| Publicerad 1905 | Lämna synpunkter |
BESKÖLJA beʃöl4ja, i Sveal. äfv. 032, v. -er, -de, -t, -d; se för öfr. SKÖLJA. vbalsbst. -ANDE, -NING.
(i sht i poesi; numera mindre br.)
1) [jfr motsv. anv. i d.] (med sina vågor l. sitt vatten) skölja (strand l. skär o. d.), slå mot, flyta förbi. Från Aden går han (dvs. oceanen) foort (dvs. vidare) Arabien beskölljer. Spegel Guds verk 96 (1685). (Ganges) som Stranden tidt beskölljer / Med gyldne Gruus och Sand. Därs. 106. Redan begynner den saltgröna bölja / Fraggiga stäfven i hvirflar beskölja. Törneros Bref 40 (1824). När .. bäcken besköljer / Den grönskande alen: / Då lyfta de (dvs. flyttfåglarna) vingen, / Då komma de små. Runeberg 2: 217 (1830). Så stark är vinets makt, att ingen äger den ringaste känning af det sqvalande störtregn, som natten om besköljer hans lemmar. Castrén Res. 2: 326 (1847). En häll, besköljd af vågen. Collan Kalev. 1: 20 (1864). Z. Schalin i Förh. o. upps. 15: 165 (1902).
2) öfverskölja, öfvergjuta. Den stund, du .. din kind / Med tårars rägn besköljer. Rydelius Vitt. 34 (c. 1700). Hans (dvs. Sinclairs) ansickt var med blod beskölgdt. Odel Sincl. 26 (1739). Hastigt besköljdes / Bädden af blod. Palmblad i Phosph. 1810, s. 285. Ymnigt Bellona med blod besköljer Penater, som redan / Fläckade blifvit en gång. Adlerbeth Ov. 115 (1818; lat. perfundit). Hans trogna flicka .. föll .. i sin älsklings armar, / Besköljande hans kinders milda brand / Med återseendets och glädjens tårar. Runeberg 2: 158 (1830). — jfr BLOD-BESKÖLJA, TÅR-BESKÖLJD.
3) (numera knappast br.) skölja l. tvätta (ren). Torka det mörka / blodet utaf Sarpedon, och bär den fallne derefter / långt härifrån, och honom beskölj i rinnande strömmen. Johansson Hom. Il. 16: 669 (1848; gr. λοῦσον). Mest nyttjades .. ättika, hvarmed .. de, som måste handtera pestsjuke, ofta .. besköljde munnen. Ilmoni Sjukd. 3: 350 (1853).
Spalt B 1548 band 3, 1905