| Publicerad 1907 | Lämna synpunkter |
BETNING be3tniŋ2 (be`tning Weste), sbst.2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
α) abstr. (förberedande) behandling (af färggods) med ngn beta (se BETA, sbst.1 a β). Vid Färgerier är den (dvs. alun) högst oumgängelig både til Ylle- och Linne-varors Betning, eller beredning at antaga hvarjehanda färgor. Rinman 1: 34 (1788). Man måste ock tillaga en ny oljelut och alunjordsupplösning för hvar betning. Westring Sv. lafv. 258 (1805). Berzelius Kemi 5: 708 (1828). Betningen utföres .. enklast så, att yllet kokas 1—2 timmar i en vattenlösning af betsaltet. 2 Uppf. b. 8: 501 (1900). — i ngt utvidgad anv., i fråga om vetenskapliga preparat. Bättre påvisas bakterierna i färgade preparat, hvartill mestadels användas alkoholhaltiga vattenlösningar af de basiska anilinfärgerna, i vissa fall efter föregående eller samtidig betning. Sundberg Mikroorg. 20 (1895).
β) (numera föga br.) konkret: beta (se BETA, sbst.1 a β). Ullgarnet har jag altid förut låtit koka med hvetekli, och sedan ej nyttjat annan betning. J. P. Westring i VetANH 12: 121 (1791); jfr α. Om en betning af alkali eller renad pottaska och jernsalt tillsättes detta spad, får yllet .. en vacker ljus karmelit. Dens. Sv. lafv. 287 (1805). Gredelint på ylle. Man brukar samma betning, som till den äkta Skarlakansfärgen. Underr. att färga 31 (1812); jfr α.
b) (fullt br.) till BETA, v.3 b, i fråga om beredning af skinn o. hudar. Betning, uppblötning. Wikforss (1804; under beize). Sedan hudarna undergått betningen och omsorgsfullt afsköljts och urvridits, läggas de i garfvätskan. Uppf. b. 5: 451 (1874). Sedan det vidhängande köttet blifvit bortskuret, bestrykas de finare skinnen på köttsidan med en lösning af alun och salt … Detta kallas betning. Arb. bok 89 (1887). — särsk. konkretare. (Hudarna) erhålla 3 betningar. AHB 52: 51 (1871).
α) till BETA, v.3 c α α’. Vid betningen (af järnbleck som skola förtennas) brukas vanligen intet annat än gröpad säd. Rinman Järnförädl. 130 (1772). Efter lödningen bortskaffas .. den envist vidhängande boraxen genom godsets betning i utspädd svafvelsyra. Almroth Karmarsch 442 (1839). Om jerns genom betning eller etsning framkallade sprödhet. Jernk. annal. 1888, s. 135 (rubrik). — särsk. konkret. De kemiska öfverdragen (på järnföremål) benämnas betning, brunering, blåanlöpning och oxidering. 2 Uppf. b. 6: 111 (1904).
β) till BETA, v.3 c α β’. Vid hejningen och glödgningen å (metall-)ytorna bildad slagg borttages derigenom att delarne kokas i utspädd svafvelsyra (1/3 svafvelsyra och 2/3 vatten). För att derefter förhindra syrans fortsatta frätning, afsköljas delarne i varmt kalkvatten, hvilken operation benämnes ”betning”. Eldhandv. skjutsk. 2: 53 (1877, 1886).
d) (fullt br.) till BETA, v.3 d: blötning (af utsädessäd l. -frö) i en vätska för att uppmjuka skalet l. döda möjl. förefintliga svampsporer; stöpning. Efter betningen .. torkas utsädeshvetet .. antingen genom utbredning och omskofling eller genom kalkning. Arrhenius Jordbr. 2: 70 (1862). Såsom medel mot sjukdomen (dvs. betbrand) tillrådes betning af utsädet med karbolsyrelösning .. eller med kopparvitriollösning. 2 NF 3: 147 (1904). — jfr BLÅSTENS-, CERES-BETNING.
-MEDEL~20. betmedel (se d. o., sp. 1900). särsk.
a) till a. Westring Sv. lafv. 322 (1805). Saltsyrad tennoxid nyttjas i färgkonsten, såsom ett betningsmedel, d. ä. såsom ett medel att fästa färgen, och är isynnerhet för scharlakan oumbärligt. Berzelius Kemi 2: 266 (1812). Huru väl än färgen är beredd, så blir den likväl ej .. varaktig .., så vida ej det färgade arbetet förut blifvit bestruket eller behandladt med tjenliga s. k. betningsmedel. AHB 8: 11 (1862). 2 Uppf. b. 8: 501 (1900).
b) till d. Bäst och säkrast af alla mot sotsvampen försökta betningsmedel är .. otvifvelaktigt en svag lösning af kopparvitriol. Arrhenius Jordbr. 2: 68 (1862). Betningsmedel för utsädet. H. Winberg i Tidskr. f. landtm. 1900, s. 615. —
-METOD~02. särsk. till a. Denna betningsmetod repeteras i föreskrifna ordning 3 till 4 gånger. Westring Sv. lafv. 258 (1805). —
-PROCESS~02. särsk. till a. Efter Persiska metoden .. anföres flera betningsprocesser. Westring Sv. lafv. 259 (1805). —
(a) -SALT. (†) betsalt (se d. o., sp. 1900). Tilsats af de vanliga Betningssalten. Retzius Flora oec. 436 (1806). —
-VÄTSKA~20. särsk.
a) till c. Betningsvätskan (för rengöring af gjutgods i Amerika) består af 27- till 28-gradig (Beaumé) blandning af svafvelsyra och vatten af c:a 15° temperatur. Tekn. tidskr. 1895, M. s. 32.
b) till d. H. Winberg i Tidskr. f. landtm. 1900, s. 616. Betningen (af hvetet) bör fortgå 4 timmar, hvarefter betningsvätskan afhälles och säden utbredes till torkning. Landtm.-bl. 1904, nr 3, s. 1. —
-ÄMNE~20. (mindre br.) särsk.
a) till a: betämne (se d. o., sp. 1900). (S. k. substantiva färger) behöfva icke något betningsämne; ty de fästa sig sjelfva. J. P. Westring i VetANH 25: 17 (1804).
Spalt B 2032 band 4, 1907