Publicerad 1906   Lämna synpunkter
BESPAR bespa4r, sbst.
Etymologi
[sannol. bildadt till BESPARA i analogi med (de ofta af prep. i styrda) BEHÅLL, BEVAR, FÖRVAR i förh. till BEHÅLLA, BEVARA, FÖRVARA o. d.]
(i södra Sv., Norrl. o. Finl., hvard., föga br.) i förb. i bespar, i behåll, kvar; i reserv; jfr BESPARING 1 a.
a) i uttr. ha(fva) i bespar.
α) hafva i behåll (se d. o. 8 a α), hafva kvar. Den kårten tijden iag kunne hafwa af Gudi i bespar at lefwa på. Växiö domk. akt. 1706, nr 318.
β) hafva i reserv, hafva återstående. C. G. Estlander i Finsk tidskr. 1883, 1: 230. Verlden har i bespar för menniskan pröfningar af helt annan art. Dens. i Förh. o. upps. 1: 7 (1886). Dens. Progr. v. prof. Mandelstams install. 1898, s. 1.
b) (†) i uttr. lämna i bespar, låta vara, låta anstå, uppskjuta; jfr BESPARA 1 e ε. Welliom wij lembna sådant i bespaar till thes han kommer ig(en). Växiö domk. akt. 1681, nr 221.

 

Spalt B 1605 band 3, 1906

Webbansvarig