BESVÄRJERSKA besvær4jerska, i Sveal. äfv. 0302, f.; best. -an; pl. -or.
kvinna som öfvar besvärjelser; häxa, trollpacka, löfjerska. Lind(1749). Vanlander! nu med vild, förfärlig röst / Besvärjerskan tre gånger ropa hördes. Stagnelius 1: 384(c. 1815). Må besvärjerskan bäfva, / och jordgrunden skälfva. Ling Tirf. 2: 77(1836). Därefter hade besvärjerskorna blåst och spottat på sina trollknutar. E. H. Tegnér i Ord o. bild 1894, s. 150.— jfr ANDE-BESVÄRJERSKA.
