| Publicerad 1906 | Lämna synpunkter |
BESTRÅLA bestrå4la, i Sveal. äfv. 032 (bestrå´la Weste; bestr`åla Almqvist), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
1) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (i sht i högre stil) kasta (sina) strålar l. skina på l. öfver; jfr BEGLÄNSA, BELYSA 1 a, BESKINA.
a) i eg. mening. Spegel Guds verk 34 (1685). Serenius (1741). I aldrig något land sol, måne, blixt och skyar / Så lycklig bondeby bestrålar, som hos oss. Bellman 6: 170 (1785). Hvar kulle, bestrålad af Herrans sol, / var predikstol. Tegnér 1: 203 (c. 1820). Hur skön .. syntes mig ej Amala, när hon, bestrålad af morgonsolen, trädde ut ur pagoden. Palmblad Nov. 3: 98 (1841). Månen .. leder och skyddar deras (dvs. zigenarnas) nattliga expeditioner och bestrålar deras fester. Lysander Skr. 274 (1875). En mötesplats, der .. knektar, bestrålade af en brännande junisol, utsättas för genomgående svettbad. Quennerstedt Ind. sold. 16 (1887). — jfr ALLT-BESTRÅLANDE; MÅN-, MÅNSKENS-, SOL-BESTRÅLAD m. fl.
b) mer l. mindre bildl.; äfv.: omstråla, sprida glans öfver; upplysa; belysa. Kolmodin Dufv. 121 (1734, 1745). Förståndet var bestråladt af Guds rena ord; men viljan ännu oförändrad. Bælter Jesu hist. 4: 197 (1757). Han såg .. samma vettenskap .. bestrålad af nya rikare ljus. Leopold 6: 189 (1786). Ingen vishet förmår oss leda, hvar (dvs. om) ej ditt ljus oss bestrålar. Liljestråle Kempis 145 (1798). Nu Herrans klarhets ljus / Bestrålar jordens grus. Ps. 1819, 59: 6. Från höjden / Hänryckningens aspekter mig bestråla. Stagnelius 2: 232 (c. 1822). Hans (dvs. Kulneffs) ära lefver qvar allen, / Bestrålande hans land. Runeberg 2: 99 (1848). Lyckans .. sol bestrålar honom. Cavallin (1875). Som stjernan lyser jorden huld, / Bestrålar du min stig. Qvanten Dikt. 322 (1880). — (†) Straxt reste the sig alle Tolf (Karlarna), / Wår Sinclair at bestråla. Odel Sincl. 34 (1739). — jfr GUD-BESTRÅLAD. — särsk.
α) (†) närmande sig bet.: fylla med (strål-) glans; återstråla från; i p. pf. med prep. af äfv.: strålande af. På hans (dvs. Sömnens) friska hy af Ungdomen bestrålad, / Är helsans purpur stänkt. J. G. Oxenstierna 1: 89 (1805). På dess (dvs. Sofronis) hy, fast ej af rosor mer bestrålad, / Ej dödens blekhet syns, men liljans hvithet målad. Dens. 5: 40 (c. 1817). Den frid, som alltid uppfyllde hennes hjerta och bestrålade hennes uppsyn. Franzén Tal 364 (1828, 1835).
β) (†) (med ngt) sprida ljus l. glans öfver. (Gud) med lycksalighetens lius / Bestråle stadigt deras hus! Nordenflycht QT 1745, s. 63. Den nådige Gud bestrålat nedriga bygden / Med de tvänne til ätt och dygd förträffliga makar. Nicander Vitt. 301 (1753).
2) (†) komma att stråla, göra strålande. Gud .. Himmelen med Stiernor så bestrålat. Spegel Guds verk 186 (1685). — göra strimmig l. brokig? Jo, du kan, kan målas, / Kan smörjas, svärtas, tjäras, ja, bestrålas / Med alla färger, som man finner till. Runeberg 6: 4 (1862).
3) [jfr motsv. anv. i holl.] (ny anv.) fys. utsätta för strålning l. insolation, gm strålning inverka på. Schulthess (1885; betecknadt som sällan förekommande). — särsk. i fråga om röntgenstrålar. Näsan, som var det mest angripna partiet (på lupuspatienten), bestrålades regelbundet (med röntgenstrålar). SD 1899, nr 68, s. 5. Man (mötes) ofta af den tron, att Röntgenbestrålning förorsakar smärtor eller inflammation på den bestrålade huden. SDS 1904, nr 345 A, s. 3.
Spalt B 1668 band 3, 1906