| Publicerad 1907 | Lämna synpunkter |
BETACKA betak4a, i Sveal. äfv. 032 (beta´cka Weste; betàkka Almqvist), v. -ade. vbalsbst. -ANDE (Atterbom Siare 4: 309 (1847)), -NING (föga br., Leopold 2: 375 (1802, 1815)).
I. tr. o. intr.
1) [jfr motsv. anv. i ä. d., mnt., holl. o. t.] (numera bl. i affekteradt l. skämtsamt spr.) betyga (ngn) sin tacksamhet, bringa (ngn) tack, framföra tacksägelser, tacka; i sht i förb. betacka ngn för ngt. G. I:s reg. 8: 224 (1533). Wij wele .. betänckie eders och meenige Scholernes .. nytte, gagn och beste, att j oss i framtijdenn betacke skole. Därs. 16: 303 (1544). Så att .. iag hans Kon:ge M:t vnderdåneligen betacker. Rääf Ydre 1: 305 (i handl. fr. 1552). H(err) Erich Sweriges .. Konung .. sampt medh sine .. Syskion .. låte eder alle .. gunsteligen betacka, at j eder så wälwilieligen hijt til thenne vthfärd (dvs. jordafärd) haffwa welet bemöda. Svart Är. 42 (1560). På det kärligaste betackar iag eder för den lycksalige nyåhrs önskan. Gustaf II Adolf 574 (1613; till Ebba Brahe). Man (har) högh orsaak .. then högste Gudhen innerligen at betacka. N. Av. 11 sept. 1656, nr 2, Part. s. 4. E(ders) Hög.G(refliga) Excellens betackar iagh på aldra ödmiukesta som nådigast har anset min underdåniga recommendation för Haraldo Ascebom. Rudbeck Bref 139 (1676). Valere. Jag (vill) min Herre dit upföra. / Sganarelle. Nej jag betackar Er. Knöppel Mannsschol. 19 (1741). Riks-Cancelleren .. talade til Ständerna, betackade dem i Konungens namn, för deras bevista trohet och huldhet i des omyndiga år. Schönberg Bref 2: 301 (c. 1780). (Jag) kan .. ej underlåta att .. betacka Dig för remissen af klädespersedlarne. Castrén Res. 2: 248 (1846). Betacka .. Offentligt och högtidligt tacka. Dalin (1850; betecknadt ss. mindre br.). De .. hade .. lofvat skänka kyrkan en ny kalk af guld, för hvilket löfte de af prosten högtidligen i sjelfva kyrkan betackades. Blanche Bild. 2: 6 (1864). Grefvinnan försummade aldrig att gifva, men sedan ville hon icke blifva betackad. Lönnberg Syrend. 15 (1888). — särsk.
a) (†) i uttr. betacka ngn för senast, tacka ngn för senast. Jagh .. betachar Eders Ehreuyrdighet på dät flituänligaste för senast för så myket gott beuist. Växiö domk. akt. 1677, nr 7.
b) (†) utan obj. Han betackar för konungzforingen, som honom ähr tillgifvin. RP 7: 323 (1638). Böndernes Taleman .. betackade at dhe widh dheres rättighet at komma på Richsdagar blifwa behåldne. RARP 8: 6 (1660). Consistorii Höggunstiga skrifwelse .., för hwilken iag ödmiukast betackar. Växiö domk. akt. 1720, nr 148.
c) (numera knappast br.) i fråga om hemförlofvande af trupp: aftacka (se d. o. 3 a). I går afton .. efter att .. Grefve Löwenhjelm betackat och hemförlofvat de från Fyen .. anlände trupper. Tiden 1848, nr 224, s. 4. jfr: Betacka .. laudatum dimittere alqm. Cavallin (1875).
2) [jfr motsv. anv. i t.] (numera knappast br.) i handling visa (ngn sin) tacksamhet; vedergälla, löna; ofta mer l. mindre ironiskt. I Lund njöt han (dvs. Molbech) stora höfligheter, och betackade dem illa, af hvilka han välfägnades. S. Ödmann (1818) i 2 Saml. 4: 166. Dante’s beskyddare .., som gaf den .. förföljde skalden fristad, och derföre blifvit af honom .. på ett förevigande vis betackad. Atterbom Minnen 354 (1818). Vi få snart se, huru han (dvs. Thorild) betackades för den till Leopold rigtade, af hängifvenhet och förtjusning flammande ”Ode öfver Skaldekonsten”. Dens. Siare 4: 221 (1847). Strandberg 3: 387 (1855).
3) [jfr holl. o blindeman, bedanck uw blintheit] (†) tacka för (ngt), tacksamt mottaga. Kongen i Danmarks offerte öfuer intervention bleff betackedt och beviliedt. A. Oxenstierna 1: 220 (1634). Denna berättelse .. hade .. aldrig tilfyllest kunnat betackas, om tillika något blifvit nämdt om den förmån som åtföljer en slik barmhertighet. DA 1771, nr 158, s. 2. jfr: Tå han (dvs. biskop Timoteus i Alexandria) åter bleff aff Keyser Zenone insatt (i sitt ämbete), betackade han. Schroderus Osiander 1: 801 (1635); jfr 1 b.
II. refl.; ofta i förb. betacka sig för ngt.
1) [jfr motsv. anv. i t.] (†) frambära tacksägelser, uttala (sin) tacksamhet, tacka (jfr I 1). Hans Kongl. Majst. (ville) låta lefverera mig så många (penningar) som jag kunde behöfva, för hvilken hög nåde jag mig i all som största underdånighet betackade. Dahlberg Dagb. 157 (c. 1660). De .. betacka sig med mycken tillfredsställelse, och gå. Atterbom FB 234 (1818). I sjelfva dörren betackade jag mig för nådigt straff. Livijn 1: 348 (1824). Mor Märtha betackade sig högeligen och kom nu fram med några ursäkter. Knorring Ståndsp. 1: 118 (1838). Hagberg Shaksp. 10: 98 (1850). — [jfr t. ich bedank mich gegen euern gnaden (Luther)] i förb. betacka sig mot ngn för ngt, tacka ngn för ngt. Jagh betackar migh först emoot eder gode Herrar wänligen för thenna Naborlige communication. A. Oxenstierna (1633) i Svar på thet danske manif. 5 aug. 1644, s. N 4 b. Oxenst. brefv. 9: 306 (1635).
2) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] (höfligt) afböja (en erbjuden förmån, tjänst osv.), (tacka men) säga nej (till), (höfligt) afslå; för nutida uppfattning mer l. mindre anslutande sig till 3. Nordberg K. XII 2: 459 (1740). (Sokrates) betackade .. sig för Alcibiads frikostighet, då han ville skänka honom et helt stycke land, til tomt för et hus. Lagerbring Hist. lit. 334 (1748). Prinsen betackade sig, och sade, at han redan hade frukosterat. Ågren Gellert 172 (1757). Jag betackade mig och försäkrade med bestämd ton, att jag absolut ”lagt bort att supa brännvin”. Ödman Ungd.-m. 1: 9 (1862, 1881). Hemberg På oban. stig. 165 (1896).
3) [utveckladt ur 2; jfr motsv. anv. i dan. o. t.] mer l. mindre ironiskt: undanbedja sig (ngt som man just icke skulle vara tacksam för l. icke hade önskat osv.); bedja att få slippa. Rel. cur. 178 (1682). Jag hade ärnat fria til henne; men .. (jag) betackar .. mig. Dalin Arg. 1: 293 (1733, 1754). Någre voro då, som tillstyrkte svältande, såsom ett mildt dödssätt; Asiaticus betackade sig för denna godhet, förrättade sina vanliga sysslor, badade och gjorde en glad måltid. Kolmodin Tac. 2: 9 (1835). Han ville låna penningar af mig, men jag betackade mig. Dalin (1850; betecknadt ss. ”familjärt o. ironiskt”). Österrikes folk skulle energiskt betacka sig för att blifva indragna i en konflikt, där det blott gällde bundsförvandtens intressen. PT 1906, nr 138 A, s. 2. — (föga br.) med att o. inf. Att vara Eder värd / Jag gunstigt mig betackar! Stiernstolpe Blumauer 46 (1813, 1825).
Spalt B 1921 band 4, 1907