| Publicerad 1905 | Lämna synpunkter |
BESMÖRJA besmœr4ja, i Sveal. äfv. 032 (besmö´rja Weste; besm`örrja Almqvist), v. -er, -smorde, -smort, -smord; se för öfr. SMÖRJA, v. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (Öhrlander o. Leffler (1852)), -NING (se d. o.).
(i sht i skriftspr., numera mindre br.) smörja, bestryka, smörja öfver; insmörja, ingnida; ofta med prep. med. Bestryka, besmöria. Lex. Linc. (1640; under allino). Hvar kaka var besmord med honung och med wört. Livin Kyrk. 90 (1781). (Håret) var väl besmordt med pomada. Stjernstolpe Arndt 3: 150 (1808). Besmörja .. (handen) väl med pomada, frisk olja, osaltadt smör eller ister. Cederschiöld Qv. slägtlif 1: 114 (1836). Hvarje Thorsdagsafton tvättade de dem (dvs. de runda stenarna), besmorde dem för elden med smör och annan salva. Nilsson Ur. 1: 162 (1843, 1866). När hon (dvs. konungadottern) ynglingen tvått och besmort med glänsande olja. Johansson Hom. Od. 3: 466 (1844). — refl. H:r v. Homeyer förmenar att tranan sjelf besmörjer sig med denna (bruna) färg för att likna mossen der hon häckar. Nilsson Fauna II. 2: 160 (1858). — särsk.
a) (†) bildl.
α) göra hal l. glatt. Tin ondska tu (värld) bespäckar / Med besmorda tungor tätt. Kolmodin Dufv. 73 (1734, 1745).
β) stryka (ngn) om munnen, söka göra villig. Hafwer Österrijke besmordt Polerne medh allehanda promisser (dvs. löften) och afrådt them ifrån fredelig composition (dvs. uppgörelse) medh Swerige. RARP 7: 151 (1660).
b) [jfr motsv. anv. i d., holl., t. o. eng.] (numera föga br.) nedsmörja, nedsöla; numera nästan bl. i p. pf.: nedsmord. Först kom tå Moloch fram medh barnablodh besmorder, / Och medh föräldrars gråt. Spegel Tilsl. par. 94 (1705). Han har besmordt kläderna med träkk. Schultze Ordb. 4622 (c. 1755). (Arminius var) besmord i ansigtet med sitt eget blod, för att blifva okänd. Kolmodin Tac. 1: 119 (1833). — (knappast br.) Besmorde af gytja, .. mörbulta .. syndarne (i Dantes Inferno) hvarandra. Böttiger i SAH 50: 264 (1875). — jfr OBESMORD.
Spalt B 1596 band 3, 1905