Publicerad 1905   Lämna synpunkter
BESLUTANDERÄTT beslɯ3tande~rät2, äfv. 0400~1, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[första sammansättningsleden torde numera vanl. uppfattas ss. vbalsbst. (till BESLUTA III 1; jfr AFGÖRANDE-, YTTRANDE-, ÄGANDE-RÄTT samt Tamm Sammans. ord 118 (1900)); sannolikt är dock, att den urspr. utgjorts af p. pr. i adjektivisk anv. (jfr anm. nedan o. särsk. det där anf. språkprofvet från Palmblad)]
(laglig) rätt o. befogenhet att fatta beslut l. besluta (se BESLUTA III 1). Ordförandens beslutanderätt. SFS 1835, nr 19, s. 4. En Ständer-representation med beslutanderätt. SvT 1852, nr 27, s. 2. Kommunalstämman kan .. updraga sin beslutanderätt i vissa fall åt s. k. kommunalfullmägtige. Svedelius Statsk. 1: 16 (1868). Bolaget utöfvar sin beslutanderätt vid bolagsstämma. SFS 1892, Bih. nr 35, s. 15. Riksdagens beslutanderätt öfver finanser och statshushållning. Fahlbeck Sv:s förf. 56 (1904).
Anm. Stundom (särsk. förr) förekommer skrifningen beslutande rätt, hvilken (åtm. i ä. tid) delvis representerar ett uttal af förb. ss. två ord. De tillstädesnärvarandes beslutande rätt. DA 1824, nr 6, s. 7. Folket i demokratierna tillvällade sig .. den beslutande rätten. Palmblad Fornk. 2: 87 (1844). Sedan 1869 eger Finland landsständer med beslutande rätt i afseende på lagstiftning och beskattning. Pallin N. tid. hist. 227 (1878). Aldén Medb. 1: 19 (1884, 1896).

 

Spalt B 1572 band 3, 1905

Webbansvarig