| Publicerad 1906 | Lämna synpunkter |
BESPEJA bespäj4a, i Sveal. äfv. 032 (bespe´ja Weste; besp`äjja Almqvist), v. -ade; se för öfr. SPEJA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (föga br., L. P. Gothus Mon. turb. 266 (1629), Sparre Frisegl. 418 (1832, 1868)), -ERI (†, G. I:s reg. 16: 144 (1544), L. P. Gothus Mon. turb. 266 (1629)), -ING (†, G. I:s reg. 18: 783 (1547), Strinnholm Vas. 3: 349 (1823)), -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.).
(i sht i skriftspr.: jfr anm. nedan) (i allm. hemligen) söka utforska l. utröna; spionera på (ngn l. ngt), hemligt iakttaga, forskande betrakta; (närgånget o. nyfiket) skärskåda l. beskåda. Han är kommen til at bedragha tigh, at han må bespeya tin vthgång och ingång, och få weta alt thet tu gör. 2 Sam. 3: 25 (Bib. 1541; öfv. 1904: utforska, Luther: erkennete). Tå någhre falske brödher sigh med intrengde, och medh inkompne woro, til at bespeya wår frijheet. Gal. 2: 4 (Bib. 1541; NT 1526: förspeya, Luther: zuuerkundschaffen, Vulg.: explorare, gr. κατασκοπῆσαι). Här förlorade jag insekten, och min blick hvilade litet, nästan som den ej velat längre, men fortsatte dock sitt bespejande. Cederborgh OT 3: 49 (1814). Bespejande ögonkast. Atterbom Minnen 336 (1818). Förlåt att mitt öga beständigt / Hvilar på er, ej plägar jag så bespeja en främling. Runeberg 1: 168 (1836). Strax började de (dvs. fariséerna) att med misstänksamma blickar bevaka och bespeja en man, hvars handlingssätt var så skiljaktigt från deras eget. Melin Pred. 1: 77 (1844). Bildbibelns skildringar .. af Batseba, som David bespejar. Rydberg Nakenh. 25 (1895). Dessa möten undgingo ej den spionerande svärmoderns uppmärksamhet; men då Lilli märkte sig vara bespäjad af denna, blef hon alltmer egensinnig. Wirsén i PT 1904, nr 294 A, s. 3. — jfr OBESPEJAD. — särsk.
a) (numera mindre br.) om spionering för krigsändamål: speja l. spionera i (ett land o. d.), (söka) utspeja (en fiendes förehafvanden o. d.), utspionera, utspana; rekognoscera; jfr BESPANA 2 slutet. Sendt vth män the som må bespeya landet Canaan. 4 Mos. 13: 3 (Bib. 1541; Luther: erkunden). Beseer och bespeyer all rwm ther han gömer sigh. 1 Sam. 23: 23 (Bib. 1541; öfv. 1904: tagen reda på, Luther: erkundet, Vulg.: videte, Sept.: γνῶτε). Tu war her hosz oss i fiordt på bespäijerije. G. I:s reg. 16: 144 (1544). Fienderne som thet bespeijat hadhe, kommo oförvarandes på them. L. Petri Kr. 102 (1559). Medh försichtigh Bespeyelse och bespaning. L. P. Gothus Mon. turb. 266 (1629). Samma dagen som de Danske kommo antogande, utsändes ett partie at bespäja orten. Nordberg 1: 100 (1740). En femtioroddare med personer, de der .. skulle bespeja, hur sakerna stodo. Carlstedt Her. 1: 148 (1832). Att bespeja fiendens ställning förklädde Olof sig .. till en harpolekare och begaf sig till fiendens läger. Strinnholm Hist. 2: 164 (1836). Rydberg Vap. 258 (1891).
b) (†) efterspana, speja efter; uppspana. Ith mackth breff (dvs. skriftligt bemyndigande) ath the schwlle bespeya och forhindra berendt wann melens drengh. G. I:s reg. 2: 197 (1525). The tiwffuar som samma godz röffuad och stulith haffde wrdhe sidhan bespeiadhe och gripne. Därs. 4: 194 (1527).
c) (mindre br.) utan bibetydelse af hemligt förfarande l. närgångenhet o. d.: spanande undersöka; (söka) utrannsaka; utforska; skärskåda; observera. Thenna Hemlighet kan aldrig rätt utsäyas / Then undersamma Saak med Ögon ej bespejas! Spegel Guds verk 48 (1685). Förtjusande (är) den tafla, i hvilken Wargentins bild frammanas, der han i nattens timmar .. i teleskopet bespejade förmörkelserna. Wirsén i 3 SAH 2: 770 (1887). Han bespejade ej längre himlen, utan höll blicken beständigt sänkt emot marken. K. G. Ossian-Nilsson i SvD(L) 1905, nr 153, s. 4. — mer l. mindre oeg. o. bildl. Nästan hwar en fisk kan långt förvth bespeija / När dunder, liung-eld, storm, skal tiocka luften fäija. Spegel Guds verk 189 (1705). (Människans) ande .. bespejar förgäfves de okända rymderna. Hagberg Pred. 5: 178 (1819).
Anm. Ordet tyckes på 1700-talet hafva varit föga br. o. upptages af Schlyter Uttydn. t. NT 702 (1830) bland ”föråldrade eller mindre vanliga ord”. Dalin (1850) angifver, att det förekommer mest i bibelspråket, men äfven börjat upptagas i det vanliga skriftspråket. Det förefaller ännu stundom ngt arkaistiskt.
Spalt B 1612 band 3, 1906