| Publicerad 1906 | Lämna synpunkter |
BESTÅNDIG, adj.1 -are.
(†) — jfr OBESTÅNDIG.
a) [jfr motsv. anv. i d. o. ä. holl.] = BESTÄNDIG 1 a. Såge wij gerne attu (dvs. att du) lathe så muret, ath thet motte bliffue någet beståndigt werk, så ath huad man thet ene årett murede vp, ath thet icke fulle åter annet eller tridie år nid igen. G. I:s reg. 13: 228 (1541). — i bild. Så wil iagh wara medh tigh (Jerobeam), och byggia tigh itt beståndigt hws. 1 Kon. 11: 38 (Bib. 1541; öfv. 1904: ett hus, som blifver beståndande, Luther: bestendig); jfr 2.
b) [jfr motsv. anv. i ä. d.] = BESTÄNDIG 1 b. Beståndigh rådh. O. Petri Kr. 126 (c. 1540). (Vi) hade väl förmodat, att I skulle hafve gifvit oss ett beståndigt svar .. och icke en lös skrift oss presentera latit. RA 1: 308 (1542). Theras mening haffuer ingen fast och beståndigh grund medh sigh. L. Petri Dial. om nattv. G 4 b (1562).
c) [jfr motsv. anv. i d.] = BESTÄNDIG 1 c. En godh forstondugh man .. then ther riichit oss och eder kan bestondugh wara och wij kwnne setthia fulkomligha thro och lithe tiil. G. I:s reg. 2: 236 (1525); jfr b. (De) blefwo beståndige på theras mening. Petreius Beskr. 2: 115 (1614). Qwinnorna äre swage, ofulkomlige och obeständige Creaturer: Men en Man är aff starck Complexion, therföre bör honom ock wara beståndigare och försichtigare. Fosz 301 (1621). Emoot thet förste anlåppet blefwo the Phereer beståndighe (dvs. höllo stånd). Schroderus Liv. 560 (1626). Huru hende då, at man i samma achtsamhet icke .. blef beståndig? Hiärne Orth. 10 (1717). — särsk. = BESTÄNDIG 1 c β. Judas 3 (NT 1526). Om the ellies thet fulkomligha troo, och j troonne beståndighe bliffua kunna. Förspr. t. NT A 2 a (Bib. 1541). Så vele vi och thesse andre tre våre käre sönner .. förmana, at the .. sigh ifrå hans (dvs. Guds) rena läre icke draga .. lata, uthan in til enden ther hos beståndige blifve. RA 1: 689 (1560). Ther Menniskian hadhe warit beståndigh i sin medskapadhe Helighet. L. P. Gothus Mon. pac. 98 (1628). Bliff beståndigh vthi thet goda som Gudh medh tigh begynt hafwer. J. Matthiæ 1: 334 (1658).
2) [jfr motsv. anv. i d. o. ä. holl.] = BESTÄNDIG 2 a. Till en godh bistondig ända. G. I:s reg. 6: 362 (1529). It gott fridsamt bestondigt och longuarigt regemente. Därs. 8: 71 (1532). Hans (dvs. Salomos) stool skal bliffua beståndigh j ewigh tijdh. 1 Krön. 17: 14 (”18”) (Bib. 1541; Luther: bestendig). En beståndigh fridh. St. af Est. 1: 7 (Därs.). J lengdenne beståndigt oc warachtigt. L. Petri Kyrkoord. Föret. 18 (1571). Widh beståndigh godh helsa. HSH 31: 444 (1667). De beståndigaste minnes-vårdar äro dråpeliga dygder och gierningar. Höpken 1: 196 (1755).
3) [jfr y. fsv. göre en appellacionem, som skall vara richit bestandigh] = BESTÅNDELIG 3. Thet syntes Danmarckz Rijkz Rådh nyttigare och beståndigare, at förbinda sigh medh Konungar, Förstar(,) Riddare och Adel än medh the Lübeska. Girs G. I 141 (c. 1630).
Spalt B 1714 band 3, 1906