| Publicerad 1905 | Lämna synpunkter |
BESLÖJNING beslöj4niŋ, i Sveal. äfv. 032, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
1) till BESLÖJA 1. — särsk. (mindre br.) konkret: slöja. Jag perlan slockna ser och blomman falla, / Som prydt för dagen hennes gudahår, / Och blott en hvit beslöjnings dimma svalla / Likt silfverskyar kring en himmelsk vår. Atterbom LÖ 1: 243 (1824, 1854). Beslöjningen utgöres af ett hvitt flor, knutet kring hufvudet. Wachtmeister Medelh.-skizzer 103 (1884).
2) till BESLÖJA 2, i bild. Musiken (är) .. ett enda öfversinnligt Helt, der Andan ej behöfver, för att fattas, låna sig en kroppslig beslöjning. (Hæffner o.) Palmblad i Phosph. 1810, s. 51. Elgström 64 (”62”) (1810).
3) till BESLÖJA 3. Hon (dvs. den nämnda känslan) .. gömmer .. inom sig, under gles beslöjning, en annan känsla. Atterbom Siare VI. 1: 151 (1852). — särsk.
b) till BESLÖJA 3 d. Lidner sjelf synes, under gles beslöjning, göra Gustaf III samma tillvitelse. Atterbom Siare 5: 465 (1849). Wirsén i SAH 56: 129 (1879).
Spalt B 1585 band 3, 1905