BESPRÅK, n.
Etymologi
[med anslutning till SPRÅK sannol. efter holl. besprek (holl. dial. bespraak), vbalsbst. till bespreken (se BESPRÅKA I); jfr mnt. besprake, f. samt BISPRÅK]
(†) aftal, öfverenskommelse. Ett specialt Accord och Bespråk. Risingh Kiöph. 62 (1669).
Spalt B 1623 band 3, 1906
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se