| Publicerad 1906 | Lämna synpunkter |
BESTIGA besti4ga, i Sveal. äfv. 032 (besti´ga Weste; best`iga Almqvist), v. -er, -steg, -stego, -stigit, -stigen; se för öfr. STIGA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749; under besteigung)), -NING; -ARE.
1) stiga upp på l. i; stiga uppför. Ascendable, .. som kan bestigas. Serenius (1734). Bestiga med möda: in quid eniti. Lindfors (1815). — jfr OBESTIGEN.
a) [jfr motsv. anv. i y. fsv., dan. o. t.] (med stormstegar o. d.) stiga upp på (en fästningsmur o. d.); storma; ofta, i sht i ä. ex. (jfr α), närmande sig bet.: taga i besittning, besätta, intaga; jfr BESTORMA I 1. Om S:t Barbara nat bestego the Svenske muren och finge staden in. L. Petri Kr. 123 (1559). Med stegar bestiga, bestorma. Möller (1745; under escalader). (Otto Rud lät) sit folk Jule-afton kläda sig i hvita skiortor, at likna snöen, och .. tyst bestiga vallen (vid Olofsborg i Bohuslän 1502). Dalin Hist. 2: 851 (1750). Bestiga en fästning, Munimentum transcendere. Schultze Ordb. 5011 (c. 1755). Den krigslystne kämpen bestiger er borg. Lidner 1: 155 (1784). Har fienden bestigit breschen. Busch Fästn. 132 (1880). Med samma stolta steg och segerblickar / besteg jag murars krön och jungfruns bur. Karlfeldt Frid. poesi 250 (1902). — särsk.
α) i numera obr. uttr. Moab moste förstöörd warda, och hans städher bestegne. Jer. 48: 15 (Bib. 1541; Luther: erstiegen werden). (Öfverste Weisenstehn) skickade (sin) .. Öfwerste Luitenant, medh 150. Man .. til .. Cujava .., på det han samma Ort .. medh Steegarna .. bestijga kunde. N. Av. 28 febr. 1656, nr 1, s. 2. En bestigen ort, Locus superatus. Schultze Ordb. 5011 (c. 1755). — bildl., med sakligt subj. som betecknar känsla o. d.: intaga, bemäktiga sig (se d. o. 3). Såsom nu een tidh långh een omätelig ambition hafwer bestijgit Storförsterne af Moschou. RARP 8: 182 (1660).
β) (föga br.) äntra (ett fartyg). At han .. en vtaf the första var, som ett Turkiskt skiep .., med några fienders nederläggande, besteg. Humbla 253 (1740). — i bild. Oron bestiger kopparklädda skeppen. J. G. Oxenstierna 1: 185 (1791; lat. scandit).
b) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (gm vandring l. klättring) stiga (uppför o.) upp på (ett berg o. d.), äfv. uppför (en trappa o. d.) l. upp i (ett träd o. d.; se α). Han besteg bärget. Schultze Ordb. 5011 (c. 1755). Surturs slägte ovaktade Bifrost bestiger. Tegnér 2: 57 (1813). Ett berg .., som för köld ej kan bestigas. Carlstedt Her. 3: 304 (1833). (Montblancs) förste bestigare var .. en bonde ur Chamounixdalen. Bremer G. verld. 1: 227 (1860). En fiendtlig skara besteg kullen. Rydberg Sing. 39 (1865; uppl. 1876: steg upp för); jfr a. Under vistelsen i Gellivare företogs en bestigning af Dundret. LD 1903, nr 141, s. 3. — jfr ALP-, BERG-, FJÄLL-, TORN-BESTIGARE, -BESTIGNING. — särsk.
α) (numera föga br. utom i fackspr.) med afs. på träd, mast o. d. Bestiga masten. Schultze Ordb. 5011 (c. 1755). (Den släta snoken) bestiger .. med utmärkt skicklighet buskar och träd. Nilsson Fauna 3: 62 (1842, 1860). (Björnungen) skall bestiga Pumpstocken. Nyblom Hum. 107 (1874, 1883).
β) i bild. Bestige hvem som vill .. / de hala spetsarna af Lyckans höga bygder. A. G. Silfverstolpe Skald. 102 (1810, 1814). Parnassens tinnar hafven I bestigit. Tegnér 2: 204 (1820; vid promotionen till de promoverade filosofie magistrarna); jfr β’. Vi bestigit ärans spets. Strandberg 1: 164 (1860). Han vore ju icke den förste af släkten, som kommit så högt (som till riksråd). Peder Månsson .. har också bestigit den ärans trappa. Rydberg Vap. 45 (1891). — särsk. i förb. bestiga parnassen:
α’) blifva skald. jfr: Berget Parnassos i Phokis var helgadt åt Apollo och Muserna; derför säges om skalderna, att de bestiga Parnassen. Ahnfelt Bev. ord 29 (1879).
β’) [utveckladt ur α’] blifva filosofie doktor. (Franzén) tyckte .., i likhet med många andra, som med ansträngda krafter bestigit den akademiska parnassen, sig kunna hvila på sina lagrar. Wirsén i 3 SAH 2: 167 (1888). jfr Tegnér 2: 204 (1820; se ofvan).
γ) i mer l. mindre oeg. anv.
α’) (†) med sakl. subj.: nå uppför. En spruta, som kunde bestiga hela högden. Nordberg 1: 149 (1740).
β’) (i fackspr.) uppnå högsta punkten af (en stigning o. d.). Hela fallet (från Östersjö-Svartahafskanalens högsta punkt till hafsytan) af 120 meter skall bestigas utan användande af några slussbyggnader. Tekn. tidskr. 1899, A. A. s. 110.
c) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (i sht i skriftspr.) (med ett l. jämförelsevis få steg) stiga upp på l. i (ngt för att taga plats där), klifva upp på. Bestiga bålet, schavotten. Bestiga katedern (jfr γ α’) l. talarstolen. (Fågeln Fenix) weet sin heeta Båår med Frij-mod att bestijga. Dahlstierna Kunga skald P 2 b (1697). Han besteg hästen. Schultze Ordb. 5011 (c. 1755). (Negrerna) gåfvo med grimacer tillkänna, att man borde bestiga deras axlar. J. Wallenberg 214 (1771). Thorsten förnam det ryktet också, och med Bele besteg han / draken och klöf den skummande våg. Tegnér 1: 18 (1825). Hermod .. besteg Odens häst och red skyndsamt åstad. Geijer II. 1: 254 (1825). (Xerxes) besteg ett Sidoniskt skepp. Carlstedt Her. 3: 105 (1833). (Drottningen) besteg sin bärstol. Cronholm Lig. 350 (1839). (Odmann) besteg ej sin predikstol (i gamla Uppsala) på trettiosju år. Böttiger 5: 35 (1867, 1874). De egentliga kyrkomagnaterna .. bestego i en af Vatikanens inre gårdar sina åkdon. Ljunggren Resa 19 (1871). Med öfverlägset lugn köper han en morgontidning vid Porte Maillot, bestiger omnibustaket. Strindberg Tr. o. otr. 2: 21 (1883, 1890). Lebrun besteg den 27 Dec. schavotten. Boëthius Fr. rev. 468 (1887). — särsk.
α) (i högtidlig stil) med afs. på hviloläger o. d. Jag skall icke bestiga mitt hviloläger, jag skall icke unna mina ögon sömn. Psalt. 132: 3 (öfv. 1904).
β) (i sht i högtidlig stil) närmande sig bet.: beträda, sätta foten på. Jag sjunger om den hjelten, / som först .. / Besteg Lavinii strand. Wallin Vitt. 2: 275 (1807); jfr LANDSTIGA (på). I det ögonblick, då de (dvs. bina) bestiga dess (dvs. kupans) .. tröskel. Maeterlinck Bikupan 128 (1902). — (†) Här äro, nådigste Dido, dee ankomne Män. I hwad uppsåth de hafwa wårt land bestigit må dee sjelfwa förtällia. A. Wollimhaus i 2 Saml. 1: 111 (c. 1669). En Hamn .. som ej får bestigas. F. Sjöbohm Nav. 1: 64 (1795).
γ) oeg. o. bildl. i vissa uttr.
α’) (föga br.) i uttr. bestiga katedern o. d., blifva (akademisk) lärare; uppträda som föreläsare. Lyst af seklets sol / bestiger forskaren katederns stol, / och djupa leder lyssna, när han talar. Fredin Dan. 103 (1883).
β’) (mindre br.) i uttr. bestiga koturnen, blifva (tragisk) skådespelare; tillgripa ett uppstyltadt språk; äfv.: blifva dramatisk diktare.
γ’) (skämts.) i uttr. bestiga pegasen, uppträda ss. skald l. försöka sig ss. diktare l. poet, skrifva poesi. Nyblom Hum. 133 (1874, 1883). Ahnfelt Bev. ord 29 (1879).
δ’) (föga br.) i uttr. bestiga predikstolen, blifva präst. Om du hade likaså mycket förstånd, som goda naturliga anlag, kunde du bestiga predikstolen. Stjernstolpe DQ 3: 230 (1818).
ε’) i uttr. bestiga tronen, tillträda regeringen (i ett land), blifva konung l. regent. (K. XI) hade ei så snart bestigit sine Glorieuse Förfäders thron .., som Han gaf ogemena prof af sitt förstånd. Nordberg 1: 47 (1740; efter handl. fr. 1697). Den thron, som han (dvs. Kristus) bestiger, / Är i hans Faders hus. Ps. 1819, 53: 6. Det var slut på alla de vackra planer, hvarmed han (dvs. G. III) bestigit tronen. Odhner G. III 1: 88 (1885). jfr: (Ingen skulle) kunna hindra honom att bestiga biskopsstolen i Rom. Rydberg Ath. 383 (1859, 1866). — i öfverförd anv.: komma till väldet, få makten. Vreden snart på nytt sin thron besteg. Stagnelius 1: 145 (1812). — jfr TRON-BESTIGNING.
d) [jfr t. der bock besteigt die geissen] (i sht i fackspr.) om (större) djur, i fråga om parning o. d.
α) (numera knappast br.) betäcka, bespringa (se d. o. 2). Väduren angående, så är han ei rätt tienlig at bestiga Fåren, förr än han är på andra året. Alströmer Får. 12 (1727). Våra gamle Hushållare (hafva) funnit det magra koer lättare bestigas, än de feta. Dahlman Red-dej. 18 (1743, 1772). Parning, bestigning, språng. Holmberg (1795; under monte). Afgift för bestigande. Hahnsson 80 (1884).
β) af brunst (med frambenen o. framkroppen) stiga upp på (annat djur). Då .. stoen .. bestiga andra hästar, likasom de ville betäcka dem. Dieterichs Hästafveln 59 (1829). Det finnes .. hingstar, som ej vilja betäcka förrän de en gång på försök bestigit stoet. Abramson Ardennerafveln 134 (1901). Bohm Husdj. sjukd. 99 (1902).
a) (†) intr. (o. tr.): uppgå l. gå l. stiga (till), belöpa sig (till); utgöra. At .. hielpen .. til något anseenligit kan bestiga. Rääf Ydre 4: 206 (i handl. fr. 1660). Twädelen af stumbnens (dvs. stomhemmanets) skatt, som eij höghre bestiger än 8 daler. Växiö domk. akt. 1686, nr 132. Hwad een marck penningar, kan hafwa bestijgit, effter wårt nu brukeligit koppar dahlers tahl. Dijkman Penn. E 2 a (1686). De grundaste tracter (i Vättern) bestiga til 20, och de diupaste til 40 famnar. Tiselius Vätter 1: 56 (1723). Cronones Drätzel, hvilcken nu i Tullen .. högt bestiger. Salander Gårdsf. 242 (1727). Om någor, som penningar i Vexel-Banquen för sin räkning insatt, der på mehra til afskrifning assignerar, än hans avance därsammastädes värckeligen bestiger. Arnell Stadsl. 661 (1730). Hela förlusten besteg till 2500 man. Nordberg 1: 745 (1740). Fahlu tillvärckning .. bestiger emellan 5 och 6000 skeppund. Hülphers Dal. 23 (1762). (Summan) torde .. bestiga till 90 daler. Chydenius Skr. 365 (1778). Strinnholm Vas. 2: 267, 368 (1820). — i p. pr.: till vederbörligt belopp uppgående, vederbörlig. När han .. den bestigande köpeskillingen (för hemmanet) riktigt erlagt. 2 RARP 3: 405 (1723). Schultze Ordb. 5011 (c. 1755).
b) [sannol. utveckladt ur a under påverkan af BELÖPA (sig till)] (numera mindre br.) refl. = a; numera bl. med prep. till. Huuss och gårdar uthj Staden och på Mallmarna bestiga sig vthi een Summa till 3784 stycken. HSH 31: 19 (1663). Secrete Utskåttet, som .. vet, huru högt Lagmans- och Häradshöfdings-räntan sig bestiger. 2 RARP I. 2: 218 (1720). Hon calculerade öfver huru mycket den depensen kunde komma at bestiga sig til. Sv. nitet 1738, nr 5, s. 5. Räkningen besteg sig til 20 plåtar. Lind (1749). Betalningen för Brudevigsel, kyrkogång och Begrafning, som utan tvifvel besteg sig mindre, än de Andeliga gerna velat. Dalin Hist. 2: 326 (1750). Hans armee stiger el. bestiger sig til 20,000 man. Björkegren (1784; under monter). Hela folkförlusten besteg sig icke öfver 60 man i döde och sårade. Gyllengranat Sjökr. 1: 198 (1840). Hela summan bestiger sig till 2000 R(iks)d(ale)r. Dalin (1850). Förskjutit till statsutgifter .. utöfver det, hvartill inkomsterna .. sig bestigit. FFS 1876, nr 21, s. 52. Quennerstedt Kamp. om tillv. 76 (1899). jfr: Hvartill bestiger sig .., frågar jag, detta beständigt höga språk, som förebrås den fransyska tragedien, utan åtskillnad af ämnen eller personer? Leopold 5: 174 (c. 1825).
Spalt B 1648 band 3, 1906