| Publicerad 1906 | Lämna synpunkter |
BESTRIDA bestri4da, i Sveal. äfv. 032 (bestri´da Weste; bestr`ida Almqvist), v.1 -er, -stred, -stredo, -stridt, -stridd; äfv. -stridde, -stridit, sällan -striden (Nyberg 3: 215 (1842)); se för öfr. STRIDA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Ench. (1652)), -NING (†, Lex. Linc. (1640; under oppugnatio), Lind (1749; under bestreitung)); -ARE (föga br., Serenius (1734; under impugner), Strinnholm Hist. 3: 780 (1848) m. fl.)
1) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] strida mot, bekriga, hemsöka med krig; börja l. inlåta sig i strid med, anfalla, angripa; bekämpa.
a) [jfr motsv. anv. i fsv. o. mnt.] (†) i fråga om strid i eg. mening, med obj. som betecknar fientlig(t) person l. folk l. land l. stad o. d. När tu dragher för en stadh, til at bestrijdha honom. 5 Mos. 20: 10 (Bib. 1541; Luther: bestreiten). Är thet edher förgätit, at j .. thesse Fiender trenne reesor hafwe bestrijdhit och öfwerwunnit? Schroderus Liv. 162 (1626). Åthskillige orther, som H. K. M:t moste bestrijda. RARP 7: 109 (1660). Oachtat at Wahlfisken, är ett så faasligit stort Diur, så .. vnderståår sigh (dock människan) at bestrijda honom manligen. Rel. cur. 357 (1682). Tuneld Geogr. 2: 41 (1741, 1773). Her var en Lernisk Vatn-orm (dvs. hydra) at bestrida. Dalin Hist. 1: 494 (1747). Johan Sverkerson trodde sig nu hafva dubbel orsak, at bestrida Estland med all makt. Därs. 2: 179 (1750). — särsk. i uttr. bestrida ngn om ngt, strida med ngn om ngt, bekriga ngn för att vinna ngt. När vi (djäflar) fordomdags med dunder, svärd och låga, / Om himlens rättighet bestridde dess Monark. J. G. Oxenstierna 5: 96 (c. 1817).
b) (numera knappast br.) mer l. mindre bildl. Falck Underv. 132 a (1558). Thenne dödelige siwkdomen (dvs. pesten) bestrider thet ädeligeste, och wil intaga menniskionnes hierta. Lemnius Pest A 2 b (1572). Kämpa tappert at bestrida / All anfächtning til tin död. Österling Ps. 299 (1727). Prästen .. bestrider Laster så väl som jag. Dalin Arg. 1: 224 (1733, 1754). Den upplysta medborgaren, som med förnuftets nit bestrider missbruken. Leopold 3: 125 (1798, 1816). Erasmus af Rotterdam .. bestridde och besegrade många af tidens fördomar. Regnér Första begr. 2: 14 (1803, 1813). Du (Jesus) .. / Går, att villans makt bestrida, / Blott med sannings helga svärd. Ps. 1819, 71: 2. Frankiska biskopar .. inkallades, för att bestrida Pelagianismen. A. Cronholm i SKN 1841, s. 282 (”292”). — särsk.
α) (†) anfäkta, ansätta, hemsöka; i sht om de andliga fienderna. N. Rudbeckius Likpr. ö. J. Matthiæ 7 (1670). Om mig verlden vil bestrijda, / Haar iag hoos min Gud min frijd. Columbus Bibl. v. D 2 b (1674). När migh Satan wil bestrida. Ps. 1695, 291: 3. Ditt egit kött och blod bestrida dig med tvifvelaktighet. Hoffmann Förnöjs. 472 (1752). jfr: The många begiärelses andar / Som med listige Skått bestrijda wäll offta wår ungdomb. Stiernhielm Bröll. 511 (c. 1650).
β) (†) med afs. på Gud: brottas med. Säll den derför tåligt lider / Och med tron sin Gud bestrider, / Tils Han öfvervunnen är. Dalin Vitt. I. 1: 39 (c. 1745).
γ) [jfr motsv. anv. i holl.] (†) bekämpa l. kufva l. undertrycka (känslor, stämningar o. d.). Kolmodin Dufv. 138 (1734, 1745). En rörelse af mänsklighet, som jag icke förmått bestrida et ögnableck. Knöppel Den vilda ön 9 (1748). Det rätta känneteknet til en fast dygd .. är det, at bestrida och dämpa alla oordentliga sinnesrörelser. Liljestråle Kempis 123 (1798). Till denna stund Julie bestridt sin känsla. Franzén Skald. 2: 146 (1825). En sådan känsla var olidlig för Edla, och hon bestred den och kufvade den. Bremer Nina 234 (1835).
δ) (†) stå i strid med, ej öfverensstämma med, strida l. svära mot. Att komma tillbaka (till Sergel o. hans lättfärdiga sällskap) .. bestridde allt för mycket min stränga filosofi. Gjörwell i Sv. mem. o. bref 2: 80 (1792). Ofta hände det inom ett och samma stånd, att den ena pe(ti)tionen bestridde den andra. Cronholm Lig. 59 (1839). Öfverensstämmelsen mellan hvad som var sed hos Herulerna och hos våra nordiska förfäder, bestrider ej sannolikheten af de förras Germaniska ursprung. Dens. i SKN 1841, s. 283 (”293”). — reciprokt. Bland skäl som sig bestrida, / Han väger obestämd. J. G. Oxenstierna 5: 113 (c. 1817).
2) [med afs. på bet.-utvecklingen jfr eng. dispute] (†) strida l. kämpa för (ngt); särsk. i bildl. anv.: förfäkta, hålla på, försvara. (Jag har) troligen (dvs. trofast) dess (dvs. den ifrågavarande flickans) Rätt wid arfskifftet bestrijdt och bewakat. Växiö domk. akt. 1706, nr 341. Warandes mig ensam .. aldeles för swårt att bestrida och förfäkta denna sak. Därs. 1709, nr 218. Monge lärde(,) myndige och kloke män bestrida sitt h i thessa ord (jagh, migh o. d., där förf. finner det öfverflödigt). Swedberg Schibb. 13 (1716). Det är denna gången .. mit ämne .. at bestrida vår åhågas oföränderliga föränderlighet eller vår altid lika sinnes-olikhet. Dalin Arg. 1: 39 (1754).
3) göra (ngn ngt) stridigt.
a) i fråga om strid i eg. mening. Sverker (är) .. för svag at Kronan mig bestrida. G. F. Gyllenborg Vitt. 3: 91 (1783). Sedan marken fot för fot blifvit dem (dvs. tyskarna) bestridd af .. fransmännen. Rappe Nordarm. 37 (1874). Ville man bestrida fienden öfvergången öfver Tauberfloden, kunde man väl hoppas att någon tid uppehålla honom. Nordensvan Mainfält. 169 (1894). — särsk. (†) utan utsatt personobj. Gyllenborg Bält. 14 (1785, 1800). Denna förlust minskade dock ej de belägrades mod, de bestridde med all möjlig tapperhet hvart enda steg. G. L. Oxenstierna i 1 SAH 3: 389 (1790). Det är i sanning upplyftande att se, det de (dvs. polackarna) så länge kunnat bestrida segern och afvärja sin undergång. Tegnér 6: 156 (1831). i bild: (Djäfvulen, världen o. vårt kött) villia hvar minut bestrida segerstafven. Geisler Vitt. 392 (1718).
b) [med afs. på bet.-utvecklingen jfr fr. disputer] i bildl. anv.: frånkänna ngn (rättigheten till l. berömmelsen af) ngt, förvägra l. förmena ngn ngt. Rabener Förs. t. ordab. 34 (1763). De andre stadsboerne bestrida honom rättigheten .. at skicka varor utomlands. Porthan Bref t. Calonius 417 (1797). De som bestrida förståndet all rätt att tros och gälla i filosofien .. bedraga oss visserligen. Leopold 4: 240 (c. 1820). En viss innerlighet och värma i känslan kan ej bestridas författaren. Tegnér 5: 430 (1825). Han bestred honom äran af att … Dalin (1850). Svenskarne i Finland äro infödingar äldre än finnarne, om ock denna deras förstfödslorätt under senare tid bestridts dem af en upphetsad chauvinism. Fahlbeck Sv. adel 2: 26 (1902). — (mindre br.) med att o. inf. Ingen bestridde mig att hafva varit en redlig man och en rättskaffens medborgare. Leopold 5: 397 (1794). jfr: Et flygtigt vett .. vågar i sin yra / Bestrida en Försyn at verldens öde styra. Gyllenborg Bält. 117 (1800); jfr 5.
4) [utveckladt ur 1 b; jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (numera mindre br.) motsätta sig, opponera (sig) mot, uppresa sig mot, motarbeta. 2 RARP I. 2: 331 (1720). Carl IX:s Enkedrottning bestridde väl ej .. själfva bevillningen; men vid uppbörden hade hon ett och annat att påminna. Hallenberg Hist. 2: 674 (1790). (Klas Rålamb) nödgades bestrida sin Konungs yttersta vilja. Franzén Minnest. 2: 300 (1828). (Stiernhöök) bestred .. exorcismens bibehållande. A. Cronholm i SKN 1842, s. 50. Konungen möttes öfverallt af anspråk som bestridde hans magt. Svedelius Statsr. ansv. 103 (1856). (I konungens anmärkningar) bestreds bland annat införandet af årliga riksdagar. De Geer Minnen 1: 235 (1892). jfr: Igenom låttkastningen (kombinerad med omröstning vid val af landtmarskalk) bestrida vij sielfva pluraliteten. 2 RARP 4: 511 (1727). — jfr OBESTRIDD.
5) [utveckladt ur 1 b; jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] opponera sig mot l. förneka (sanningen l. riktigheten l. verkligheten l. tillvaron osv. af ngt). Talaren bestred alla mot hans parti framkastade beskyllningar. Herr opponenten har bestridt mitt påstående, att .. De som vilja bestrida, att vissa örter växa i vissa länder. Linné Ungd. 2: 75 (1732). Bestrida ens mening. Sahlstedt (1773). (Hierax från Egypten) bestridde .. kropparnes upståndelse. Möller Kyrkoh. 117 (1774). Utan att tro eller bestrida detta rykte. Rosenstein 3: 285 (1788). Bestrider jag nu härmed läran om ett tillstånd efter detta? Leopold 3: 8 (1802, 1816). Den som framställer grunder mot ett påstående, bestrider det. Tuderus Kiesewetter 180 (1806). Tiger han (dvs. svaranden) stilla, så är den grundsatsen i allmänheten antagen, att han anses hafva medgifvit hvad han icke bestridt. Schrevelius Civilpr. 251 (1853). En sann sats kan väl bestridas, men ej vederläggas. Därs. Bestrida sanningen, riktigheten af ngt. Cavallin (1875). Han kan icke mot sitt bestridande åt saken fällas. Sv. o. f. lagt. (1883). En och annan magistrat .. bestred riksdagsmyndigheternas rätt att blanda sig i deras angelägenheter. Odhner G. III 1: 108 (1885). Svarandeombudet bestred vid måndagens rannsakning käromålet. AB(L) 1904, nr 34, s. 3. — jfr OBESTRIDD. — särsk.
a) (numera föga br.) med pleonastisk negation i objektssatsen. Jag trotsar hela verlden .. at gitta bestrida, det icke god Hushållning i Riket är lands och folks rätta välfärd. Dalin Arg. 1: 45 (1733, 1754). Äfven bestrider han uttryckligen, att ingen på minsta sätt velat skymfa Prinsens lik. Cronholm Lig. 143 (1839).
b) (numera föga br.) med adv. ju i bisatsen efter negerad hufvudsats. Man (kan) icke så aldeles bestrida, at ju någon känsla hos oss af de Himmelske Kropparnas inflytande kan i akt tagas. Högström Förn. tank. 96 (1741, 1773). Leopold i Tegnérs ppr 169 (1822). Jag bestrider .. alls icke, att ju .. hos de betraktade konsonanterna, olikheter i tidlängd .. kunna finnas. Kræmer Metr. 2: 131 (1893).
c) [jfr t. bestreit mich, wenn ich unrecht habe] (föga br.) med personobj.: motsäga. Dock, kan ske de besinna sig, efter det icke lärer vara mödan värdt at bestrida mig. Dalin Arg. 1: 120 (1733, 1754). Emot .. hans påstående hördes ingen invändning. Ingen var närvarande att bestrida honom det allraminsta. Almqvist Det går an 163 (1839).
d) (†) i uttr. bestrida ngn ngt, motsäga ngn i fråga om ngt. De ville i Rom och Paris bestrida mig, at Sverige har hvarken Biskopar eller Präster. Björnståhl Resa 2: 40 (1773); jfr a. Du får ej bestrida mig, at hans (dvs. Nordins) insättande i Beredningen .. var et tryckande på (mig). O. Wallquist 1793 i Hist. tidskr. 1902, s. 253. Om någon med häftighet bestrider mig detta och försvarar motsatsen. Leopold 3: 428 (1797, 1816). Polyfem II. 46: 2 (1810).
e) (†) närmande sig bet. vederlägga. Detta utslaget sökte den yngre Cassini at bestrida med sådana invännningar: at … Höpken 1: 226 (1764). Det skulle vara öfverflödigt att samla och anföra bevis för ett ämne, som af intet skäl kan bestridas. Ödmann Anv. t. skrift. 58 (1822).
Spalt B 1659 band 3, 1906