| Publicerad 1906 | Lämna synpunkter |
BESTÄNKA bestäŋ4ka, i Sveal. äfv. 032 (bestä´nka Weste; best`ännka Almqvist), v. -er, -te, -t, -t; se för öfr. STÄNKA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (mindre br., Wollimhaus Syll. (1649; under aspergo), Thomander Skr. 2: 243 (1855), Schulthess (1890)), -NING; -ARE (Thomander Skr. 2: 244 (1855)).
1) öfverstänka; stänka ned; i förb. bestänka med ngt äfv.: stänka ngt på (ngn l. ngt). Jagh haffuer bestenckt min sängakamar med Mirram, Aloes, Caneel. Ordspr. 7: 17 (Bib. 1541). Christus .. haffuer .. thet Landet (dvs. Judeen) medh sitt helighe Blodh bestänckt. Lælius Res. 1: 9 (1588, 1595). Lex. Linc. (1640; under conspergo). Han skonade intet gamla Bedragare för deras ålder, utan deras sölfverhvita hår bestäncktes med deras Blod. Mörk Ad. 1: 135 (1742). Bestänka med orenlighet. Schultze Ordb. 4883 (c. 1755). Purpurrosen .., med dagg bestänkt. Franzén Skald. 4: 154 (1832). Betong, som lemnas att torka i luften, bör under några veckor dagligen bestänkas med vatten. Tekn. tidskr. 1885, s. 11. — [jfr sölad i] (†) med prep. i. Än såg man trälens arm bestänkt i Kungens blod. Dalin Vitt. II. 5: 13 (1742). — särsk.
a) om öfverstänkning (i renande syfte) ss. en religiös handling. Tabernaculet .. bestencte han (dvs. Moses) sammalunda medh blodh. Ebr. 9: 21 (NT 1526). Hes. 43: 20 (Bib. 1541). (Prästerna) bestänkte osz medh Wigdewatn. Kiöping Resa 37 (1667). Dalin Hist. 1: 191 (1747). Bestänkelse .. ansågs såsom ett rätt dop långt före vår Frälsares och hans apostlars tid. Thomander Skr. 2: 243 (1855). Rydberg Ath. 79 (1859, 1866). — (†) bildl.: rena. Lät oss gå fram .. bestencte j hiertat frå it oondt samwet. Ebr. 10: 22 (NT 1526; Luther: besprenget, Vulg.: aspersi, gr. ἐῤῥαντισμένοι).
b) bildl.: fläcka. Nog var det bra oförtänkt / Att få sin vapensköld bestänkt ..! Strandberg 3: 316 (1853).
c) (i poesi, föga br.) i oeg. o. utvidgad anv.: öfvergjuta (jfr 2 slutet). Flickans öga du (dvs. kärleken) bestänker / med en himmelsk tjusningsglans. Wecksell S. dikt. 143 (1860).
2) med saksubj.: öfverstänka, (stänkvis) sprida sig öfver. Skall icke mördarns blod min Faders grift bestänka? Ristell Merope 64 (1774). Vår väg gick .. så nära hafvet, att vågorna understundom bestänkte våra hästar. Beskow Resem. 168 (1861, 1881). Ett .. blåblekt ansigte, bestänkt af blodfradga. Rydberg Sing. 99 (1865). — i oeg. o. utvidgad anv. (jfr 1 c). Vid dessa ord en purpursky bestänkte / Studentens kind. Topelius Ljung 62 (1873, 1889).
3) (numera knappast br.) i p. pf. i adjektivisk anv.: beströdd (se BESTRÖ 3 a), (här och där) försedd med. Kroppen (af fårlusen) .. gulaktig och bestänkt med hår. Linné Västg. 59 (1747). Vi redo öfver Sharons slätt, hvaraf några delar voro odlade och här och der bestänkta med små byar. Bremer G. verld. 3: 79 (1859, 1861). — (†) bildl.: bemängd. Thet forna Eremitiske Lefwernet, hwilket någorlunda war medh Widskepelse bestänkt. Schroderus Osiander 1: 435 (1635).
Spalt B 1776 band 3, 1906