| Publicerad 1905 | Lämna synpunkter |
BESLÄKTAD besläk4tad, i Sveal. äfv. 032 (beslä´gtad Weste; besl`äkktad Almqvist), p. adj.
befryndad, släkt; ofta med prep. med. — jfr GUD(A)-BESLÄKTAD.
a) (i sht i skriftspr.) i fråga om blodsförvantskap l. släktskap gm giftermål: som är (i) släkt, befryndad (se d. o. 2 b); i sht i fråga om fjärmare släktskap. Besläktade familjer, ätter, hus. Skyld .. beslächtad: cognatus .. propinqvus. Spegel Gl. 438 (1712). Björkegren (1784; under apparenté). Beslägtad på mödernet. Lindfors (1815). Vi äro nära, på långt håll besläktade. Dalin (1850). De resande (dvs. G. III med sällskap) stannade några dagar hos den hertigliga familjen (i Braunschweig), med hvilken de voro nära beslägtade: hertiginnan .. var konungens moster. Odhner G. III 1: 11 (1885). En berömd ätt, hvilken var besläktad med konungarna af Frankrike. AB(L) 1904, nr 35, s. 4. jfr: Din växt, .. / .. din röst, dina later, / Allt förråder en börd, med purpurn beslägtad och thronen. Stagnelius 1: 25 (1817). — jfr HÖGT-BESLÄKTAD. — särsk. [jfr d. være een nær beslægtet] (knappast br.) i förb. vara ngn besläktad, vara befryndad med ngn. Christoffer af Bayern, som var Philippa dubbelt beslägtad. Weibull Lundag. 15 (1884).
b) i fråga om nationell frändskap l. stamfrändskap: befryndad (se d. o. 2 b β), stamförvant. Besläktade folk, nationer, stammar. Nationer, genom läge, ursprung, språk, seder beslägtade. Geijer I. 2: 8 (1803); jfr 2. Af Kimbrernas resliga kroppsbyggnad och blå ögon förmodade man, att de varit ett med Germanerna beslägtadt folk. Strinnholm Hist. 1: 42 (1834). AB(L) 1905, nr 122, s. 2.
c) i öfverförd anv. om språk, ord o. d. Det Hebräiska Språket, eller något dermed ganska nära beslägtadt. Möller Kyrkoh. 21 (1774). Öfversättningar, vare sig från vidt främmande eller nära beslägtade tungomål. Lysander i Tidskr. f. philol. 4: 295 (1863). Besläktade språk eller ”frändspråk”: sådana som bevisligen härstamma från ett och samma ”urspråk” (eller ”moderspråk”), af hvilket de alla äro ”dotterspråk”, liksom de i förhållande till hvarandra äfven kallas ”systerspråk”. Noreen Vårt spr. 1: 24 (1903). Nära besläktadt, fastän icke identiskt därmed (dvs. med goternas namn), är namnet på Götarna. A. Kock i Hist. tidskr. 1905, s. 19. — jfr ROT-, STAM-, UR-BESLÄKTAD m. fl.
d) naturv. se 2 a.
2) [bildl. anv. af 1; jfr motsv. anv. i d.] i fråga om frändskap af annat slag än (verklig) släktskap.
a) naturv. öfverensstämmande i morfologiskt afseende l. i fråga om fysiska l. kemiska egenskaper; i fråga om djur o. växter enl. den nu allmännast gängse uppfattningen anslutande sig till 1: som (anses hafva) utvecklats från gemensam urform. Allt, som hör till samma utvecklingsserie och derföre öfverensstämmer till sin inre princip, kalla vi beslägtadt (affint), men motsvarande och derföre i yttre karakterer öfverensstämmande gestalter på en annan serie kalla vi förvandta (analoga). Fries Utfl. 2: 146 (1852). Vi kalla .. det beslägtadt som är byggdt efter samma organisationsplan. Agardh Vextsyst. method. 50 (1858). Mellanformer .. kunna endast uppstå mellan med hvarandra beslägtade (växt-)arter. Fries Växtr. 108 (1884). Löja .. är en liten till karpfiskarnas familj hörande fiskart, närmast beslägtad med aspen. NF 10: 463 (1886). Li(thium) är närmare beslägtad med Na(trium) än med K(alium). Rosenberg Oorg. kemi 400 (1888). Kolthoff Djurens lif 339 (1901). — [jfr släkt till] (†) med prep. till. Nära beslägtadt til .. (pungdjuren) är Kanguruh. Svartz Præs. i VetA 1797, s. 6. — jfr NÄR-, O-BESLÄKTAD m. fl.
b) om lefvande väsen i fråga om själsfrändskap o. d.: som har samma (andliga) natur l. kynne; befryndad (se d. o. 3 a). En varelse .. / Till sinnlighetens frö, beslägtad med naturen; / Till hoppets föremål, .. / Odödlighetens säd. Leopold 2: 154 (1796, 1815); jfr a. I vindens sus, i blommorna, i gräsen / en ande lefde, ett beslägtadt väsen. Tegnér 2: 246 (1840; enl. antik naturåskådning). Det (är) för hvar och en .. bäst att beherskas af det gudomliga och förnuftiga, allra helst om han bär det inom sitt eget bröst såsom ett med sig sjelf beslägtadt. Dalsjö Platon 2: 444 (1872; gr. οἰκεῖον). Döbeln och Kulneff voro beslägtade själar, som förstodo hvarandra. Svedelius i SAH 60: 123 (1883). jfr: Elden allt beslägtadt / Vill i sin hvirfvel upp mot himlen rycka. Stagnelius 1: 482 (1821).
c) om egenskaper l. yttringar af mänsklig verksamhet: framsprungen ur samma åskådning l. smak l. karaktär l. lynne; likartad, snarlik, befryndad (se d. o. 3 b). O. Celsius i 1 SAH 1: 131 (1786, 1801). Myther .. ursprungligen beslägtade med hvarandra. Ling Edd. 68 (1820); jfr 1. Beslägtade toner, som klinga / Sundet utöfver, förtjusa oss nu, och synnerligt dina (dvs. Oehlenschlägers). Tegnér 2: 216 (1829). Talarens konst och historieskrifvarens äro mycket nära beslägtade. Svedelius i SAH 40: 531 (1865). Det beslägtade hos (G. II A. o. Axel Oxenstierna) .. är den stora öfverblicken öfver sakerna i förening med den lika djupt trängande inblicken i bisakerna, handlingslusten och kraften, driften och nitet. Weibull i Ill. Sv. hist. 4: 74 (1881). Från 1800-talets midt (känner man) en (med den Larssonska utvandringen till Palestina) besläktad rörelse. Levertin Sv. gestalt. 304 (1903).
d) om idéer, förhållanden o. d.: nära sammanhängande; för tanken associerad, likartad. Redan för det naturliga sinnet är ljuset beslägtadt med föreställningen om det goda, ädla, önskvärda, hvaremot ondskans alla skepnader gerna ikläda sig mörkrets omhöljen. Genberg 2: 59 (1862). (Franzéns o. Choræus’) lefnadsförhållanden hade varit i åtskilliga fall beslägtade. Wirsén i 3 SAH 2: 361 (1887). För att få en riktig uppfattning af begreppet inkomst torde vara lämpligt att först omnämna de därmed besläktade och ofta sammanblandade begreppen afkastning, intäkt och förmögenhetsvinst. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 370 (1893).
e) mus. om tonarter, ackorder o. d.: som har flera l. färre toner gemensamma (med en annan tonart osv.). Slägtskapsförhållandet tonarterna emellan är större, ju flera toner de hafva gemensamt. C-dur är således i 1:sta graden beslägtad med A-moll, G-dur (osv.); i 2:dra graden med D-dur, H-moll (osv.). Höijer Mus.-lex. 506 (1864). Fröberg Harm.-lära 1: 198 (1878). Direkt beslägtade kallar man de treklanger, hvilkas grundtoner ingå i samma treklang, och hvilka sålunda hafva en eller två gemensamma toner. Wegelius Musikl. 1: 73 (1888). Indirekt beslägtade kallas de treklanger, hvilka hvardera äro direkt beslägtade med en tredje. Därs. 74.
Spalt B 1581 band 3, 1905