| Publicerad 1906 | Lämna synpunkter |
BESTÄMMA bestäm4a, i Sveal. äfv. 032 (bestä´mma Weste; best`ämma Almqvist), v.1 -er, -stämde, -stämt, -stämd ((†) p. pf. bestymmede RA 1: 413 (1544)). vbalsbst. -ANDE (se d. o.), -ELSE (se d. o.), -STÄMNING (se d. o.); -ARE (Fries Bot. utfl. 1: 285 (1843, 1853), Rydberg Bib. lära 2 (1862, 1893)).
A)
1) [jfr t. des morgens gieng Jonathan hinaus auffs feld, dahin er Dauid bestimpt hatte (Luther)] (†) (in-) stämma l. kalla (ngn till ett ställe; jfr 4 b). Szå haffue wij nw .. bestempt hiit the godemen aff wortt Elskelige riigis rådh. G. I:s reg. 11: 44 (1536). Hs. Excell. (De la Gardie afreste) för 8. Dagar sedan (till Wolmar) .. til at taga the munderade Troupper bredewidh thet thersammastädes bestämbde Landzfolcket vthi ögneskeen. N. Av. 26 febr. 1657, nr 2, Rel. s. 4. — särsk. i förb. bestämma sig till ett ställe med ngn, stämma möte med ngn på ett ställe. Tatarne försumade intet heller sigh, vthan redho til then platz, tijt the hadhe sigh bestämbdt medh the andra. Petreius Beskr. 2: 264 (1614).
2) (†) sammankalla l. berama l. utsätta (möte l. sammankomst). Then förbenemde dagen (dvs. mötet) som i Lübek bestemdt och samtycht ähr. G. I:s reg. 1: 322 (1524). Samma bestämbde Möthe i Lybek. Därs. 5: 130 (1528). Thet möte wij mett eder bestempt haffue. Därs. 11: 33 (1536). Een herredag (blef) bestempdt i Kiöpenhapn på thetta åhr. Brahe Kr. 20 (c. 1585). Bestämma et möte, Concilium conciendum curare. Sahlstedt (1773).
3) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] utsätta l. fastställa (tidpunkt l. termin); i sht i p. pf.; jfr DETERMINERA. Å dag som af rätten bestämmes. Inom af rätten bestämd tid. På bestämd tid, dag, timme; jfr BESTÄMD 10. Sedhan offradhe Salomo Herranom .. på bestemda tijder tree resor om året. 2 Krön. 8: 13 (Bib. 1541; Luther: auff bestimpten zeiten). Tå bestemde Herodes en dagh .. och satte sigh på doomstolen, och hadhe itt taal til them. Apg. 12: 21 (Därs.; NT 1526: Thå stemde Herodes en dagh före, Luther: auff eynen bestympten tag). Att blifve .. i förbundh medh the Dansche .. till then bestempde tidh. RA 2: 37 (1561). (Man skall) tilseije lathe alle the som vthj rettegången sittia skole .. att the ähre å .. bestämdan timma tilstedes. Lagförsl. 554 (1604). Cantzlern (har) .. leijden och confirmationen underskriffuitt och til bestämbd dagh öfversendt. A. Oxenstierna Skr. 1: 133 (1628). Fast Han (dvs. Gud) plägar offta löna här i werlden: så hafwer Han doch bestemt en wiss rekenskaps dag, ther alt vppenbarliga och fast nogare tilgå skal. Swedberg Ungd. 573 (1709). Här var en fånge, hvilkens dom och afrättning hade sin redan bestämda dag. Ödmann Str. förs. 4: 123 (1822). Den dag, som blifvit bestämd till ständernas sammankomst. Malmström Hist. 3: 11 (1870). R. .. meddelar .. å tider, som framdeles bestämmas, en propedeutisk kurs i kemi. Lunds univ. katal. 1903, h. t. s. 17. jfr: Och är thetta een ganska stoor och dråpeligh vppenbarilse om Christo, hvilken tijden så wist och nogha bestemmer. Förspr. t. Dan. (Bib. 1541). — (†) i förb. bestämma ngn en (viss) tid o. d. Gudh skapadhe menniskiona .. Och bestemde henne sin lijffstijdh. Syr. 17: 3 (Bib. 1541). Bestemma enom en dagh. Lex. Linc. (1640; under præfinio). — Anm. Den nutida språkkänslan ansluter denna anv. till 4.
4) [jfr motsv. anv. i d., mnt., ä. holl. o. t.] (till efterrättelse) fastställa, föreskrifva, afgöra, besluta; jfr DETERMINERA samt LÄGGA FÖRE, SÄTTA FÖRE, UTSÄTTA.
a) (på grund af makt l. myndighet l. på grund af öfverenskommelse) stadga, föreskrifva, fastställa, stipulera. Thetta åhret är stilleståndh medh fienden tilsagt och bestämbdt. Lex. Linc. (1640; under condico). Prinsen .. förfogade sig .. til bestämd ort på föresatt tid. Asiat. B. 1: 192 (1741). Hos våra förfäder för Reformationen (hafva) Brödraskap t(het) ä(r) bestämda heliga dryckeslag, Gillen kallade, varet inrättade. Ihre Föret. XV (1779; lat. stata convivia). Det är viktigt att hafva detta bestämdt. Thorild 2: 22 (1784). Strafflagen har att bestämma ansvar för den, som förnärmar någon i denna ostridiga rätt (att jaga på egna ägor). Försl. t. byggn.-balk 1819, Motiv. s. 97. De grundsatser, som i Regeringsformen voro bestämde. Obj. gästen 1829, nr 19, s. 3. Lämpligt vore .., om någon viss tid, t. ex. 10 eller 15 månader, kunde bestämmas för sammanräknad skolgång. Tegnér 4: 418 (1839). Dessa prester, som på sina kyrkomöten bestämma .., hvad kristianerne skola tro. Rydberg Ath. 50 (1859, 1866; uppl. 1876: föreskrifva). Kungl. Maj:t har bestämt, att urtima Riksdag skall öppnas Måndagen den 2 nästinstundande Oktober. PT 1905, nr 228 A, s. 2. — jfr LAG-BESTÄMMA. — särsk. närmande sig bet.: anslå l. anvisa l. bevilja (en summa penningar till ngt visst ändamål). 40,000 R:dr bestämdes till att återköpa från Danmark handlingar, hörande till vår historia. Leopold 6: 73 (1803). Dalin (1850). i numera föga br. förb. Jag bestämmer 100 r:dr för brobyggnaden. Almqvist (1844). (†) Bestämma en något såsom lön. Lindfors (1815); jfr 5 c.
b) [jfr ä. d. K. Valdemar .. har bestemmet dem til sig paa Aalholm Slot] (mindre br.) gifva (i pass.: få) befallning l. order att begifva sig (till) l. infinna sig (på ett ställe; jfr 1) l. att (ngt) skall föras l. transporteras (till ett ställe), beordra. Kriget på Marsfältet drifver sitt skämt, / dit det de väpnade skaror bestämt. Ingelman 17 (1843). — särsk. [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] med afs. på fartyg l. varor o. d.: destinera; i sht i p. pf., närmande sig 5. Ett till Isle de France bestämt .. fartyg. Landell Bligh 18 (1795). Till .. Utrikes Orter bestämde Bref. Öfverpostdirektörens cirk. 27 febr. 1819, s. 1. Med ångaren .. anlände (till Köpenhamn) .. 300 lådor patroner, som transitogods bestämda till Finland. LD 1905, nr 290, s. 3.
c) afgöra, vara den afgörande; besluta, fatta beslut om; ofta med prep. öfver, äfv. om. (”Intresse”) finner .. endast rum hos en ändlig vilja, som icke altid i sig sjelf bestämmer med förnuft. Boëthius Kant 40 (1797). Du allt nu, o Vladimir känner. / Öfver mitt öde bestäm! Stagnelius 1: 28 (1817). (Nornorna) bestämma allt, som sker i verlden. Fryxell Ber. 1: 4 (1823). När om skämt och lek / Det fråga blifver, då må du bestämma; / Men uti denna sak som i en hvar / Af mera vigtig art, jag sjelf beslutar! Hedberg Bröll. 94 (1865). Om någon säger till dig: det är jag, som bestämmer den saken, och icke du — hvad menar han då? — Att det är han och icke jag, som afgör, hvad som skall ske. Wikner Lifsfr. 1: 213 (1866). Öfver tjänsten inom en flotta eller eskader bestämmer högste befälhafvaren eller eskaderchefen med full makt och myndighet. Wrangel Sv. fl. bok 343 (1898). Domaren (bör) blott bestämma, till hvilken af dessa (straff-)klasser brottslingen hör. Herrlin Tillräkn. 216 (1904). Engelska kanaleskaderns afgång till Östersjön bestämdes af amiralitetet redan för flera månader sedan. Soc.-dem. 1905, nr 176, s. 2. Röster (hafva) icke låtit sig undertrycka, som bestrida det sittande stortingets rätt att bestämma om Norges framtida författning. GHT 1905, nr 163, s. 3. Det tillkommer dig, husbonde, att bestämma om jag skall sätta ut det (dvs. det nyfödda barnet) i ödemarken eller lämna igen det till modern. Heidenstam Folkung. 132 (1905). — särsk. i uttr. det är bestämdt o. d., högre makt har beslutat. Jag vill falla, om så är bestämdt. Tegnér 1: 102 (1825); jfr 5. Hur skönt att, när så blir bestämdt, / Få lösas från sin rot / Och lyftas uppåt, uppåt jemt, / Förklaringen emot. Strandberg 1: 323 (1877).
d) refl.: (uppgifva sin villrådighet l. tvekan o.) besluta sig, decidera sig, fatta (sitt) beslut. Han har mycket svårt för att bestämma sig. Vi måste tilegna hvar och en förnuftig varelse egenskapen at i tankan at han är fri bestämma sig at handla. Boëthius Kant 109 (1797); jfr 6 b β. När jag får se hans (dvs. rektor Blochs) opus får jag bestämma mig, om jag svarar eller ej. Tegnér 5: 234 (1821). I kraft af denna sin fria vilja eger hon (dvs. människan) makt och förmåga att bestämma sig så väl i enlighet med som i motsats mot den gudomliga viljan. Melin Pred. 1: 69 (1844). Hos många var tvekan så stor, att jag är färdig att tro, att de först i sista ögonblicket bestämde sig. De Geer Minnen 2: 18 (1892). — särsk.
α) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] med prep. för: besluta l. decidera sig för (ngn l. ngt). Vi ha svårt att bestämma oss för någotdera. Lindfors (1815). Den, som bestämt sig för Rättegångsvägen, söker en möjligast fullständig kännedom af Rikets Lagar och Författningar. Ödmann Anv. t. skrift. 59 (1822, 1823). Omvändelsen är etiskt betraktad den frihetsakt, genom hvilken viljan bryter med synden och bestämmer sig för det goda. Ahnfelt Etik 167 (1890). Konseljpresidenten rådgjorde med både den ene och den andre, vacklade fram och tillbaka, tycktes först vilja bestämma sig för att uppskjuta inkallelsen, men bestämde sig slutligen för att ögonblickligt inkalla Cortes. PT 1905, nr 36 A, s. 2.
β) [jfr motsv. anv. i d.] (numera knappast br.) med prep. till: decidera sig för (ngt). Lindfors (1815). Allt sinligt och jordiskt är underkastadt nödvändighetens tvång, och kan derföre ej af någon inre kraft bestämma sig till åtlydnad för lagen eller afvikelse derifrån. Wallin Rel. 3: 173 (1830). Almqvist (1844).
e) fastställa gränser för, till innehåll l. omfång l. storlek l. mängd l. form l. läge begränsa l. fixera. Inga vägar (kunna) vara honom (dvs. Gud) fördålda, som til et påsyftadt ändamål ej alenast äro tilräckelige utan och accurat bestämda, och i alt fall så lämpade, at de göra hvarken mer eller mindre til den sakens utförande, än som tienligt är och til des nödighet behöfves. Högström Tankar om Gud 105 (1741, 1773). Bestemma et pris. Möller (1745; under fixer). Cirkelen, som går igenom puncterne BE, och dymedelst på (linjen) AB bestämmer den minsta subtendenten. F. Palmqvist i VetAH 29: 150 (1768). En lagligen bestämd och derigenom befästad styrelsemakt. Järta V. skr. 1: 43 (1809). Väl utvidgas och fortskrider .. beständigt språket, men såfort stora Författare hos en nation uppstå, hvilka uttrycka stora ideer, är språket för alltid bestämdt. Sv. lit.-tidn. 1814, sp. 547. Gränserna mellan folk och kung skulle på det nogaste bestämmas. Tegnér 3: 210 (1823). (Efter omsorgsfulla mätningar för att finna afståndet mellan jordens pol o. ekvator) bestämdes den nya längdenheten metern så, att nämnda afstånd blef jämnt 10 millioner meter. Laurin Geom. 1: 175 (1894). jfr: Gudz bestemde råd, The deliberate counsel of God. Serenius (1741). jfr äfv.: På den räta och obestämda (dvs. icke determinerade) linien AB. F. Palmquist i VetAH 9: 18 (1748). — särsk.
α) (efter förutgånget öfvervägande) fixera l. stadga l. gifva en fast form åt (en mening, åsikt o. d.). Du har för dig båd’ lif och död: / I dag, i dag ditt val bestäm! Wallin Vitt. 1: 140 (1822). Det fanns frågor hörande till tidens vigtigaste angelägenheter, i hvilka han .. öppet erkände, att han ännu icke bestämt sin tanka. Geijer I. 3: 153 (1825). Dalin (1850). Hela frågan (dvs. unionsafvecklingen) bör uppskjutas för att lämna ett behöfligt rådrum för svenska folket att bestämma sin ståndpunkt. GHT 1905, nr 158 A, s. 3.
β) i förb. bestämma (ngt) till (ngt), fastställa (ngt l. ngts omfång l. antal) till (en viss storlek). Hildebrand Medelt. 1: 99 (1879). Konungen hade utsett 13 ledamöter, hvilka sedan hade att genom val fylla det till aderton bestämda antalet. Ljunggren SAHist. 1: 11 (1886). Entrén är bestämd till 50 öre. AB(L) 1904, nr 23, s. 2.
γ) (mindre br.) refl.: fixera sig, stadga sig. Om bara vädret ville bestämma sig! En periodisk hufvudvärk .., som i början kom efter längre mellantider, men som snart bestämde sig till tvenne gånger i månaden. Berzelius Själfbiogr. ant. 72 (c. 1845).
f) om fastställandet l. fixerandet af en (l. vissa) bland flera möjligheter; utse, välja. Statuere locum colloquio .. Bestämma en ort. Lex. Linc. (1640; under statuo); jfr a. Upfyllandet af et ändamål, som ingen ting annat än det (dvs. förnuftet) sjelf bestämmer. Boëthius Kant 7 (1797). Jag hade rätt som först utmanad att bestämma stridssätt. Almqvist Drottn. j. 68 (1834). — särsk.
α) (†) i p. pr. i gerundiv bet.: som skall bestämmas. Icke blott ringklockorna, utan äfven slaguret i tornet .. komma att bortflyttas till en annan, för dem bestämmande plats. Runeberg E. skr. 1: 223 (c. 1825).
β) (mindre br.) närmande sig 5: utse ngn l. ngt att blifva l. att göra (ngt). Att fira den (dvs. G. III:s födelsedag) i sällskap med Behagen / Har jag i qväll bestämt Thali. J. G. Oxenstierna 1: 235 (1783, 1805). Gustaf var den af pojkarna, som blef bestämd att fara och fria till Signilskär. Rönnberg Brovakt. 145 (1904).
5) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] ämna (ngn l. ngt till ngt); afse l. beräkna (ngt för ngt l. ngn).
a) med prep. till l. med inf. med att: ämna l. designera l. afse l. utse (ngn l. ngt) till (ngt) l. att blifva l. göra l. utföra l. undergå (ngt); i sht med (utsatt l. underförstådt) subj. som betecknar högre makt; ofta i förb. ngn l. ngt är bestämd(t) till (ngt) l. att med efterföljande inf., ngn l. ngt är ämnad(t) l. kallad(t) l. designerad(t) till (ngt) l. det är (ngns l. ngts) uppgift l. kall l. kallelse l. lott l. öde att blifva l. göra l. utföra l. undergå (ngt). Den vilde ser förtjust .. / .. hämnarns yxa höjd, till mord och rån bestämd. Stenhammar 13 (1794). Att jag var bestämd till något stort, det hade man .. ofta sagt mig. Polyfem III. 21: 1 (1811). Han har bestämt .. den andra (sonen) till embetsman. Almqvist (1844). Redan, innan menniskan föll i synd, var hon bestämd till verksamhet. Franzén Pred. 4: 149 (1844). (Biskopen ansåg) att Rom vore bestämdt till utgångspunkten och herrskarsätet för (prästväldet). Rydberg Ath. 89 (1859, 1866; uppl. 1876: kalladt). Din kroppshydda är svag .. Du är icke bestämd att lefva länge i denna verld. Därs. 104 (uppl. 1876: kallad). Mammon själf är nådig mot de store, / men har till undergång bestämt de små. Rydberg Dikt. 2: 106 (1891). Hon var kusin till konung Karl XI, och det ansågs en gång, att hon var bestämd att blifva Sveriges drottning. E. C. Tegnér Sv. bild. 57 (1896). — särsk.
α) (mindre br.) i förb. bestämma ngn till ett yrke, stånd o. d. Bestämma en till ett embete. Lindfors (1815). Hans böjelse bestämde honom i början till Prest-ståndet. Leopold 5: 522 (1822); jfr 6. Bestämma sin son .. till handeln. Dalin (1850); jfr c.
β) närmande sig bet. af ett hjälpverb för att beteckna futurum. (Jag) tviflar .. ej ett ögonblick på, att de lagar, som reglera brottsligheten hos alla civiliserade nationer, äro bestämda att en dag undergå betydliga modifikationer. Herrlin Tillräkn. 142 (1904).
γ) teol. predestinera, förutbestämma. Serenius (1734; under predestinated). (Calvin) förklarade att Gud .. af evighet bestämt vissa til evig salighet och andra til evig fördömelse. Möller Kyrkoh. 308 (1774). Gernandts konv.-lex. 3: 1404 (1895).
b) (knappast br.) med att-sats: ämna l. utse l. kalla (ngn) att göra (ngt). Jag har bestämt eder, att I skolen gå åstad och bära frukt, och att eder frukt skall förblifva. Joh. 15: 16 (öfv. 1883; gr. ἒϑηκα ὑμᾶς ἵνα ὑμεῖς ὑπάγητε καὶ καρπὸν φέρητε); jfr: Vi säga knappast på svenska: jag har bestämt dig, att du skall göra detta. Knös Grecismer 62 (1898).
c) med prep. för, stundom åt: afse l. beräkna (ngt l. ngn) för (ngt l. ngn), tillärna (ngn ngt). Hon är bestämd för mig. Widegren (1788). Naturen .. hade bestämt Grefve Hermansson för statssaker. Lehnberg i 1 SAH 3: 107 (1790). Det hade jag bestämt åt honom. Möller (1790). Hvar och en bör söka gagna i den krets, för hvilken han af Naturen blifvit bestämd. Polyfem III. 48: 4 (1811). Bestämma sin son för .. handeln. Dalin (1850); jfr a α. Hermione och Karmides (hade) uppväxt tillsammans, .. de voro bestämda för hvarandra från de första ungdomsåren. Rydberg Ath. 279 (1859, 1866). Upanischaderna meddelade alltså hvad som .. ej var bestämt för den stora mängden, utan för en trängre krets af previlegierade personer. O. E. Lindberg i GHT 1905, nr 173 B, s. 2.
a) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] med sakobj.: vara af en afgörande betydelse för l. afgörande inverka på l. påverka (ngt), afgöra; förorsaka; diktera (ngns beslut l. handlingar); gifva (ngt) dess prägel l. karaktär; i pass. äfv.: vara beroende l. bero (af ngt). Höijer S. skr. 1: 12 (1795). Bland ämnens myckenhet och prydnadernas tal / Må stället medlertid bestämma våra val. J. G. Oxenstierna 2: 168 (1796, 1806). Varors värde .. bestämmes af den mängd arbete och besvär, hvarderas frambringande och nyttiggörande samt tillförande kostat. Boëthius Nat. 73 (1799). Utsädets beskaffenhet .. bestämmer skördens. Wallin Rel. 3: 248 (1831). Den grundtanke, som genomgår och ännu till en stor del bestämmer naturforskningen. Hwasser V. skr. 1: 13 (1852). Mina handlingar bestämmas af mina önskningar för din lycka. Rydberg Ath. 353 (1859, 1866). Religionen upphör (under tidehvarfvet 1648—1789) att bestämma förhållandet mellan de europeiska staterna. Pallin N. tid. hist. 91 (1878). De hufvudsakliga anmärkningar man mot excellenserna framstälde gingo derpå ut, att de .. på grund af sitt antal ofta bestämde akademiens beslut. Ljunggren SAHist. 2: 1 (1886). Tonen (i Jönköping) bestämdes af en fattig men bildad ämbetsmannaklass. De Geer Minnen 1: 148 (1892). Det var väl .. i första rummet anförarens öfverlägsna skicklighet, som här (dvs. i slaget vid Jankowitz) bestämde utgången. S. Welin i Läsn. f. sv. folket 1904, s. 53. — särsk.
α) i numera obr. förb. Snarare synes oss .. grenarnes mängd på en sida bestämma en tjockare ved på samma sida af stammen. Agardh Bot. 1: 247 (1830). Landets natur och politiska förhållanden gjorde en åtskilnad och bestämde till egendomliga grundsatser. Strinnholm Hist. 4: 582 (1852).
β) [jfr motsv. anv. i t.] i p. pr. ss. adj.: afgörande. Den inre kraft, som är den verkligt bestämmande för mensklighetens både verksamhet och öden. Hwasser V. skr. 1: 51 (1852). Män .., hvilka bestämmande inverkat på hennes (dvs. Sv. akademiens) beslut och handlingar. Ljunggren SAHist. 1: IV (1886). För min del tror jag icke, att Sverige skulle varit bättre styrdt, om konungens personliga tycke varit mera bestämmande, än det varit. De Geer Minnen 2: 26 (1892). Månget ynglingasinne har härifrån (dvs. från ”Kuggis” i Lund) medfört .. för lifvet bestämmande intryck och minnen af öfverlägsna personligheter. E. C. Tegnér i SDS 1897, nr 484, s. 1. (Tegnérs) åsikter (tyckas) ha blifvit bestämmande för kommittémajoriteten. Schwartz Tegnér 114 (1903). — särsk. tekn. om sluss som har till uppgift att reglera vattenståndet inom l. vattentilloppet till ett visst område. Ingången till dockan (dvs. våtdockan, i hvilken vattenytan hålles vid konstant höjd) stänges genom ett par stämportar eller också genom en bestämmande sluss. Nerman Mahan o. Schubert 270 (1852). Tekn. tidskr. 1891, s. 9.
b) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] med personligt l. som personligt tänkt obj.: öfva ett afgörande inflytande på l. vara (det) afgörande för (ngn l. ngns handlingssätt), leda (ngn). Detta bestämde mig. Lindfors (1815). Personliga tycken bestämde henne (dvs. drottning Kristina) väl mycket. A. Cronholm i SKN 1842, s. 195. Utgången däraf (dvs. af första kammarens omröstning) skulle bestämma konungen. De Geer Minnen 2: 160 (1892). En praktisk man, som .. i sitt handlingssätt bestämmes af ekonomisk beräkning samt af ärelystnad. Wirsén i PT 1904, nr 168 A, s. 3. — särsk.
α) med prep. för l. till l. med inf. med att: förmå (ngn) till (ngt), föranleda (ngn) att (göra ngt). Det vi sett var nog för att bestämma oss att fortsätta resan. Berzelius Reseant. 239 (1819). Till Förnimmelse bestämmes menniskan af nervretelser; till Tänkande bestämmer hon sig sjelf. Trana Psych. 2: 71 (1847). Det troddes, att ett sedan barndomen rotfästadt tycke bestämt honom för detta parti. Rydberg Frib. 11 (1857, 1866). Jag inbillar mig, att de dumma rykten, som äro i omlopp, bestämt er för att draga er undan verlden. Därs. 270. Pomposos fnysande och frustande .. bestämde mig .. att taga en annan riktning. Nyblom Hum. 94 (1874, 1883).
β) (föga br.) med personligt l. som personligt tänkt subj. Man tänker sig viljan, såsom en förmögenhet, at bestämma sig sjelf til handlingar, efter föreställning af vissa Lagar. Boëthius Kant 66 (1797); jfr 4 d β. Frankrike bestämde hattarne dertill (dvs. till deltagande i sjuåriga kriget). Geijer II. 5: 178 (1838). Jag skall bestämma henne att taga dig. Almqvist (1844). B. v. Beskow Lefnadsm. 191 (1857).
γ) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] filos. (ss. motiv i ett visst fall) leda (ngn l. ngns vilja); (för ngn) utgöra det vid ett viljebeslut (med nödvändighet) segrande motivet, determinera. Höijer S. skr. 1: 65 (1796). Ideen af et genom grunder a priori viljan bestämmande förnuft. Boëthius Kant 29 (1797). Bestämd är ytterst hvar och en vilja genom hvad den föresätter sig som sitt högsta goda. Geijer I. 5: 213 (1819). Determinism, den åsigt af viljan, enligt hvilken .. viljans beslut alltid med nödvändighet bestämmes genom det starkaste af de i medvetandet närvarande motiverna. Grubbe Ordl. (c. 1840). En vilja, som icke låter bestämma sig af det sinliga .., är .. just en fri eller sig själf bestämmande vilja. Nyblæus Statsm. 71 (1864, 1882). Som erkänd måste jag antaga den satsen, att den goda viljan med nödvändighet bestämmes af den riktiga insikten. Larsson Vilj. frihet 3 (1899). — i p. pf. med adv.: som har så l. så beskaffade ledande motiv. Religiöst bestämda genier. Rudin Kierkegaard 74 (1880). Vi äro icke blott teoretiskt bestämda, utan ock praktiskt. Herrlin Tillräkn. 90 (1904). — jfr SJÄLF-, ÄNDAMÅLS-BESTÄMD.
B)
7) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] (i sht i vetenskapligt spr.) (gm undersökningar l. utredningar) komma till ett visst resultat med afs. på l. utröna l. konstatera l. fastställa (ngt l. storleken af ngt o. d.); jfr DETERMINERA, UTSÄTTA. Åbo Stads belägenhet .. bestämd genom Observationer. J. Gadolin i VetAH 14: 226 (1753). Det tillhör skalderna att uppgifva och bestämma, hvad Svenska skaldekonsten genom honom (dvs. Kellgren) vunnit. Rosenstein 1: 293 (1796); jfr 8. Möjligheten att bestämma skilnaden mellan ett sådant krig (dvs. anfallskrig) och det nödtvungna försvarets. Järta V. skr. 1: 48 (1809). Den svalnade degeln .. väges, och (vikt-)förlusten bestämmes. Berzelius Kemi 2: 498 (1812). Härigenom bestämdes, att vårt Caledonia var smalt. Sparrman Resa 3: 143 (1818). (Jahzahs läge) kan ej närmare bestämmas. Palmblad Palæst. 332 (1823). Huru stor folkmängden i Scythien är, har jag icke varit i stånd att få fullständigt bestämdt. Carlstedt Her. 2: 70 (1833). Det var svårt att af mannens utseende bestämma hans ålder. Rydberg Ath. 26 (1859, 1866). Att bestämma locus (orten) för en punkt, hvars afstånd från en gifven punkt är dubbelt så stort som dess afstånd från en annan gifven punkt. Hultman Todhunter 74 (1864). Med detta instrument (dvs. asimutbussolen) kan man .. bestämma vinkeln mellan en godtycklig vågrät riktning och kompassnålen. Laurin Geom. 2: 123 (1895). Försöken att bestämma en vinkels storlek genom tvänne linjers förhållande. Därs. 150. En herre, som rest mycket, berättade härom dagen, att han (af en dams sätt att uppträda på resor) alldeles säkert kunde bestämma, hvilken nationalitet .. (hon) tillhörde. Sk. aftonbl. 1905, nr 169, s. 3. Ofta kan man åtminstone bestämma århundradet, då de (dvs. lånorden) i vårt språk inkommit. Torbjörnsson Jämf. språkv. 17 (1905). — särsk.
a) med adverbial inledt af prep. till o. angifvande undersökningens resultat; jfr UTSÄTTA. Landets ytinnehåll bestämdes af Büsching till 5250 geogr. qu. mil. Palmblad Norge 1 (1846).
b) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] naturv. (undersöka ett föremål, i sht ett naturföremål, o.) angifva l. konstatera (dess) ställning inom vederbörande system o. dess namn; examinera. De specifikt bestämde Svenske (skifsvamp-)Arter. O. Swartz i VetANH 30: 96 (1809). Den, som beskrifver af andra bestämda växter, .. bör (icke) underlåta att uppgifva bestämmaren. Fries Bot. utfl. 1: 285 (1842, 1853). Ehuru dessa (dvs. mossorna i en torfmosse) i regel äro starkt förmultnade, kan man likväl .. påträffa dylika så väl bibehållna, att de till arten kunna bestämmas. C. Kurck i Arkiv f. kemi 1: 300 (1904). jfr: Många tankar kunna icke riktigt bestämmas utan genom att brytas mot en karaktär .. Liksom ett kemiskt ämne icke kan bestämmas utan genom att sammanföras med en rad af andra ämnen. Larsson Stud. o. med. 113 (1899). — jfr VÄXT-BESTÄMMARE.
c) (föga br.) med visshet säga (hur ngt kommer att gestalta sig o. d.). Huru jag der skall trifvas kan jag ännu icke bestämma. Tegnér E. skr. 1: 185 (1826).
d) [efter motsv. anv. i t.] (†) refl. i pass. bet.: (kunna) utrönas l. konstateras. Är detta (dvs. åhörarnas) behof kändt, så bestämmer sig lätt, om det är förståndet, som påkallar undervisning, eller hjertat, som påkallar väckelse. Ödmann Anv. t. skrift. 7 (1823).
8) [jfr motsv. anv. i dan. o. t. samt nylat. determinare] framställa (ngt) sådant (det) till sitt väsen är, till åtskillnad från annat afgränsa l. karakterisera (ngt).
a) [jfr motsv. anv. i t.] log. fixera l. precisera (en föreställning l. ett begrepp) l. angifva (en föreställnings l. ett begrepps) omfång l. innehåll.
Anm. Ordet förekommer stundom i så allmän anv. att ingen af de nedan under β o. γ samt under ε anförda bem. kan sägas vara den förhärskande (se α). Vid andra tillfällen är det svårt att afgöra om bet. β eller bet. γ är den närmast afsedda. Hos de äldre filosofer som använda detta ord (t. ex. Boëthius, Höijer) torde den mera ursprungliga, sig till lat. determinare anslutande bet. β ligga till grund för anv., under det att den moderna uppfattningen i ordet närmast inlägger bet. γ, sannol. gm inflytande från vbalsbst. BESTÄMNING, som redan tidigt antagit bet.: attribut (se BESTÄMNING 7 a ζ). Stundom ingår i denna anv. äfven en bibem. af betingelse, hvarigenom den får beröringspunkter med 9.
α) i allm. Höijer S. skr. 1: 35 (1795). Vi (hade) åtminstone .. nogare, än eljest skedt, bestämt den ägta moraliska principen. Boëthius Kant 110 (1797). Hvad begreppet om Philosophien vidkommer, så heter det, at Kant redan bestämt det. Men Kants definition på Philosophie .. är falsk. Höijer S. skr. 2: 197 (c. 1800). Omdömet .. är den tankeakt, hvarigenom förhållandet mellan tvänne Föreställningar i allmänhet bestämmes. Afzelius Log. 14 (1839, 1864). Stridspunkten (i en vetenskaplig strid) bör vara noga bestämd, så att icke tom ordstrid uppstår. Borelius Log. 90 (1863, 1882). Ofvan har jag bestämt de pronominella sememernas begrepp därhän, att de äro sådana, hvilkas betydelseinnehåll för att få sin fulla innebörd måste i viss mån suppleras ur ”situationen”. Noreen Vårt spr. 5: 72 (1904) [jfr t. etwas dahin bestimmen, dass ..].
β) om person l. om omdöme, limitativt l. negativt: afgränsa l. sätta gränser för (en föreställning l. ett begrepp), fixera (en föreställnings l. ett begrepps omfång); individualisera; jfr INSKRÄNKA, HÄMMA. Til vårt ändamål närmare bestämma (ord). Höijer S. skr. 1: 10 (1795). Är det (dvs. begreppet om hvad som tillkommer människan ss. förnuftig) tilräckligen bestämt blott genom frånskiljande af alt hvad vi med oförnuftiga varelser hafva gemensamt? Boëthius Kant 153 (”85”) (1797). Bestämma är gifva nödvändiga gränsor eller inskränka. Höijer S. skr. 2: 34 (1799). Det som är bestämdt i Tid och Rum är fullkomligen bestämdt, och således et individuum. Därs. 36 (1799). En bestämd handling består dock tydligt af den rena eller obestämda handlingen och dess bestämning. Därs. 143 (1799). Genom framställande af fullständiga och precisa definitioner noga bestämma och begränsa sina begrepp. Lindblom Log. 245 (1836). Definitionen .. får icke innehålla endast nekande kännetecken, emedan Definitum derigenom icke blir bestämdt. Afzelius Log. 61 (1847, 1864); jfr γ. De föremål, som af sinnet fattas, visa sig såsom fullt bestämda, i rummet och tiden mot hvarandra begränsade. Nyblæus Statsm. 4 (1864, 1882). — jfr TANK(E)-BESTÄMMANDE. — särsk.
α’) (numera föga br.) i förb. bestämma ngt till ngt, inskränka l. precisera ngt till (att vara l. betyda) ngt. Huru fruktansvärdt är det ej, att Philosophen .. bestämmer hvarje ord til en oföränderlig betydelse, pålägger uttrycket en slafvisk gång parallelt med tankan. Kellgren 3: 261 (c. 1780). Den (filosofiska konstruktionen) förutsätter en materie. Den(na) måste bestämmas (inskränkas) till något, antingen den förut varit på et annat sätt och i något afseende bestämd, eller icke. Höijer S. skr. 2: 54 (1799). Denna negation, antagen såsom det komiskas inre väsende, bestämdes ytterligare än till en förintning, än till en upp- och nedvändning af verlden. Palmær Eldbr. 56 (1838).
β’) (numera föga br.) refl.: begränsa sig, precisera sig. Ju mer harmoni det allmänna uttrycker, dess mer bestämma sig till sin form alla de enskildheter af hvilka detsamma består. Runeberg 6: 289 (1833). Menniskan vill i konsten se en afspegling af sitt eget väsende, som just genom att bestämma sig, inskränka sig, vinner frihet och sjelfständighet. C. A. Hagberg i SKN 59 (1843). Krafvet bestämmer sig i den ed, han (dvs. prästen) afgifver, på ett sådant sätt, att han med helig fruktan och räddhåga skall umgå med Herrens ord, med kyrkans lära och bekännelse. Flensburg Kyrkl. tal 145 (1872). jfr: Guds allmännaste metafysiska attribut .. bestämmer sig till flere metafysiska attribut. Nyblæus Forskn. IV. 1: 114 (1895).
γ) om person l. om omdöme, affirmativt o. positivt: (afgränsa l. individualisera en föreställning l. ett begrepp gm att) tillägga (det) egenskaper l. kännetecken l. attribut l. bestämningar; karakterisera, kvalificera; i sht i p. pf.: som är karakteriserad, närmande sig bet.: individuell; jfr BESTÄMD 7 a. När du säger t. ex. Socrates, tänker du dig dervid säkerligen ett visst mänskligt individuum sås(om) sådant d. v. s. du tänker dig en person, som är fullt bestämd l. individuell, om än dervid blott ganska få af hans bestämn(inga)r framträda för ditt medvet(an)de med någon märkbar klarh(et) o. tydligh(et). Boström Skr. 533 (1865). Valet mellan den och han är .. ej helt och hållet öfverlåtet åt godtycket. Ju mera väsendet tänkes individuellt bestämdt, dess mera yrkar språkkänslan på ett han. E. H. Tegnér i 3 SAH 6: 265 (1891).
δ) om föreställning l. begrepp: (afgränsa l. precisera l. karakterisera l. kvalificera en föreställning l. ett begrepp gm att) ss. bestämning l. kännetecken l. egenskap l. attribut ingå i l. tilläggas l. utsägas om (den- l. detsamma). Skall sammanhanget emellan enheten och mångfalden vara fullkomligt, så måste de bestämma hvarandra ömsesidigt eller vara närvarande i hvarandra. Nyblæus Forskn. IV. 1: 57 (1895). Det begrepp, som genom (den kategoriskt-konjunktiva) slutledningen skall bestämmas (slutsatsens subjekt) kallas underterm … Det som skall bestämma detta (slutsatsens predikat) kallas öfverterm. Beckman Log. 44 (1902). jfr: Liksom de allmännaste begrepen skulle kunna delas i andra mera enskillda utan något utom dem, som närmare bestämmer dem! Höijer S. skr. 1: 70 (1796).
ε) angifva (ngts) (väsentliga) egenskaper l. kännetecken l. bestämningar l. attribut; känneteckna l. karakterisera; definiera; i sht i förb. bestämma ngt (så)som ngt, känneteckna l. karakterisera l. definiera ngt ss. ngt. Hur bestämmer Kant moralitet? Låna begrep ifrån erfarenheten utan at kunna rättfärdiga dem, och således utan at bestämma dem. Höijer S. skr. 1: 72 (1796). Detta skattande bestämmer således värdet af et sedeligt tänkesätt såsom värdighet. Boëthius Kant 82 (1797). Aristoteles bestämmer det (dvs. epikeremet) såsom en dialektisk Slutledning .. eller ett Sannolikhetsslut. Afzelius Log. 53 (1847, 1852). Slutledning kan .. bestämmas såsom ett förmedladt omdöme. Ribbing Log. 22 (1870, 1879). Det oemotståndliga periodiska rusdrycksbegäret (har) genom Kræpelins, Gaupps m. fl. undersökningar med stor sannolikhet kunnat bestämmas som en yttring af epileptoid degeneration. Herrlin Tillräkn. 181 (1904).
α) afgränsa, precisera, begränsande l. preciserande angifva. (Grålafven) utgör et eget säkert och väl bestämt slag, tilräckeligen skildt från de öfrige Sköld-Lafvar. E. Acharius i VetANH 15: 91 (1794). Det skulle för öfrigt vara mig .. kärt .., om denna ringa tillfällighet kunde gifva mig anledning att något närmare få yttra och bestämma mina enskilda tänkesätt i allahanda. Tegnér E. skr. 1: 188 (1818). Han ville att bemärkelsen af ordet nästa skulle närmare bestämmas. Hagberg Pred. 2: 198 (1822). (Pronominet denne är) Närmare bestämmande, än det föregående (dvs. pronominet den). Almqvist Sv. spr. 45 (1832, 1840); jfr 10 c. Verbum (tids-ord) är en ordklass, som framställer en handling, bestämd till person och tid. Tullberg Sv. spr. Inledn. 29 (1836). (Läran om den gudomliga nådens o. den mänskliga naturens förhållande till hvarandra) utvecklades och bestämdes inom den Vesterländska kyrkan. Norbeck Theol. 124 (1841, 1866). — särsk.
α’) i förb. bestämma ngt till ngt, precisera ngt till ngt. En annan berättelse bestämmer tiden närmare till mellan klockan fyra och fem eftermiddagen. Svedelius i SAH 51: 297 (1875).
β’) i förb. närmare bestämdt: närmare preciseradt, närmare angifvet. Ett .. botaniskt eller, närmare bestämdt, växthistoriskt eller växtgeografiskt arbete. PT 1905, nr 221 A, s. 3. Öfver 3,000 olycksfall eller närmare bestämdt 3,186 inträffade (i Sverge) under förlidet år. Folk. tidn. 1905, nr 206, s. 2.
β) karakterisera, (karakteriserande) angifva. Om jag .. ville bestämma hvad med vitterhet och smak bör förstås. Rosenstein i 1 SAH 2: 67 (1787); jfr a ε. Höijer S. skr. 1: 66 (1796). Denne Artickel (dvs. en i ”en häst”) bestämmer ej, hvilken häst man omtalar. Moberg Gram. 26 (1815). En sommardag — det sjette Juni var: / Man bör bestämma, såsom jag förmenar, / Ej endast tidehvarf, men år och dar. Strandberg 4: 41 (1857). De båda vigtigaste .. former, under hvilka arameiskan uppträdde såsom literaturspråk, .. bestämdes förr genom de geografiska uttrycken östarameiska och vest-arameiska. E. H. Tegnér i UVTF 12: 48 (1875). — särsk. i förb. bestämma ngt (så)som ngt, förklara ngt för ngt, förklara ngt vara ngt, angifva l. beteckna l. karakterisera ngt ss. ngt. Den Obestämda artickeln bestämmer ett föremål endast såsom ett individuum, hörande till ett visst genus eller species, men lemnar det för öfrigt obestämdt och obekant. Boivie Sv. spr. 34 (1820). Första raden i vår Bibel: ”Gud skapade himmel och jord,” bestämmer Gud såsom Skapare af allt, som undfått varelse. Ödmann Str. förs. 4: 313 (1822). De allmännaste jordmånerne .. bestämmas icke såsom rena jordarter, utan efter den rådande jordarten. Agardh Bot. 2: 25 (1832). (Herbart) bestämde förändringen såsom endast skenbar. Borelius Metaf. 20 (1891).
9) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] vara (den konstituerande) grunden till (ngt), vara det hvaraf (ngt) beror ss. följd. Sjelfva principen (i ett system) är bestämd af sina nedersta följder, och dessa bestämmas åter ej af annat, än de sattser och begrep, som ligga emellan principen och dem. Höijer S. skr. 2: 173 (1799). (Substantivens obest. plural-)form kan ofta bestämmas dels af generet, och dels af sing(ular)ets ändelse; men i ganska många ord beror den af blotta språkbruket. Moberg Gram. 192 (1815). — särsk.
a) mat. utgöra det hvarigenom (ngt) med nödvändighet är hvad det är, hvarigenom (ngt) är fixeradt till alla sina delar, konstituera. Vi skola nu se, .. att en vid hvad tid som helst observerad höjd af en himmelskropp, jemte Greenwichs medeltid, bestämmer en linie i kortet, på hvilken skeppets ställe är beläget. Pettersson Nav. 205 (1861). Ellipsens bestämmande vilkor. Lindelöf An. geom. 44 (1864). En rät linje är fullkomligt bestämd af två punkter. Laurin Geom. 1: 63 (1890, 1894). — särsk.: utgöra det, som i ett visst fall konstituerar (ngt). En fyrhörning är bestämd af diametern i en cirkel, tangenterna i dess ändpunkter och af en tredje tangent. Bevisa, att .. Hultman Todhunter 29 (1864).
b) (mindre br.) i förb. bestämma ngt till ngt, göra ngt till ngt. Detta bestämmer året 1024 till Olof Skötkonungs döds-år. Geijer II. 2: 143 (1832). Ett nekande Predikat (”icke-lärd” .. o. s. v.) .. bestämmer (icke) Omdömet till ett negativt Omdöme. Afzelius Log. 21 (1852). Egenskapen är det, som .. för min uppfattning bestämmer saken till att vara hvad hon är. Wikner Egensk. 20 (1880).
10) [utveckladt ur 8 (jfr särsk. nedanstående språkprof från 1795); jfr motsv. anv. i dan. o. t.] språkv. om ord l. satsdel l. sats: fogas till (ett annat ord, satsdel l. sats) för att därom meddela ngn upplysning; utgöra bestämning till (ett ord osv.). Denne Articulus Definitus, som (i t. o. eng.) så bestämmer ordet framför hvilket han står, att saken som därmed betecknas, skiljes från alla andra af samma slag. Moberg Gram. begrepp 7 (1795). Adverbia stå merendels näst framför det ord, hvilket de bestämma. Silfverstolpe Adelung Ty. spr. 179 (1805). Subjektet .. kan bestå antingen af ett enda ord, eller närmare bestämmas och förklaras af flera dit hörande. Moberg Gram. 47 (1815). Pronomen demonstrativum, Denna, nyttjas att bestämma genom hänvisning på något föregående. Fryxell Sv. spr. 39 (1827, 1846). Hvarje annat ord (än predikatet) säges bestämma det ord, med hvilket genom detsamma en föreställning förenas. Nordvall Modersm. 16 (1863). Pron. sin bestämmer aldrig subjekt. Beckman Sv. spr. 60 (1904). jfr: Bestäm verbet i denna bisats med nomen och preposition till rummet! Fryxell Sv. spr. V (1827, 1846). — (†) De flesta (”namnbestämmande partiklar” dvs. prepositioner) bestämma namnet (dvs. nominet) till erfarande ställning (dvs. ackusativ). Collnér Försök 116 (1812). — jfr FJÄRR-, NAMN-, NÄR-, RUM(S)-, TAL-BESTÄMMANDE. — särsk. i p. pr. ss. adj. i vissa ss. termer anv. förb.
a) (†) i förb. den bestämmande språkformen, om slutartikeln hos sbst. o. om ändelserna -e, -a hos adj. föregångna af bestämd artikel. Den bestämmande språkformen, som tillägges i slutet af ett namn (dvs. nomen). Collnér Försök 33 (1812).
α) om såväl slutartikeln som den bestämda fristående artikeln. Den bestämda artikulationen uttryckes genom den bestämmande artikeln, som, då substantivet ej står i förening med ett adjektiv, består (af vissa ändelser) ..; men som, då substantivet står i förening med ett adjektiv, dessutom består .. af den .., som sättes före adjektivet såsom ett särskilt ord. Schiller Sv. spr. 85 (1859). — jfr OBESTÄMMANDE.
β) om den bestämda fristående artikeln. För att .. göra skillnad mellan de begge sätten att beteckna bestämda artickelns begrepp, kallar man adjektivets artickel den determinativa eller bestämmande artickeln ..; och bestämningsändelserna, den definita eller bestämda artickeln. Boivie Sv. spr. 130 (1820, 1834). Artikeln Den, Det kallas ock Bestämmande (Determinativus) och anses af några för Pronomen Demonstrativum. Thalin Sv. gram. 27 (1837).
c) (†) i förb. bestämmande pronomen.
β) om de demonstrativa (o. determinativa) pronomina. Tullberg Sv. spr. 1: 28 (1836). Thalin Sv. gram. 44 (1837).
Särskild förbindelse:
Spalt B 1745 band 3, 1906