| Publicerad 1907 | Lämna synpunkter |
BETAGEN beta4gen, i Sveal. äfv. 032 (beta´gen Weste; betàgän Almqvist), p. adj. -taget; -tagne, -tagna; -tagnare (gradf. dock föga br.).
1) [jfr motsv. anv. i d. samt holl. dial. benomen, t. sie war so benommen dass sie kein wort reden konnte] (†; se dock slutet) motsv. BETAGA II 4 a: gripen, ”tagen”; i hög grad bedröfvad; slagen, bestört. Ecstasis häpenheet, ther en warder så swårliga häpen eller betagen at han weet intit til sich. Var. rer. 16 (1538). Hennes modher är .. een fattigh änkia och hiertans betagen öfver dottrens fall. Växiö domk. akt. 1675, nr 322. Nu låter han hvar dag see med tårar och all blÿgsamheet .. ånger och betaget sinne. Därs. 1679, nr 317. Han blef så betagen, at han icke kunde tala. Sahlstedt (1773); jfr slutet. Jag är högst betagen deröfver att du skall skiljas vid mig. C. I. Hallman 318 (1778). Jag nalkades hans säng .. men hur blef jag betagen, / Då nyss en qvart förut han redan blifvit död. Bellman Gellert 43 (1793). Maria gick betagen / Till Jesu graf att gråta der. Hedborn Minne 243 (1835). — (ännu br., i sht i Finl.) i fråga om fysisk reaktion mot häftiga sinnesintryck; matt. Då hon fick höra den sorgliga nyheten, blef hon så betagen, att hon måste sätta sig.
2) [jfr motsv. anv. i d.] motsv. BETAGA II 4 b: hänryckt, hänförd; tjusad, förtjust; ofta med prep. i: hänförd l. tjusad af, förtjust i. Thorild 1: 113 (c. 1780). Då man .. erfar något stort och förträffeligt, blir man betagen. C. A. Ehrensvärd 51 (1782). Englaskaran står betagen. Franzén Skald. 1: 7 (1793, 1824). Kungen studerar beständigt Bibeln och är blifven betagen i Uppenbarelseboken. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 73 (1807). Mins du — sjelf jag minnes det betagen — / när vi möttes allra först, vi två? Rydberg Dikt. 1: 150 (1882). När man kommer från en förtjusande bal, ännu alldeles betagen och varm. Lange Luba 1 (1889). Änkedrottning Desideria blef .. så betagen i Caroline, att hon prompt ville hafva henne till hoffröken. De Geer Minnen 1: 107 (1892). Han lyssnade betagen till tonernas gång. Wirsén Vis. 79 (1899). (Petrarca) var .. så betagen i skogens enslighet .., at han af många .. kallades .. Silvanus. F. A. Wulff i Finn 1903, s. 48. Jarlen blef så betagen i hans sång. att han bjöd honom att äta vid sitt eget fat. Heidenstam Skogen susar 93 (1904). jfr: Man fängslas med alla sinnen vid denna vrå (af naturen som Theokritos skildrar) i ett betaget ögonblicks lycka och världsförgätenhet. Levertin Sv. gestalt. 126 (1903). — särsk. motsv. BETAGA II 4 b α: intagen, tjusad; förälskad, kär. När som Jag först betagin I din Wänskap kom. Lucidor Hel. Tt 2 b (c. 1670). Jag är icke af dem, som bli kära i hvar slöja, i hvar myssa eller Robe; men jag tilstår, at jag blef betagen. Dalin Arg. 1: 188 (1754). Virgilius .. vill måla hos den betagna Dido hennes börjande kärlek. Leopold 5: 217 (c. 1820). (Fritjof) såg betagen / alltjämt på de kära, de ädla dragen. Tegnér 1: 22 (1825). Jag var kär och dum och glad: / Och, yr i mössan och betagen, / Jag sprang att skaffa serenad. Ödman Ungd.-m. 1: 46 (1858, 1881). Att ni är smått betagen i Kerstin, förvånar mig inte. Strindberg Tr. o. otr. 4: 76 (1897). Tillsvidare är .. Helmuth öfver öronen betagen i sin fru. PT 1904, nr 48 A, s. 3. jfr: Edher son är betaghen til edher Gemål sin Styffmodher. Palmcron Sund. sp. 211 (1642); jfr sista språkprofvet under BETAGA II 1 a slutet.
Anm. I följ. språkprof synes ordet betyda: förhäxad, förgjord. Visserligh ähre i betagen / och vtaf någen gudh bedragen. Asteropherus 21 (1609).
Spalt B 1931 band 4, 1907