| Publicerad 1905 | Lämna synpunkter |
BESKYLA beʃy4la l. 032, v. -er, -de, -d, -t.
(numera knappast br.) skyla.
1) i eg. bet. med konkret obj.: skyla, betäcka, dölja. Adam och Heua .. hengde fikona lööff om kring sich, til at beskyla theres skam och blygd ther mz. O. Petri Men. skap. 27 (c. 1540). Ingelgren 295 (1809).
2) mer l. mindre bildl.: öfverskyla, bemantla, dölja (sitt handlande osv.); jfr BESKÄRMA, v.1 1. Vtwertes skijn, vnder huilko allahanda ondzsko och odygd skall beskyld wara. Förspr. t. 2 Tim. (NT 1526). Bemantla, beskyla. Serenius (1734; under palliate).
Spalt B 1519 band 3, 1905