| Publicerad 1906 | Lämna synpunkter |
BESTICKA bestik4a, i Sveal. äfv. 032 (besti´cka Weste; best`ikka Almqvist), v.2 -er, -stack, -stucko, -stuckit, -stucken ((†) ipf. -ade Schroderus J. M. kr. 509 (1620)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749; under bestechung)), -NING (se BESTICKNING, sbst.3); -ARE (Schultze Ordb. 5044 (c. 1755), GHT 1895, nr 304 B, s. 1).
med skänker o. d. vinna (ngn på sin sida) l. förleda (ngn att göra ngt); muta, ”köpa”, korrumpera. Petreius Beskr. 2: 27 (1614). (Domare som) äro bestuckne med mutor. Rudbeckius Kon. reg. 177 (1615). The (låta) .. sigh medh skäncker och gåfwor bestickia. Fosz 155 (1621). I ty at de .. sökt på alla uptänckel(iga) utwägar, .. med bestickande af åtskilligt löst .. Folck, .. att practisera sig bårt och således bryta sig utur sitt fängelse. Ber. ang. ryss. förfar. 1705, s. 9. (Walpole) var en mästare i konsten att besticka folk. Svedelius Statsr. ansv. 126 (1856). Besticka ngn till att göra ngt. Cavallin (1875). (Man skulle) besticka de ofrälse ledamöterna i de båda deputationer, från hvilka förföljelsen mot rådet utgick. Odhner G. III 1: 77 (1885). (Newyorks) irländska valmän, som blindt votera för de ledare, hvilka bäst förstå att besticka eller berusa dem. Svensén Jorden 517 (1887). — särsk.
a) (†) med personobj. i dativform. Ther een vore ambitieus kunde han besticka mångom att träda på sin sijda. RP 4: 8 (1634). Förföra, förkränckia och besticka enom medh penningar. Lex. Linc. (1640; under corrumpo).
b) (†) i pass. med prep. af o. sbst. som betecknar skänk o. d.: låta förleda sig af l. muta sig med (ngt). De .. bestuckos af skänker. Dalin Mont. 154 (1755).
c) (föga br.) med prep. (i)genom o. sbst. som betecknar medlet hvarmed ngn förledes l. mutas. Den Lucaniske Besättningen är bestucken igenom Adrastis penningar. Ehrenadler Tel. 809 (1723). Schröderheim Rob. 1: 140 (c. 1794).
d) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] (mer l. mindre) oeg. o. bildl.: göra (ngn) gynnsamt stämd (mot ngn l. ngt gm att förvilla hans omdöme så att han ej ser hans l. dess ofördelaktiga egenskaper), göra (ngn) partisk l. eftergifven, intaga till sin fördel; förleda; bedraga; i p. pf. stundom närmande sig adjektivisk anv.: ej oväldig, partisk. Ert hjerta är en bestucken domare. Altén Förf. osk. 51 (1798). Väl syntes bestucken min sång, om han prisa försökte / Dig, du min ungdomsvän. Polyfem IV. 24: 2 (1811). Jag tillspärrade öronen för åtskilliga lockande föreställningar, med hvilka vår vän ville besticka mig. Atterbom Minnen 20 (1817). Samvetet, om det ibland skulle göra någon invändning härvid, kan lätt bestickas. Wallin Rel. 3: 27 (1831). Sveriges medeltid är full af oreda och har ingen glans att dermed besticka ögat. Geijer II. 2: 287 (1832). Detta penselns bländverk, som besticker omdömet. Rydqvist Resa 167 (1838). Den anklagades ungdomsfriska, förföriska utseende var egnadt att besticka domarne. A. Cronholm i SKN 1842, s. 142. Det fans kanske intet som lättare bestack Nelly än ett ryktbart namn. Heidenstam End. 179 (1889). (M. Anckers) konst besticker ej genom elegans och lätthet. Nordensvan Konst. hist. 429 (1900). — särsk. [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] i p. pr. i adjektivisk anv. närmande sig bet.: lockande, intagande, bländande; förledande; äfv. adv. Bestickande egenskaper. Nyblom Hum. 134 (1874, 1883). (Eugenie) var icke det ringaste bestucken af verldens flärd — den hade ju också aldrig haft något bestickande för henne. Edgren Ur lifvet 1: 28 (1883). (Det är) måhända mindre .. musikens än sjelfva situationens och diktens fägring, som verkar bestickande. A. Lindgren i AB(L) 1895, nr 285, s. 2. Ritningarne äro bestickande läckert utförda. Tekn. tidskr. 1900, A. B. s. 109.
Spalt B 1643 band 3, 1906