| Publicerad 1907 | Lämna synpunkter |
BETRYCKA betryk4a, i Sveal. äfv. 032 (betr`ykka Almqvist), v. -er, -te, -t, -t; se för öfr. TRYCKA. vbalsbst. -ELSE (se d. o.); -ARE (Svart G. I 9 (1561; se under 2 slutet), Rydberg Myt. 2: 373 (1889; i bet. 3)); jfr BETRYCK.
1) [jfr motsv. anv. i holl.] (†) trycka (på), öfva tryck på. Then med math opfylde magan (kan) betrycka pulszådran. Linder Suurbr. krafft 66 (1712, 1718). Oförtrutet murar framgent skaran / … Upp till gördeln innesluts hon (dvs. kvinnan som skall inmuras) redan, / Och betryckes tungt af sten och bjelkar. Runeberg 3: 259 (1830). jfr: Den usla, under massans tvång / Betryckta verld, der jag till lifvet väcktes. Atterbom LÖ 2: 115 (1827, 1854); jfr 2.
2) [jfr motsv. anv. i ä. d., holl. o. t.] (numera knappast br.) vålla (tryckande) svårigheter; betunga, besvära, bringa i trångmål; (söka) undertrycka; jfr BETRYCK o. BETRYCKT 1. Sårgh och wedermödo, then någen Menniskia bliffwer aff Gwdi pålagd .. til at fördöde, betryckia och förtage kötsens onda luster och begärelser. Svart Är. 49 (1560). Medh huru otaliga monga lettferdiga .. Ceremonier och åthäffuor Christendomen är betryckt, beswärat och nästan fördrenckt och förqwaffd. L. Petri Kyrkost. 45 a (1566). När hon (dvs. solen) stundom syns förmörkas och betrykkas. Spegel Guds verk 181 (1685). Lind (1749). En gubbe, betryckt af elände. Johansson Hom. Od. 18: 52 (1845). — särsk. [jfr motsv. anv. i t.] betunga med pålagor o. d., förtrycka. (Lybeckarna) vele .. så betryke och vnderkufue thetta Rike At … FH 2: 289 (i handl. fr. 1550). (Svenskarna) wore sine betryckiares och oweners tilhielpare. Svart G. I 9 (1561). Schenberg (1739). Han betryckte sina undersåtare med oskäliga skatter. Almqvist (1844; betecknadt ss. föga br.). (Asalärans präster) utgjorde ingen särskild kast, som, afsöndrad från det öfriga folket, .. bedrog och betryckte detta. Holmberg Nordb. 604 (1854).
3) [jfr mnt. dit sulve bedrucket dat herte mîn samt motsv. anv. i mnl.] (föga br.) i fråga om sinnesstämning: göra betryckt l. bekymrad; nedtrycka, trycka; verka beklämmande på; jfr BETRYCK b, BETRYCKT 2. Så öfversvämmad af naturens prakt, / Att nästan lik ett qval den mig betryckte. Atterbom LÖ 1: 169 (1824, 1854). En stund föll Ebba i djupa och, som det tycktes, vemodiga tankar. Jag frågade ömt hvad som så betryckte henne? Bremer Grann. 1: 185 (1837). Den främling, som första gången .. besöker den lilla pittoreska staden Henley vid Themsen .. och betryckes af den tystnad och förlamning .. som .. hvilar öfver samhället. Tidn. f. idr. 1899, julnr s. 30. jfr: (†) Iach fructar ath .. gudh betrycker migh när idher. 2 Kor. 12: 21 (NT 1526; öfv. 1883: förödmjukar, Luther: demutige, Vulg.: humiliet, gr. ταπεινώσῃ). — särsk. i p. pr. närmande sig adjektivisk anv.: beklämmande. (Tornet) hade blifvit så tungt och betryckande. Lagerlöf Drottn. 127 (1899).
Spalt B 2074 band 4, 1907