| Publicerad 1906 | Lämna synpunkter |
BESTYRKA bestyr4ka, i Sveal. äfv. 032 (besty´rka Weste; best`yrrka Almqvist), v. -er, -te, -t, -t; se för öfr. STYRKA, v. vbalsbst. -AN (†, Växiö rådstur. prot. 25 april 1733), -ANDE (se d. o.), -ELSE (se d. o.), -NING (se d. o.).
eg.: gifva styrka åt (ngn l. ngt).
1) stärka; i sht i fråga om andliga l. moraliska krafter; äfv.: understödja (moraliskt l. med yttre maktmedel), förstärka.
a) (numera knappast br.) (andligen) stärka l. styrka l. befästa (ngn l. ngns tro o. d.). Bestyrck wort sinne hop oc mod. Ps. 1536, s. 96. Gif Tu mig .. / Kraft, at dag frå dag bestyrkas til invärtes menniskan. Kolmodin Rök. 147 (1728, 1742). Deras tro bestyrktes med mång undervärk. Borg Luth. 2: 610 (1753).
b) i förb. bestyrka ngn i (ngt), stärka l. styrka l. befästa ngn i (en mening, öfvertygelse o. d.). Så lär tu sörjandes bestyrkas therutinnan, / At synden, som en frucht utaf then första qvinnan, / Thet ropet (dvs. ”Korsfäst!”) påbegynt. Brenner Pin. hist. 83 (1727). Det tjente at bestyrka honom uti hans misstankar. Möller (1790). (Drottningen) Tror på inga stjernor, och bygger blott på sin slughet och list. Dolcibene bestyrker henne i detta system. Atterbom FB 213 (1818). Det gifves många filosofer, hvilka druckit bottenvattnet i vishetens brunn och derutaf blifvit bestyrkte i sitt tvifvel på odödligheten. Rydberg Ath. 329 (1859, 1866).
c) (†) underblåsa (missnöje, missämja o. d.); understödja. (I) haffue varijt een öffuarste til them som thet oprop fformeredt och bestyrckt haffue .. om then Ewangeliske lærdoms forachtilse. G. I:s reg. 4: 308 (1527). Then stämppling, twist, splijt oc inbyrdis twedrägth som någre hoss edher i dalerna bestyrkt haffua. Därs. 5: 40 (1528).
d) (†) lämna handräckning åt; understödja. Huilke Justitiæ betiente man .. så hafwer räkt handen och bestyrkt, att Lagh och rätt ähr huarium och enom .. oförkränkt hendh och wederfaren. HSH 31: 406 (1663).
e) (†) förse med förstärkning(ar), förstärka. Det gaf ett bijstert uthseende om Konungen i Pohlen skulle emoth stilleståndetz uthlop bestyrkas medh een sådan flotta. RARP 7: 139 (1660).
2) styrka (riktigheten l. sanningen l. vederhäftigheten osv. af ngt); bekräfta; betyga, bevisa. Skiäl .. the nu ock här följa och fogligen bestyrckias. Swedberg Schibb. 62 (1716). Till yttermera visso hafve vi Sveriges rikes råd och ständer detta med våra namns underskrifvande och våra insegels undertryckande velat bestyrkia, stadfästa och bekräfta. RF 1719, § 40. Handelsman Wedege (bör) med Ed bestyrcka att han samma penningar betalt. Växiö rådstur. prot. 19 nov. 1720. Viljen I lofva mig här att bestyrka er tro med er lefnad ..? Tegnér 1: 191 (1820; yttradt till konfirmander). Sökande (till lektorat) med bestyrkt högre lärdom. Thyselius Handl. lärov. 1: 91 (1835); jfr c. Trolofningar kunna, likasom andra aftal, på åtskilliga sätt ytterligare bestyrkas. Såsom ett sådant kunna fästningagåfvor, som gifvas vid sjelfva trolofningstillfället, anses. Schrevelius Civilr. 3: 39 (1849, 1858). Det är en folktro i flera landsorter, som vi hvarken våga bestyrka eller bestrida. Fries Bot. utfl. 2: 229 (1852). (Det tycktes, som om den dödes) läppar ville öppna sig, för att bestyrka den förskräckliga anklagelsen mot kättarne. Rydberg Ath. 228 (1859, 1866; uppl. 1876: styrka). Det blefve alltför vidlöftigt att här med exempel bestyrka hvad jag sagt om Stjernhjelms edition. Schlyter Jur. afh. 2: 138 (c. 1845, 1879). Bestyrka ngns oskuld. Hahnsson (1884). Äfven om ord äro än så bestyrkta, så är det icke sagdt att de utan vidare duga till vittnen om menniskors innersta tankar eller afsigter. Aug. Quennerstedt i SDS 1903, nr 346, s. 3. — (†) (Olaus Petri) bestyrkte sine satser af den helige skrift. Celsius G. I 267 (1746, 1792). — jfr ED-, O-BESTYRKT. — särsk.
a) intyga, attestera. Hinder och förfall .. som .. med Landzhöfdingarnes bevijs förmått bestyrckas. Circulairbr. t. landshöfd. 1729, s. A 2 b. Efter det Protocollet justerat är, .. skal Notarien det samma .. bestyrka och underskrifva. Rättegångsordn. 14 mars 1791, s. D 2 b. En bestyrkt räkning på fyrahundra silfvertalenter för middagsmåltiden. Carlstedt Her. 3: 99 (1833). Då meningen är, att (äktenskaps-)förordet äfven emot tredje person skall vara gällande, synes det ock vara nödigt att vittnena bestyrka dagen, då det samma upprättades. Olivecrona Mak. gift. 242 (1859). Född den 20 Oktober 1766 i staden Rensborg, hvilket bestyrkes af Pastorn dersammastädes. H. Lilljebjörn Hågk. 2: IX (1867).
b) bevittna (afskrift o. d.), vidimera; i sht i p. pf. En bestyrkt afskrift. (Köpebrefven) in originali eller i lagligen bestyrkta afskrifter. Calonius 3: 114 (1804). Bestyrkt utdrag. Westee (1842). Bestyrkt namnteckning. Schulthess (1885). PT 1905, nr 124, s. 4.
c) med sakligt subj. Flera (bibei-)språk, som nogsamt skola bestyrckia thenna anmerkning. Swedberg Schibb. 137 (1716). At folket stod i en ring omkring Domstolen bestyrkes af gamle Westmanne-Lagen, som säger til Tings och Rings. Dalin Hist. 1: 200 (1747). Sednare tidningar bestyrcka en engelsk escadres ankomst uti Östersjöen. Höpken 2: 484 (1758). Edert afslag bestyrker mina misstankar. Björn Billett. 31 (1786). Herulernas historiskt bestyrkta tåg (till Skandinavien). Geijer II. 1: 345 (1825). Budbärare .., hvilkas utsago bestyrker sanningen af hexornas förutsägelser. Runeberg 5: 441 (c. 1838). Talen i Lund vid jubelfesten 1817 och i anledning af kronprinsens .. förmälning 1823 hade, det ena grundlagt, det andra ytterligare bestyrkt hans (dvs. Tegnérs) stora anseende som talare. Böttiger 6: 361 (1847). Dessvärre äro få satser i nationalekonomien säkrare bestyrkta af erfarenheten än ”lagen om jordens från en viss gräns aftagande produktivitet”. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 389 (1894). — (föga br.) med personobj. Den äldste af urkunder bestyrkte medlemmen (af ätten Vasa) hette Nils Kettilsson. E. Hildebrand i Sv:s hist. 3: 4 (1903). — (knappast br.) refl.: bekräfta sig, besanna sig. Deleen (1836; under (sich) bestärken).
Spalt B 1682 band 3, 1906