeth Æn. 174 (1804, 1811). — [jfr ä. d. med gott beraad, holl. met rijp beraad, mnt. med gudeme berade] i numera föga br. förb.: med (så l. så beskaffad) öfverläggning l. omtanke. Med velbesynnat, fortænckt, oc mogit berådh. G. I:s reg. 4: 145 (1527). Med välbetänkt beråd. Kolmodin Qv.-sp. 2: 444 (1750). Om han (dvs. åkermannen) kommer att se, huru, af det han med godt beråd utsådde, mycket faller bland tidsandans törnen och förqväfves. Wallin Rel. 4: 392 (1839). Grefven med vist beråd / lät laga till bröllop i allsköns hast. Sturzen-Becker S. arb. 4: 126 (1862).
e) styrdt af prep. på.
α) i uttr. taga, äfv. hafva på beråd = c α. G. I:s reg. 7: 445 (1531). När the eskadhe slotzloffuonar aff her Steen, togh han thet på berådh til annan daghen. O. Petri Kr. 289 (c. 1540). Han wille haffua sakene på berådh vppå nogre dagar. Svart G. I 80 (1561). jfr: Thetta annamadis på jtt berådh. G. I:s reg. 7: 490 (1530).
β) [jfr sv. dial. vara på beråd, vara tvehågsen l. villrådig (Wahlström Uplandsdial. 13 (1848))] i uttr. stå l. vara på beråd (jfr 4) = c β. Serenius (1741). Ihre Gl. (1769). Sahlstedt (1773). Möller (1790, 1807). — med saksubjekt = c β slutet. Thet stodh på berådh emellan Her Götstaff och them (dvs. danskarna) wid en månadz tijdh. Svart G. I 70 (1561). Växiö domk. akt. 1677, nr 214.
f) styrdt af prep. till: för (längre l. fortsatt) öfverläggning. Om thet ærendhe skal plath vpsæties (dvs. uppskjutas) til længre beradh, och rikitzens rådz forsamblingh. G. I:s reg. 4: 101 (1527). Girs E. XIV 44 (c. 1630).
2) (†) rådslut, beslut, föresats, afsikt, plan; stundom svårt att skilja från 1. De små barnen togo sitt eget beråd. Sv. forns. 2: 98. Huadt berådt eder kom i sinnet att j oss oåtuaradt (dvs. utan att underrätta oss) droge eder kooss. G. I:s reg. 5: 31 (1528). Herr brudgum, hvars beråd ståår billigt att berömma. Wexionius Vitt. 402 (1688). See, Christe, nådig an, hvad som iag här begynner, / Ded är ett djerft beråd. Rosenfeldt Vitt. 163 (c. 1700). Palmblad Aischylos 11 (1841, 1845).
3) [jfr t. auf Gottes berat] i uttr. på, äfv., i sht förr, af l., numera bl. ngn gg, med eget beråd, af egen ingifvelse o. drift o. på eget ansvar, på egen hand, på eget bevåg; äfv., numera bl. ngn gg, på l. af l. med ngns beråd o. d., på ngns inrådan l. tillskyndan. Ingen prophetia är fram kommen aff menniskios berådh. O. Petri 1 Post. 77 b (1528). The som .. aff eghet berådh och enskilt öffwerdådighet, tagha lijfwet aff androm. L. P. Gothus Mon. turb. 154 (1629). Ett krig, som de med eget beråd hade företagit. Kolmodin Liv. 2: 59 (1832). Arnheim och öfverstarna vågade ej på eget beråd yttra sig angående dessa vidtutseende förslag. Fryxell Ber. 7: 51 (1838). På beråd af den höga Athene. Johansson Hom. Od. 13: 121 (1845). (Grymheterna utöfvades) Ej med Venedigs vilja och beråd. Kullberg Rol. 4: 4 (1870). Nyblom Hum. 103 (1874, 1883). — [jfr fsv. han giordhe the gerning vtan beraadh oc staddan wilia, t. ohne berat des ministeriums] (föga br.) i uttr. utan ngns beråd, utan ngns tillskyndan. Förvägna flock! .. / Kring jord och himlarymd förutan mitt beråd / I ströfven. Wallin Vitt. 2: 280 (1807). — jfr MÄNNISKO-BERÅD.
4) [jfr sv. dial. vara i berå (Rietz o. Ordb. öfv. allmogeord i Hels. (1873)), d. de vare i beraad at søge hielp] (i sht hvard.) i uttr. stå, äfv. vara i beråd, förr äfv. stå på beråd (jfr 1 c β, e β), stå l. vara i begrepp (att göra ngt), just ämna (göra ngt). Kolmodin Qv.-sp. 1: 63 (1732). Jag står på beråd at gå dit. Widegren (1788). Just som jag var i beråd at .. uthyra Fru Ströms gård .., så kom Hofr(ätts)R(ådet) Wallerian til mig. Porthan Bref t. Calonius 582 (1799). Dalin (1850). Den kolossala blunder han stod i beråd att göra sig skyldig till. AB(L) 1900, nr 10, s. 3.
Spalt B 1358 band 3, 1904