Publicerad 1905   Lämna synpunkter
BESK bes4k, äfv. (i sht i Sveal.) BÄSK bäs4k, r. l. m.; best. -en; pl. -ar. (med afs. på stammens former jfr BESK, adj.)
Etymologi
[substantivering af BESK, adj., eg. ellips för besk sup; jfr d. en bitter, d. dial. æn bjæsker (Feilberg), holl. een bitter(tje), t. ein bitterer]
(hvard.) sup som består af brännvin försatt med beska droppar (jfr BESK, adj. 1 a β); jfr BESKENBOMMARE, BESKUS. En besk emot indigestion. Wallin Vitt. 1: 394 (c. 1805). Han duger till ingenting, förrän han fått besken på morgnarna. Dalin (1850). Striden blef för olik: besken vann! Braun Z 211 (1858). (Apotekaren) slog i beskar. Carlén Skugg. 1: 116 (1861, 1865). En bäsk med fenkol. Topelius Vint. I. 2: 32 (1867, 1880). Svensk grön bäsk. Leufvenmark Vin. o. spir. 1: 149 (1869). Jag måste gå och få mig en besk. SvD(L) 1904, nr 49, s. 6. — jfr DUBBEL-, MORGON-BESK.
Ssg: BESK-DAGS3~2. (enst., skämts.) tid att taga en besk l. beskar, morgon. Strix 1901, nr 10, s. 6.

 

Spalt B 1447 band 3, 1905

Webbansvarig