| Publicerad 1904 | Lämna synpunkter |
BERÅDFRÅGA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
(†)
1) tr.
a) [jfr ä. t. als sie mich darüber beratfragten] med personobj.: rådfråga (ngn). (Konung Eumenes hade tillfälle) thet Romerske Rådhet at berådhfråghe. Schroderus Liv. 624 (1626).
b) med sakobj.: öfverlägga om (ngt med ngn). Effter thet .. theres Höffwidtzman .. thetta j så motte betänckt och berådfråget haffwer, medt rigisins hädtzkeste fiender. G. I:s reg. 15: 152 (1543).
2) refl., äfv. intr.
a) refl.: [jfr ä. t. es hat sich aber fürst Georg von Anhalt mit doctor Luthern darob beratfraget] rådfråga sig (hos ngn om ngt l. om hvad som bör göras l. huru man bör handla); rådföra sig (med ngn om ngt); rådgöra (med ngn). G. I:s reg. 17: 177 (1545). Om Breff, vthi hwilka man berådhfråghar sigh medh sin wän om någhra wichtiga saker. A. J. Gothus Thes. ep. 1: 53 (1619). Munck haffver hoss migh sigh berådh frågatt, huru hann sigh schulle dher uthi förhålla. Oxenst. brefv. 5: 254 (1623). Växiö rådstur. prot. 1659, s. 1198.
b) intr.: rådfråga sig, rådgöra. Han wille berådfråga med the andra. Brahe Kr. 33 (c. 1585). Att med berådfrågande på högre ort .. bemöda sigh. Växiö domk. akt. 1706, nr 46.
Spalt B 1362 band 3, 1904