| Publicerad 1907 | Lämna synpunkter |
BETE bete4 (bete´Weste), v.1 -r, -dde, -tt, -dd; se för öfr. TE, v., visa. vbalsbst. -ELSE (se d. o.), -ENDE (se d. o.).
I. tr.
1) [jfr fsv. stor helligheet i myna daga skedde som gud besynnerlig i skeninge betedhe, ä. d. Gudt haffuer beteedt mange plagher for vore øghne] (†) låta se, visa; uppenbara. J hwilko sacramente (näml. nattvarden) gudz stora nådh och barmhertigheet genom Jesum Christum oss förehallen och beteedt warder. O. Petri Handb. D 4 a (1529). Herre betee oss tina nådhe, och hielp oss. Psalt. 85: 8 (Bib. 1541; öfv. 1904: låt oss se, Luther: erzeige, Vulg.: ostende, Sept.: δεῖζον). Betee tinom tienarom tina gerningar, och tina äro theras barnom. Psalt. 90: 16 (Bib. 1541; öfv. 1781: Lät Tina tjänare få se Tina verk). Thessom skulle allenast betees, huru theras fiendar wordo plåghadhe. Vish. 16: 4 (Bib. 1541; öfv. 1792: visas). In til wårs Herras Jesu Christi vppenbarelse, Hwilka oss betee skal j sin tijdh then salighe, och allena wellighe, Konungen offuer alla Konungar. 1 Tim. 6: 15 (Bib. 1541; NT 1526: bewisande warder, öfv. 1883: låta oss se). Christi förnedring kunne wij nu see, / Som han medh sijn Födhelse monne betee. Palma Kosm. 398 (1613). Om Gud, hvad vi ej sjelfva se, / Hvad ej hans verk för oss bete, / Från himlen ville uppenbara. Franzén Skald. 6: 18 (1835). Menskolifvet / Beter på nya blad det gamla skrifvet. Därs. 276 (1843). — särsk.
a) [jfr fsv. sidhan han haffuer sin skyrdh skorit ok betheet; jfr äfv. mht. der rinc was bezeiget, dâ soldez spil geschehen] förevisa; framvisa, förete. G. I:s reg. 3: 189 (1526). Kom .. jn for rettha Dirick Welau .. och betedde for the godemen ätt Åke Clauessons opne beseglda breff. Därs. 8: 171 (1533). At thet skulle aldeles hetas wara synd vphöya, och såledhes betee folkena Sacramentet. L. Petri Om nattv. E 7 a (1562).
b) visa, framställa, ställa (ngn) för ögonen (ett exempel l. skådespel o. d.); gm (sitt) exempel visa; gifva ett föredöme af (ngt). Han .. ville betee, huruledes thet skall hållas för een sööt och lätt dödh, som een lijder för een rättsinnigh, huldh och troo vän. L. Petri Kr. 18 (1559). Christus hafwer (enl. anabaptisterna) icke lijdhit, til at göra tilfyllest för wåra Synder, vthan at betee osz itt tolemodigheetz Exempel. Schroderus Osiander III. 1: 76 (1635). Hannibal, vthi hwilkens Person betees en Tapper Krijgs-General. Stiernhielm Virt. 7 (1650). I then Tridie (”öppningen” af baletten): Betees theras (dvs. musernas) vprättelse igen förmedelst Swea Drottnings Seger, Fredsfördrag, och Lyckelige Cröning. Dens. Parn. Inl. (1651). Öfwersten Dieterich Rose (har) .. alt sitt Folck jempte Polackerna vthi Luften springa låtet, at betee ther medh åthskildnaden emellan Swenske och Polendske Soldaters Courage. N. Av. 27 mars 1657, Part. s. 4. jfr: Hon .. gret .. sin maka / Med all den yppighet en enkas sorg beter. Franzén Skald. 2: 202 (1799, 1828).
c) framlägga, förelägga, förebringa (ett ärende l. en sak för ngn, bevisning i ett mål o. d.). Then beuisningh han oss mett sith opne beselledhe breff bethedhe. G. I:s reg. 3: 202 (1526). (Rådsherrarna skola) uti alle .. ärenden, som dem förekomma eller betes, .. altid låte sig vårda om konungens och riksens rätt. RF 1634, § 5.
d) närmande sig l. öfvergående i bet.: prestera; åvägabringa; uträtta. Han satte ther opå (dvs. på Älfsborgs slott) sine Män / Och drogh så i sitt landh igen; / Mere han ther inthet betedde. Hund 71 (c. 1605). Ther medh thet lät sigh thå rede see, / Hwadh Gudh wille med honom betee, / At han en krigzhielte skulle bliffwe. Därs. 164. När j edert ämbete betee / Dock kan alting wäl gånga. Brasck Ty. kr. H 3 a (1649). I sitt ord han ville verlden ge / Ett högre ljus, än den kan sjelf bete. Franzén Skald. 7: 48 (1840).
2) [jfr fsv. at the ey tz swa bethee fore radit] (†) påpeka (ngt för ngn), göra (ngn) uppmärksam på l. rikta (ngns) uppmärksamhet på (ett förhållande); låta veta; tillkännagifva; utmärka. Vppå konung Göstaffs vegna haffuer tw betheet for oss (Vasilij, kejsare af Ryssland), at hans wndersåthom widerfars stor skada wtaff varom vndersåthom. G. I:s reg. 3: 147 (1526). Medh thetta teeknet (dvs. därigenom att han ålägger oss att bedja om förlossning från vår synd) beteer han (dvs. Kristus) nooghsamt, at han förmå och haffuer wilia til at hielpa ifrå synd. L. Petri 2 Post. 287 a (1555). Warder ther (dvs. vid dopet) .. med tw ord kortteliga beteedt, hwadh ther skal warda vthrettat. Dens. Exorc. A 3 a (1562). Herrans Ängel .. beteedde them at Christus war vpstånden. Mat. 28: Sum. (Bib. 1618); jfr 1.
3) (†) visa, påvisa, visa upp, uppvisa, ådagalägga (att ngt förhåller sig så l. så). Uthi thz tridhie (kapitlet) beteer han ath then ytterste domadagh wardher snart kommande. Förspr. t. 2 Petr. (NT 1526). Moses genom Gvdz dens Högstes finger betedde att deras (dvs. de egyptiska trollkarlarnas) konster war en skugga och Wäder mot Gvdz allzmechtiga macht. Rudbeck Atl. 2: 514 (1689).
4) visa, gifva (synligt) uttryck åt, lägga i dagen; låta (ngn) röna l. erfara (ngt), låta (ngt) vederfaras (ngn), låta (ngt) komma (ngn) till del.
a) [jfr t. dass ich an dir meine macht erzeige] (numera bl. med arkaistisk anstrykning i poesi o. religiös stil) i sht om Gud, högre makt o. d.: visa l. uppenbara l. gifva synligt uttryck åt l. lägga i dagen (sin kraft, makt o. d.). Aff mandz hielp är thz ey så skeedt, / gud sielff haffuer sijn krafft beteedt, / gudz ord är här nw wordet köt, / aff iungfru lijffue är thet födt. Ps. 1536, s. 59. Om tu wil ansee rätt, ehwad then ädle Safft (dvs. vinet), / Hoos mång åtskilleligh beteer sin Macht och Krafft. Palmcron Sund. sp. 120 (1642). Then höge Guddoms kraft; / Som i thesse rum sijn wist, och wäldes macht, / Med stoor härligheet beter. Stiernhielm Fred. Anman. (1649). O Herre Gudh betee tin macht, / Titt folck är stadt i wånda. Ps. 1695, 74: 1. Jag tror en bildningsdrift, som herrskar i naturen, / Kring jorden blommor sår och stjernor kring azuren, / På själarne dock mest sin allmagt plär bete. Stagnelius 2: 437 (1818).
b) (numera knappast br. utom i β) med afs. på känsla l. sinnesstämning, sinnelag, karaktärsegenskap, lynnesdrag o. d.: visa l. lägga i dagen l. gifva uttryck åt, bevisa; gifva l. lämna prof l. bevis på (ngt). Haffuer hans Kon. Mt. icke mindre Fadherligh gunst och kärligheet nu beteedt, i thet at hans Kon. Mt. .. oss nu medh Fursteligit vnderholdh förseedt haffuer. Tegel G. I 2: 358 (i skrifvelse af E. XIV fr. 1557). Doch må vij likquäl dermedh betee vårt goodha och välmenande hierta, vij till H. K. M:tt vår konungh bäre. Oxenst. brefv. 3: 259 (1632). Wij träde fram til at betee / Then wyrdning som wij drage / Til Pallas. Stiernhielm Fred. 16 (1649; yttradt af muserna). I dag kan ej betes på bättre sätt vår frögd. Dalin Vitt. 4: 304 (1744). Räds den mensklighet, en Romare beter. Leopold 1: 100 (1790, 1814). Sin kärlek ville han bete / Och frälste mig från allt det ve, / Som jag förskyllt att lida. Ps. 1819, 46: 5; jfr Ps. 1536, s. 58. — röja l. uppenbara (sitt verkliga sinnelag o. d.). När Danske monde thet tilfelle see, / Strax monde the sitt hierte betee. Svart Gensv. E 6 b (1558). jfr: Hvad hemligt sker / I hennes (dvs. jordens) djup, en stod af eld beter. Franzén Skald. 6: 275 (1843). — särsk.
α) (†) med bestämning inledd af prep. (e)mot. Emoot Cajum Cæsarem .. beteedde Rådhet fögha tacksamheet. Schroderus Liv. 947 (1626). Intil äldsta dar / Mot så älskligt Par, / Himmel fortfar all Nåd at bete! Dalin Vitt. II. 4: 54 (1742).
β) [jfr d. at bete en kærlighed; jfr äfv. t. er hat mir seine wohlgewogenheit bezeigt, einem liebe, treue erzeigen] (numera bl. i poesi o. högre, särsk. religiös stil, mindre br.) med indirekt obj.; ofta mer l. mindre närmande sig l. öfvergående i bet.: låta (ngn) röna l. erfara l. åtnjuta (ngt) (jfr c). Then troscap och weluilioghet j oss altiidt bewiisth och beteedth haffuen. G. I:s reg. 2: 160 (1525). Rät af hiartans grundh, / vil iagh latha see, / och henne (dvs. min hustru) bethe, / min hiartans kerlighet. Visb. 1: 116 (c. 1620). Jagh wänte at i thenna stund / Migh skulle någor betee miskund, / Medan så fast omtränger. Ps. 1695, 68: 8. Den ädelmodighet, gunst, bevågenhet och välvillja, som I betedt en obekant Auctor. Dalin Arg. 2: 447 (1734, 1754). I allt, hvad genom honom (dvs. Jesus) skett, / Har Gud sin kärlek oss betett. Ps. 1819, 62: 7; jfr Ps. 1567, s. 63 a. Vi lofve dig och tacke dig för all barmhertighet och trofasthet, som du hittills oss betett. Thunblad Roos Husl. uppbygg. 125 (1837, 1870). Den tro, du .. städse din herre betett. Janzon Catullus 2: 18 (1891).
c) [jfr fsv. beteandhes them sina miskwnsamma gärnigga, ä. d. den mægtig konge beteede dig den ære; jfr äfv. t. einem eine gefälligkeit, ehre bezeigen samt fsv. the skulo honum tiäniste te] (numera bl. i poesi o. högre stil, mindre br.) visa l. bevisa (ngn heder, ära, vanheder, en gunst, en välgärning l. tjänst, hörsamhet l. lydnad o. d.); göra (ngn en tjänst); låta (ngn) röna l. erfara (ngt), låta (ngt) vederfaras (ngn); låta (ngt) komma (ngn) till del; stundom ej tydligt skildt från b. (I) leggie föghe på hiertad the wälgerningar wij eder så gunsteliga beteeth haffue. G. I:s reg. 7: 85 (1530). Herren honom nådh beteer. Ps. 1536, s. 37; jfr b. För trooskap är Swenskom spott beteedt. Svart Gensv. E 4 a (1558). Jag .. / Tackade them för then ähre mig war betedt. Carl IX Rimchr. 86 (c. 1600). (Landtmarskalken) begärede att Adelen och Ridderskapet, dhe wele .. honom all hörsamhet och lydno vthj denna Rikzdag .. betee och bewisa. RARP 1: 84 (1629). Til at betee thet Hög-Adelige Dygdälskelige Fruentimbret wår Tienst och Skyldigheet, äre (vi) sinnade och beredde til at anställa en Ring- och Kappränning. Stiernhielm Virt. 4 (1650). Then stora smälek .., / Som fienden migh stedz beteer. Ps. 1695, 68: 8. Tu har mig så mycket godt betedt. Kolmodin Qv.-sp. 1: 551 (1732). Ach! värdes i min sorg den ynnest mig bete, / At jag, en liten stund ännu, min Son får se! Ristell Merope 55 (1774). Jag tackar för den hedern som i betedt mig. Möller (1782; under erzeigen). Oïkles’ son, folkeggande Amphiaraos, / .. Zeus .. och Phoibos Apollon / allsköns huldhet betedde. Johansson Hom. Od. 15: 246 (1845). Dalin (1850). (De) Bete .. mig stor ära. Lidforss Dante I. 1: 17 (1902). — (†) Han har betedt mig mycken höflighet. Widegren (1788).
d) [jfr d. at bete en hjælp] (numera bl. ngn gg i religiös o. högre stil med arkaiserande anstrykning) öfvergående i bet.: bringa l. lämna l. gifva l. skänka (hjälp, bistånd, understöd, råd, tröst o. d.). Ær vårth begær athj oss .. ther vthinnan betthe edhers scriffthelige besthe rådh. G. I:s reg. 4: 67 (1527). Gudz nådh och vnderliga hielp, som han vthi så margfalleliga måtto beteer. L. Petri 2 Post. 71 a (1555). Tijn tröst tu osz altijdh betee. Ps. 1626, s. 406. Der honom förmedelst min förböön någon Promotion (dvs. befordran) betees. Växiö domk. arkiv 1667, nr 299. Hwad Gudh försedt, / blijr migh betedt, / Fast thet än synes dröja. Ps. 1695, 265: 6; jfr Ps. 1819, 254: 6. Haf tu tin Broder kär / Och honom hielp bete, enär (dvs. närhelst) han nödstält är. Wallenius Epistl. 48 (1733). Bælter Jesu hist. 4: 139 (1757). jfr: För många edra skencker, / som i mig hafven betedt, / iagh eder altid täncker. Visb. 1: 315 (c. 1620).
e) (†) med afs. på ngt ondt, ofördelaktigt o. d., närmande sig bet.: göra, åstadkomma, vålla, föranleda o. d. Hanss oærlig handil (dvs. handlingssätt) och fortræth han oss och waare wndhersaather bewiisth och beteedt haffuer. G. I:s reg. 2: 161 (1525). The äre så blinde och wele ey see, / Hwem them theris olycke plägher betee. Svart Gensv. E 2 a (1558). Han kunde ey lidha thet stora förtreet, / The Danske wille the Swenska beteedt. Därs. F 5 a.
II. refl. (o. dep.; jfr anm. under 1 b).
1) visa sig (för ngn); framträda, träda fram, uppträda.
a) med personsubj.
α) [jfr ä. d. at betee sig for presten] (†) inställa sig (hos ngn l. ngnstädes i o. för mönstring l. kontrollering l. identifiering o. d.). På löffhyddohöghtijdhenne, tå hela Israel kommer til at betee sigh för Herranom. 5 Mos. 31: 11 (Bib. 1541; öfv. 1779: visa sig inför). Kommer ock någhor fram til Altaret (vid nattvardsgång), som tilförenne icke haffuer beteedt sigh för Prestenom. L. Petri Kyrkoord. 38 b (1571).
β) [jfr t. Fockens von Morillons süne kamen und erzeigten sich dem keiser] (†) göra (sin) uppvaktning l. aflägga visit (hos ngn). Sedan then Danske Printzen .. hade betedt sigh för Hans Kongl. Mayst. begaff sigh Hans Kongl: Mayst: tädan. N. Av. 8 mars 1658, Rel. s. 7.
γ) [jfr t. erzeige dich in unsrer not] (numera bl. ngn gg i religiös stil) om Gud l. andeväsen: visa sig l. uppenbara sig (i yttre, synlig måtto); äfv.: gm handling o. d. (be)visa sin tillvaro, sin makt osv. Gudh hwilkom hemden tilhörer betee tigh. Psalt. 94: 1 (Bib. 1541; öfv. 1781: visa Tig närvarande, öfv. 1904: träd fram i glans). (Herren) beteer sigh them som icke mistroo honom. Vish. 1: 2 (Bib. 1541; öfv. 1792: uppenbarar sig för). The onde Andar haffwa sigh beteedt vthi Ormeliknelse för Adam och Heva i paradijs. L. P. Gothus Pest. 8 b (1623). Ps. 1695, 378: 6. Var det i Salem der Gud betedde sig för sit folk, så måtte Noach älskat det rummet. Bonde Intr. i VetA 1748, s. 7. Bete dig, verldars Domare! / Din makt bete. Ps. 1819, 10: 1 (efter Psalt. 94: 1, se ofvan); jfr I 4 a.
δ) (†) i uttr. bete sig med (ngt), uppträda med (ngt). (Kristiern II) belägrade Stockholm, och betedde sigh ther rundt omkring medh Rooff och Mord, Eeld och Brand. G. I:s reg. 1: 20 (1521). Then störste wanskapnad (dvs. lyte, fel), ther medh Konungar och Furstar betee sigh Herranom Gudhi, .. är thet, at man icke tors warna eder och straffa edert Hoffolck. Schroderus Hoflefv. 19 (1629). Them the wille holla för helige, them hafwa the vpdichtat medh Jertekn och Vnderwärk warit vplyste, lijka såsom ingen kunde rätteligen wara heligh, medh mindre han sigh medh slijke Mirakel betedde. Dens. Osiander 2: 44 (1635). Om tu än myckit läär och seer, / Tigh thet doch ringa båtar, / När tu tigh medh alt ondt beteer, / Thet godha vnderlåter. Därs. III. 2: 160 (1635).
ε) (†) med predikativ, ngt närmande sig 2. Apostlomen .. Huilkom han ock effter sijn pino beteedde sigh leffuandes medh mongahanda bewisning. Apg. 1: 3 (Bib. 1541; NT 1526: huilkom han hadhe latit sigh see, öfv. 1883: för hvilka han framstälde sig lefvande, Luther: welchen er sich lebendig ertzeyget hatte, Vulg.: præbuit se ipsum vivum, gr. παρέστησεν ἑαυτὸν ζῶντα). Jesus .. kom in vthi Jerusalems stadh .. och beteedde sigh ther såsom Israels Konung. L. Petri 1 Post. A 2 a (1555).
b) [jfr t. sobald sich der liebe tag im osten erzeigte] (numera knappast br.) med saksubj.: visa sig, uppenbara sig, blifva synlig; träda i dagen; röja sig; gifva sig tillkänna; taga sig uttryck, komma till uttryck. Giffue .. Gwdh, att alle Swerigis inbyggiare hade medh sådant alffware annammat .. Gwdz helige Evangelij lärdom ..: Tå hade then och hoos them genom fleere dygder och fromheet sigh beteedt och skijna låtit. Svart Är. 81 (1561). Förhopligen att vederspelet (dvs. motsatsen) skall sigh sielf betee och oppenbare. A. Oxenstierna 2: 112 (1612). Min siel på gudh achtar, / alti på honom ser, / såsom then vächtar vacher (dvs. väktaren vakar), / när daghen sigh beter. Visb. 1: 145 (c. 1620); jfr Ps. 1695, 100: 3 (Ps. 1819, 183: 3: sig ter). (Hunden) fick ther see / Myckin kosteligh spijs sigh betee, / Både Stekt, sudit och annat meer. Rudbeckius Starcke B 4 b (1624). Tå plägar hon (dvs. själen) i dröm rätt som til himla fara, / I Ängla sälskap see the ting sigh vppenbara, / Som sigh bland werldsens braak och buller eij betee. Spegel Öp. par. 72 (1705). Jämwäl uthi annat öfrigit beteer sig Herr Pastorens troo- och waksamhet. Prostb. fr. Östra härad 1715, s. 3 (handskrift i Växiö domk. arkiv). Til himlen hvar och en åstundar; / Men Vägen strax sig ej beter. Dalin Vitt. I. 1: 76 (c. 1745). Inunder maskens, dominons förvandling / en manlig handling / kan mera ogeneradt sig bete. Sturzen-Becker 3: 124 (1861).
Anm. På nedan anförda ställe torde föreligga en den reflexiva närstående deponentiell anv. med bet.: visa sig, yppa sig, yppas. Försten (af Kurland har) understådt sigh at åther .. tillbiuda sin mediation, att åther fåå .. tractaterne tijtt styra, hwarest hans egen fördeel kunde bethees. RARP 7: 175 (1660).
2) visa sig (sådan l. sådan); uppföra sig l. uppträda l. handla (så l. så); med predikativ l. adverbial till sättet; om person (l. annan lefvande varelse) såväl i fråga om ngns yttre uppträdande som om ngns handlande betraktadt ur moralisk synpunkt o. d.
a) med adjektiviskt predikativ.
α) [jfr d. at bete sig efterladen; jfr äfv. t. Heinrich bezeigte sich ungemein willig ihm zu dienen] (numera bl. med arkaistisk anstrykning) med personsubj. för att uttrycka att ngn visar sig (vara) sådan l. sådan l. (i sitt förhållande till l. uppförande mot ngn) ådagalägger den egenskap l. de egenskaper predikativet angifver. The .. betee sigh arbetsamme. Schroderus Uss. D 4 a (1626). Borgmästarne .. beteedde sigh willighe at låta komma honom til förhör. Därs. M 2 a. På thet the vthi sitt Taal, Klädebonat och heela sin Wandel skulle betee sigh hedersamme. Dens. Osiander III. 1: 257 (1635). Pastor skal .. betee sig emot Capellanen wänlig, benägen och höfwisk. Kyrkol. 24: 28 (1686). Bete sig ståndaktig uti motgång. Möller (1790). Om någon beter sig vidrig (dvs. uppträder ss. din motståndare), och gör dig förtret. Liljestråle Kempis 65 (1798). Bete sig god, nådig emot någon. Dalin (1850).
β) (†) med saksubj.: visa sig l. te sig (sådan l. sådan); göra (det l. det) intryck(et) (på ngn). Hwem skulle icke åthlysta (dvs. hafva lust till) then store Modrens (dvs. jordens) margehanda skapnad och fägrind? Ther hon dogh beteer sigh hos eder (stadsbor) enahanda, instängd in om edre huus och Maak. Schroderus Hoflefv. 304 (1629). Lyckan beteedde sigh åtskilligh (dvs. olika, växlande) på bådhe Sijdhor (i striden). Dens. Osiander III. 2: 83 (1635). När man dem (dvs. bergen i Lappland) på några mijlar när kommen är, so opgee dhe sig (dvs. höja de sig) widh horizonten såsom dhe högsta Målnwäggar, och dem resandom sig hehl skräckeliga betee. J. Tornæus (1672) i Landsm. XVII. 3: 21. Det gamla Hieltemodet (som en tid tyckts ligga i dvala) betedde sig åter lefvande. Mörk Ad. 2: 98 (1744); jfr 1 a ε.
b) [jfr ä. t. sich einen redlichen, frommen burger erzeigen] (†) med ett omedelbart tillagdt sbst. ss. predikativ: visa sig vara (ngt), bevisa sig såsom, i handling visa l. röja l. ådagalägga att man är (ngt), uppträda såsom. Biskop Johannes i Spier .. Beteedde sigh Judarnas mächtige Befordrare. Schroderus Osiander 2: 613 (1635). Pfaltzgrefwe Otto Henrijk .. älskade then reene Läran och booklige Konster, och beteedde sigh theras milde Patron. Därs. III. 2: 60 (1635).
c) [jfr t. er hat sich im unglück als ein tapfrer mann bezeigt, sich als treuen l. treuer diener erzeigen] med en af som (såsom) inledd bestämning, urspr. predikativ, numera af adverbiell natur (jfr d); i ä. tid (med bestämningen fattad predikativt): visa l. bevisa sig såsom, i handling visa l. röja l. ådagalägga att man (verkligen) är (ngt); numera: uppföra sig l. skicka sig l. uppträda l. bära sig åt l. gå till väga l. förhålla sig l. handla som (ngt); i senare tid i sht vid jämförelser af nedsättande l. förklenande l. klandrande innebörd. Han beter sig som en tölp, som en narr, som om han inte vore (riktigt) klok, som om han inte hade alla skrufvar i behåll. Bete sig som en galning. I hela denna sak har N. betett sig som en skojare, som en fullkomlig gentleman. Tu min Son, som en hurtigen Hiälte betee tig. Stiernhielm Cup. 3 (1649, 1668). Hör Michel, du måste nu bete dej som en trogen dräng. Boding Mick. Illp. 43 (1741). Han har betedt sig som en ärlig karl. Lind (1749; under bezeigen). Som en dåre och ej som det egnar en klok du beter dig. Runeberg 1: 76 (1832). Jag hade trott, att Carl Victor Bertelsköld var en bra karl, och nu beter han sig ju som en riktig stackare. Topelius Fält. 5: 312 (1867). Den gamla erfarenhetssatsen som lärer att äfven de lugnaste krakar någon gång kunna bete sig som sprakfålar. C. G. Wrangel Handb. 478 (1885). Huru länge skall du bete dig såsom en drucken? 1 Sam. 1: 14 (öfv. 1904). Hon beter sig i sin lidelsefullhet stundom som vore hon rubbad. Wirsén i PT 1904, nr 60 A, s. 3. I dag betedde han sig .. som en gentleman. Därs. 1906, nr 196, s. 3.
d) med adverbial (jfr c): uppföra sig l. skicka sig l. uppträda l. bära sig åt l. gå till väga l. förhålla sig l. handla (så l. så).
α) med ett till betydelsen ej närmare kvalificeradt adverbial, i sht hur(u) l. så. Menar tu at Gudh ey seer, / Huru Werlden sigh beteer. Ps. 1673, s. 248; jfr Ps. 1695, 287: 7. Så som denna hönan beter sig emot sina kycklingar, sammaledes upförer han (dvs. konungen) sig emot de sina. Lagerström Bunyan 2: 50 (1727). Ej veta huru man skall bete sig. Weste (1807). Hur skall jag skicka mig och mig bete / Att vinna nåd för hennes klara öga? Hagberg Shaksp. 2: 181 (1847). (Jag) Kunde för min del aldrig riktigt fundera ut huru de (dvs. de arbets- o. hemlösa som tillbringade nätterna i New Yorks stadspark) betedde sig för att lefva. Zilliacus Hågk. 65 (1899). Huru skulle ni bete eder i ett fall som detta? Auerbach o. Blomqvist (1907). — (†) Betee tig androm så som tu wil tig skal gå. Arosell Epigr. 51 (1680). Som Modren med sitt barn, Han sig med mig beter. Kolmodin Qv.-sp. 2: 272 (1750).
β) med till betydelsen kvalificeradt adverbial; numera i sht i satser af nedsättande l. förklenande l. klandrande innebörd, men dock äfv. i förening med vissa adverb med erkännande l. berömmande bet., t. ex. korrekt, ridderligt, honnett, lojalt m. fl. Han betedde sig verkligen mycket egendomligt, bra löjligt l. dumt, synnerligen ogeneradt l. obelefvadt, högst opassande. Det är att bete sig i högsta grad simpelt l. tarfligt l. ogrannlaga mot en gammal kamrat. Bete sig fegt l. lumpet. Han har betett sig fullkomligt korrekt i den ömtåliga situationen. Therföre wij aff eders Wälbördigheet tiänstligen begäre, E. W. wille sigh häruthinnan gunstligen och godwilligen betee, at oss må wederfaras hwad som rätt är. A. J. Gothus Thes. ep. 1: 13 (1619). At han .. wille ährligen och wäl betee sigh emot sine Fångar. Schroderus Osiander III. 1: 251 (1635). Nikodemus betedde sig vackert vid att begrafva Jesum. Eneman Resa 2: 108 (1712). Alt är ock ei så fromt, som the sig fromt bete (dvs. ställa sig). Kolmodin Qv.-sp. 1: 125 (1732). I medlertid ginge Konungen alt längre in i landet, då likväl Republiquen sig så vänligen emot honom betedde. Nordberg K. XII 1: 227 (1740). Han betedde sig illa, Malè se gessit. Sahlstedt (1773). Då tranorna under vandringen träffa ett högt berg, uppgifva de gälla skrik, bete sig ängsligt och oroligt. Nilsson Fauna II. 2: 162 (1835, 1858). Ser ni, vi förstå oss inte på några grannlåter vi inte, utan bete oss på simpelt svenskt bondevis. Böttiger 3: 19 (1843, 1858). Bete sig väl, illa ..; bete sig tappert ..; bete sig välvilligt .. emot ngn. Cavallin (1875). Per Ziervogel .. gick 1794 i holländsk tjenst, der han betedde sig manhaftigt. NF 18: 240 (1894). Han har fört hit till oss en hebreisk man, för att denne skall bete sig lättfärdigt mot oss. 1 Mos. 39: 14 (öfv. 1904). — (föga br.) Äfven här, — hette det — hade han (dvs. G. III) betett sig med sin vanliga förflugenhet. Atterbom Siare 4: 311 (1847).
e) opers.
α) (†) i uttr. det beter sig (så l. så), det förhåller sig l. ställer sig l. gestaltar sig (så l. så). Men skulle nu en Skräddare .. / Uti sin enfald häraf sluta, / At likaså det måste sig bete, / När en Poet får Skaldepriset njuta. Kellgren 2: 129 (1783).
β) (knappast br.) i uttr. när sig så beter osv., när tillfälle yppar sig, när det så fogar sig l. faller sig. Jag fördes till och från skolan i åkdon, stundom t. o. m., när sig så betedde, i vagn förespänd med 2 hästar. Lagus Fr. pojkåren 65 (1904).
Spalt B 1970 band 4, 1907