| Publicerad 1908 | Lämna synpunkter |
BETYDA bety4da, i Sveal. äfv. 032 (bety´da Weste; bet`yda Almqvist), v. -er, -tydde, -tydt; hvard. ngn gg ipf. -töd ((†) pr. -ar Baazius Upp. 35 a (1629), N. Av. 1 dec. 1658, s. 2; p. pf. m. -at P. J. Angermannus Mylius B 8 a (1601); sup. -at Kalff Likpr. ö. Anna Uggla B 2 b (1643, 1650)); se för öfr. TYDA. vbalsbst. -ANDE (se BETYDANDE, sbst.), -ELSE (se d. o.), -NING (se d. o.).
1) [jfr motsv. anv. i d., mnt., holl. o. t.] (†) med personsubj.: gm (tecken l.) ord gifva uttryck åt (ngt) l. göra (ngt) uppfattbart; låta förstå; meddela; framställa. (Den som) skal lära thens Högstas Lagh .., Han moste merkia vppå merkeligha mänz bedreff, och achta på them huad the betydha och lära. Syr. 39: 2 (Bib. 1541; Luther: was sie bedeuten vnd leren). Att H. M:t migh der om således tilschriffvit haffver, underrettet och betydt, att (osv.). Oxenst. brefv. 5: 6 (1612). (Indianerna) tänckte intet mänskeligt om them, som sålunda (dvs. gm bref) kunde sijn-emellan betyda, och förstå hwars annars tanckar. Stiernhielm Fateb. Föret. 3 a (1643). Betyda (antyda) enom något, einem was bedeuten oder andeuten. Lind (1749). — särsk. [efter t. sich bedeuten lassen i motsv. anv.; jfr nt. so laat di doch bedüen, holl. laet het u bedieden] i uttr. låta betyda sig, låta säga sig, låta bringa sig på andra (rätta) tankar. Han läter icke betyda sig; er lässt sich nicht bedeuten, belehren, zu recht weisen, auf andere Gedanken bringen. Möller (1790). Heinrich (1814).
2) (†) betyga (se d. o. 1 o. 2), bevisa.
a) [jfr motsv. anv. i ä. holl.] med personsubj.: intyga (riktigheten l. sanningen af) (ngt), styrka (ngt); försäkra, bedyra. Dömdes Mattz Finne j Gregersby .. till 40 m(ark) fför thet han fför wiitte Las Perssons dotter j Göleby äre till, som han icke ffull betyde kunde, att (osv.). BtFH 2: 31 (1544). (En dräng hade lofvat en kvinna äktenskap,) thz hon betydde och wittne wore däröf[wer]. Ärkeb. Abrahams räfst 180 (1596). (Hvilket) ingen ärligh Meniskia .. mz gått Samuett kan betijda öf(ve)r migh. Fin. urk. I. 2: 190 (1597). Detta öffuer skrifna sanferdigen betyda kiörkiones men sampt hela sochna laget. Växiö domk. akt. 1659, nr 231. Jag kan, utan skrymtan, inför then rättfärdiga och allvettande Guden betyda, at iag the gamble Folcken aldrig giort ondt. Därs. 1749, nr 393.
b) med saksubj.: ådagalägga, utvisa. Huru Gudh sielffuer alla daghar acht och wårdningar om sijna haffuer, betydher Josuæ Historia. P. P. Gothus Underv. I 5 a (1590). Medh hwad stort Tyrannij the Påfweske hafwa betedt sigh i Gudz Församling, thet betydha klarligen effterföljande Ord. Schroderus Osiander 2: 506 (1635). Som attesterna skulle nogsamt betÿda. Växiö domk. akt. 1724, nr 159.
3) i fråga om symboler l. sinnebilder: symbolisera, beteckna.
a) i allm.
α) [jfr motsv. anv. i t.] (†) med (utsatt l. underförstådt) personsubj.: beteckna (se d. o. 2), symbolisera; i sht i förb.: betyda ngt med l. genom ngt. Vthi thet andra (tabernaklet), gick allena then öffuerste Presten, en tijdh om året, icke vthan blodh .., ther then helghe Ande med betydde, at helighetennes wägh än tå icke vppenbar war. Ebr. 9: 8 (Bib. 1541; NT 1526: tydde, öfv. 1907: gifver till känna); jfr 1. Christus .. war thet retta Påschalambet, hwilken med thz figurliga lambet betyddes. L. Petri Chr. pina D 4 a (1572). Medh the döffua öronen betyder han Judarne. P. Erici Musæus 2: 232 b (1582). Therföre tänkte iagh at tu oöffuerwinnelige Keysare, betydes igenom thenna dröm. Petreius Beskr. 2: 83 (1614). Meene wij, at een Sacramenterligh Föreening är imellan the vthwärtes Teknen, och the Ting, som therigenom beteknade och betydde warda. Schroderus Osiander III. 2: 266 (1635). Tempus (thet är Tijden) hwilken vppå sitt Hufwud hafwer ett Tijmglas med Wingar, til at betyda Tijdsens Flychtigheet. Stiernhielm Virt. 7 (1650). (Våra förfäder afmålade Disas vagn förspänd) med Oxar, Koor och Hästar när de wille betyda åkerbruket. Rudbeck Atl. 2: 522 (1689). Kärlek och Kättja, som genom Venus betydas. Bliberg Acerra 809 (1737). Borg Luther 1: 252 (1753).
β) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (numera mindre br.) med sakligt l. ss. sakligt tänkt subj.: beteckna (se d. o. 2), vara tecken l. symbol af l. för (ngt). Hwilken ord betydha någhot. Gal. 4: 24 (Bib. 1541; Vulg.: quæ sunt per allegoriam dicta, gr. ἅτινά ἐστιν ἀλληγορούμενα). Harneske (skulle) betyda konungen i Pålandh och gullkiädian konungen i Dannemark. RA 2: 277 (1569). Hestar betyda .. snarheet. Baazius Upp. 48 (1629). Korset hafwer betydat, at then döde hafwer warit här i Werlden beteknat medh Christi Kors. Kalff Likpr. ö. Anna Uggla B 2 b (1643). (Sakramentens synliga element) icke allenast vthwijsa och betyda Gudz osynlige Nåde .., vthan och .. them samma Menniskiomen tilföra. Emporagrius Cat. P 5 a (1669). Om Starkotter Aludräng .. säges, at han haft otta händer, hvilket betydde hans färdighet til at slås. Dalin Hist. 1: 360 (1747). Hvad Sorgbarns och Singoallas försvunna gestalter betydde, hvad som symboliserade sig i deras framträdande och bortgång, det vore för döden oåtkomligt. Rydberg Sing. 114 (1865; uppl. 1876: innebure). Liljan betyder renlefnaden och rosen afser skönheten och oskulden o. s. v. Brunius Gotl. konsth. 3: 87 (1866). NF 16: 860 (1892).
b) om grafiska symboler: vara tecken l. symbol af l. för (ngt), beteckna (se d. o. 2 d). Tecknet ∞ betyder i matematiken oändlighet. Dalin (1850). ⊙ betyder solen. Alm. 1907, s. 3.
c) i fråga om det språkliga uttrycket ss. tecken l. symbol för ett tankeinnehåll: beteckna (se d. o. 2 e), utmärka; uttrycka; jfr BEMÄRKA 1 b β.
α) (†) med (underförstådt) personsubj.; med prep. med, ngn gg under: beteckna (ngt) med l. gm (ngt); anträffadt bl. i pass. utan agent. Nu är ju under the ordh Fader och Moder öfverheten med betyd. RA 1: 357 (1544). Explicerade hwad med taxan betyddes, och kallas med annat ord Gärd, thet är 9 öre S. M:t af hwart heelt hemman. RARP V. 1: 41 (1652). Tingsterne sielfwe, som betydes med orden. Columbus Ordesk. 62 (1678). (Gud kallas) Alzmächtig, och betydes der igenom en af hans förnämsta egenskaper. Rudbeck Atl. 1: 28 (1679).
β) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] med saksubj.: vara benämning l. namn på; vara att öfversätta l. tolka (så l. så), böra återgifvas med. Hvad betyder det ordet? Mensa betyder bord (på svenska). Tu äst Simon Jona son, tu skall heta Cephas, thet betydher hellebergh. Joh. 1: 42 (NT 1526). Dan. 5: 26 (Bib. 1541). Helsingius (1587). Alt thet (latin) barnen läsa uthan til, skola the först weta säija på Swenska huadh thet är och betydher. O. Laurelius i KOF II. 1: 448 (1659). Hös, är egentlig hufwud, och betyder här (dvs. i ordet hedenhös) vphof och begynnelse. Stiernhielm Ut. (1668). Blifwa, står offta i wår Bibel, och betyder, som wel merkias bör, durare, permanere. Swedberg Schibb. 203 (1716). Hon vet intet en gång hvad Toilette, Tabouret (osv.) .. betyder; Långt mindre har hon nånsin vändt hog, hand eller fot dertil. Dalin Arg. 1: 262 (1733, 1754). Lika betydande ord. Bælter Strid. o. segr. christen 236 (1743, 1748). När Feminina brukas om manfolk, och Neutra allenast om qvinfolk, betyda de intet godt. s(om) Krympa, smörja, getingbila .., kovärde. Men Fruntimmer är främmande. Ljungberg Sv. spr. 36 (1756). En ren stil har .. ofta kommit att betyda en stil ren ifrån saker. Leopold 5: 425 (1794). Omskrifvet med ett gängse, ehuru illalåtande verb, skulle det (dvs. det grekiska ordet sofrosyne) .. ungefärligen betyda: ”veta hut”. B. E. Malmström 7: 398 (1845). (Af gala) kom .. adjektivet ”galen”, hvilket således egentligen betyder ”förtrollad genom sång”. E. H. Tegnér i Ydun 64 (1869). (Runinskriften på Rökstenen) börjar så: Äft Vamod standa runar där .., hvilket betyder: ”Efter Vamod stå(nda) dessa runor (osv.). A. Noreen hos Schück o. Lundahl Läseb. 1: 8 (1901). — (numera mindre br.) De Nomina som betyda ens Fädernes-Land, Slächt, Landskap .. blifwa uthi Genitivo uthförde. Tiliander Gen. i ty. 130 (1670, 1691). De (ord) som .. betyda någon substance. Felde Ty. spr. 15 (1734). — (†) En Gåås, så betyder Husz i thet Behmiska språket. Isogæus Segerskiöld 1064 (c. 1700). (Dessa preteritiformer) betyda .. som en præsens. Cellarius Lat. gram. 71 (1703, 1730). — jfr LIK-BETYDANDE.
4) (mindre br.) föreställa, (vara afsedd att) göra intryck af att vara (ngt). Thär war (den tvåårige) Haralder, och hade thär månge träspånor, som thär fluto wid landet. Konungen frågade honom, hwad thet skulle betyda? Han swarade, at thet wore hans härskep. Peringskiöld Hkr. 1: 475 (1697); jfr 5 a. Rundt kring läpparna hon drar / en skuggning, som skall skägg betyda. Tegnér 1: 172 (1822).
5) [utveckladt ur 3; jfr motsv. anv. i fsv., d., mnt., holl. o. t.] innebära.
a) vara uttryck för, vittna om, tyda på (ngt); hafva sin grund l. orsak i, vara yttring af; syfta till, afse; i uttr. hvad betyder det? äfv.: hvad är meningen därmed? o. d.; med konkret subj. äfv.: vara tecken till, angifva; i sht med det, detta o. d., mindre ofta med substantiv ss. subj. Dantza och quädha hörer iach, / pijpor och harpor lydha, / her står glädhin alt vp i taak, / hwad mon thet alt betydha. Ps. 1536, s. 13; jfr Ps. 1695, 206: 7. Folcket sadhe til migh, Wilt tu icke kungöra oss hwadh thet betydher som tu gör? Hes. 24: 19 (Bib. 1541). Oss förvndrer .. hwad thette dog betyde schall, att thesse .. rijgesens .. höge och anliggiende saker och ärender, szå longsamblige handles, ilde försummes. G. I:s reg. 17: 276 (1545). Huad desse legationer betyda, giver tiden mäd, så frampt min herre vill tillåta, att jagh må giva dem audiens. Oxenst. brefv. 6: 46 (1629). Man hafwer myckit hördt skiutas, hwad thet betydar aviseras härnest. N. Av. 1 dec. 1658, s. 2. Widh store Walby på ehn backa finnes en hoop steenar opreste; hvad de betydha monde, veet ingen någon synnerligen berättelse gifva. Dybeck Runa 1848, s. 15 (cit. fr. 1673). At jag heter Argus, det betyder, at jag ymsar mångfaldiga ämnen ..: Nu har jag et öga, nu et annat. Dalin Arg. 1: 36 (1733, 1754). Desse hvite stenar, som här äro ordinaire, betyda så mycket som att här ordinairt fins hvit mo. Bruna på annat ställe betyda en brun mo. Linné Ungd. 2: 295 (1734). En ring giordes mäst omkring de (i holmgång) fäktande och undertiden lades en fäll under deras fötter, som betydde at de ej ärnade vika utom. Dalin Hist. 1: 88 (1747). (Reventlow) lär inom kort resa hem på permission, men har försäkrat, att detta ej betydde någon rupture. Rosenstein 3: 393 (1789). Ej alltid silfvergråa lockar / Betyda vishet. Stagnelius 1: 534 (1821). En sådan lugn vänlighet kunde snarare betyda, att hon älskar en annan. De Geer Minnen 1: 95 (1847). Vapen framtogos och lades i en hög … Undrande frågade Erland höfdingen, hvad detta skulle betyda. Rydberg Sing. 37 (1865; uppl. 1876: innebära). Konsuln. Hvad önskar Elsa? Elsa. Säga farväl. Konsuln reser sig häftigt. Hvad betyder det? Elsa. Jag ämnar resa om en stund. Michaelson Ungk. 130 (1892). — (†) (Æneas’) seeder, skick och edle modh / Betyde börd aff förstligt blodh. Girs Edelh. B 8 a (1627).
b) hafva (ngt) ss. sitt väsen l. till innebörd, till sitt väsen l. verkligen vara (ngt); kunna tolkas l. beskrifvas l. förklaras ss. (ngt), vilja säga (ngt). The vnghe dränghe, som nögest wele / att få segh hustrur med stor glädhie / Och föge besinne huadh ächtenskap betyde. 2 Saml. 9: 162 (1569). Rudbeckius Luther Cat. 228 (1667). (Prinsen) var huld; ty han hade lärdt hvad en klämmande nöd hade at betyda. Tessin Bref 2: 90 (1754). Detta är det härliga hos menskan, / att hon kan fatta tingens inre väsen, / ej hvad de synas, men hvad de betyda. Tegnér 2: 204 (1820). Hvad skulle kyrkan betyda, om hon icke betydde samtalsrummet för menniskans heligaste och bästa känslor. Dens. 4: 72 (1839). Man märker, att straffet för honom (dvs. Plutarkos) betyder rättelse eller läkedom. Wirsén i 3 SAH 11: 310 (1897). (Munkarnas lydnadslöfte) betydde, att munken förpliktade sig att helt och hållet döda sin egen vilja. H. Levin i Läsn. f. sv. folket 1904, s. 168. — särsk.
α) (†) i förb. hafva betyda. Må presten halla honom (dvs. den sjuke) före hwadh sådana natward haffwer betydha. O. Petri Handb. 1529, s. D 3 a. Karler .. Tem mann .. kunne vptuchta och läre late, huad äre och redelighet haffuer betyde. G. I:s reg. 16: 774 (1544).
β) [jfr motsv. anv. i d.] i otålig l. klandrande l. tillrättavisande fråga. Hvad skall det här l. detta betyda l. hvad betyder det här? hvad vill det här säga? hvad är det här för fasoner l. för dumheter?
c) vara liktydigt med, vara detsamma som; hafva till (omedelbar) följd. En halfver aln Tobak betydde jämt en slant, / Credit förstod han ej förutan säker pant. Livin Kyrk. 19 (1781). Wallin Vitt. 1: 252 (1816). Om befolkningen uppförde sig med lugn och fasthet, betydde ett afslag nu icke mera än ett kort uppskof. De Geer Minnen 2: 8 (1892). Påtagligen oriktigt är Georges påstående att efterfrågan å arbete alltid betyder efterfrågan å jord. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 398 (1893). Hattarnes regemente betydde de adliga ämbetsmännens herravälde. L. Stavenow i Sv:s hist. 7: 278 (1902). När hon steg in, det jämt betydde, / att grått humör på dörren flydde. Gellerstedt Fr. hemtr. 23 (1905).
6) i fråga om förebud: (be)båda.
a) [jfr motsv. anv. i fsv., d., nt., holl. o. t.] förebåda, vara förebud till; beteckna (se d. o. 5). Tå nu Maccabeus förmerckte, at han icke så wenligha hölt sigh medh honom som tilförenna, och lät sigh wel tyckia, at thet skulle icke mykit gott betydha, toogh han någhra til sigh, och stack sigh vndan för honom. 2 Mack. 14: 30 (Bib. 1541). Portentum .. It vndertekn som något tilstundande betyder. Lex. Linc. (1640). Skijn Solen S. Pauli Dagh klaar (then 25. Januarij.) Thet betyder wist itt fruchtsampt Åhr. Bondepract. A 8 b (1662). Fall betyder Lycka på resan. Verelius Ind. 63 (1681). Omineus, som har serdeles at betyda. Swedberg Schibb. 287 (1716). Erik förestälte Valdemar, at Konungens ovanliga höflighet ej kunde gå af hiärtat, ej heller betyda annat än ondt. Dalin Hist. 2: 397 (1750). Nu växer barken ut, mitt namn förgås, / och det betyder döden, säger sagan. Tegnér 1: 55 (1825). Goda vättar märka .. stundom sofvande menniskors linne samt späda barns blöjor med svarta kors; detta har godt att betyda. Wigström Folkdiktn. 2: 158 (1881). De passade samman den brutna ring: / det månde betyda märkelig ting! Melin Dikt. 2: 26 (1904). — jfr FÖRUTBETYDA. — särsk.
α) (†) med indirekt personobj. Jag weet ey .., / hwad Rosimundæ nys begynte smicker / och honingsöta oord mig nu betyyda. U. Hiärne (1665) hos Noreen o. Meyer Sv. förf. 132 (1893). Marswijnen läto see sig, hwilka betydde osz Storm. Rudbeck Atl. 3: 194 (1698). När Carolus V. war född, och bars til dopet, äro 3 Solar sedde; hwilke betydt thenne Keisare, at ock andra medh honom om Keisardömet täfla skulle. Isogæus Segerskiöld 1000 (c. 1700).
β) i fråga om drömmar l. visioner. At fyra (horn) stodho j thes (dvs. det ursprungliga hornets) stadh, tå thet sönderslaghet wardt, betydher at fyra Rike skola vpkomma aff thet folcket, men icke så mechtigh som han war. Dan. 8: 22 (Bib. 1541). 28 (april) hade iagh en wnderligh dröm åm mine tender, huilket i år haffuer intett gått betytt. Carl IX Calend. 30 (1584). Hvad den drömmen betyder vet jag icke, men sedan var jag på väg att bli kär i dig. Rydberg Vap. 333 (1891).
b) (†) med (underförstådt) personsubj.; anträffadt bl. i pass. utan agent (jfr 3 c α). (När Albanersjön vid Rom på ett oförklarligt sätt steg,) sände (man) åstad them som i Delphis Gudarnas swar inhämta skulle, hwad ther igenom måtte betydas? Isogæus Segerskiöld 1009 (c. 1700).
7) vara af (stor osv.) vikt l. betydenhet, hafva (stort osv.) inflytande. Importera .. betyda. Swedberg Schibb. 276 (1716).
a) [jfr motsv. anv. i d., nt., holl. o. t.] vara af vikt, af betydelse, af värde, vara bevändt med; med sakligt subj., vanl. pron. det.
α) med bestämning: betyda allt l. mycket (förr äfv. stort) l. något l. litet l. föga l. intet osv., hafva allt osv. att betyda, vara af största osv. vikt, ligga stor osv. vikt uppå, spela en stor osv. roll, ”göra” mycket osv.; hafva stort osv. värde, vara mycket osv. bevändt med. (Det) betyder ingenting. Det betyder inte så mycket, om du kommer ett par minuter senare. De olägenheter, som kunna vara förenade med saken, betyda intet emot de stora fördelar, den skulle medföra. För honom betyder det helt enkelt allt, om han får stipendiet. Kwnne j well förmerkiæ hwadh thet (dvs. om Kristiern II:s barn komme på Englands tron) wildhe betydhe paa wore sydhe then stwndh ath keyszaren .. them och wildhe wara bestondugh (dvs. hjälpa). G. I:s reg. 3: 171 (1526). Så blef tå ryssens stoore hoop liggiandes för Wijborgh, .. och giorde någre förflugne skott in i staden medh sin fäldtskytt, det doch föga hade till att betyda, ty the giorde ingen skada. Brahe Kr. 63 (c. 1585). Skräcken vthi Landet, skal intet wara meer så stoor, effter som thet sigh .. yppar, at thet gemeena oploppet skal intet hafwa så mycket at betyda. N. Av. 15 maj 1656, nr 2, s. 3. Far jag vilse härvtinnan (dvs. beträffande det namn förf. tillägger sig själf i berättelsen), så har thet intet at betyda. Humbla Föret. 6 (1740). Denne försummelse hade intet stort att betyda. Botin Hem. 1: 14 (1755, 1789). En omvändelse, som skjer vid minsta anmodan, betyder intet stort. Lagerbring 1 Hist. 1: 188 (1769). Det betyder mycket, intet för mig. Weste (1807). Hvad betyda några år, några dagar, mer eller mindre? Wallin 2 Pred. 3: 63 (1828). Hvad betyda alla historiska arkiver och biblioteker mot dig (Ahasverus)? Rydberg Dikt. 2: 52 (1891). Själf en människa af kött och blod, betydde för honom sak intet men person allt. De Geer Minnen 2: 138 (1892). I Sveriges fågelfauna intager den (dvs. ”ätten” trast) samma rum som ätten Brahe bland grefliga släkter på svenska riddarhuset: den är n:r 1. Och det måtte väl betyda något! Ericson Fågelkås. 1 (1906).
β) (†) utan bestämning: vara af (stor) vikt, vara betydande. Ännu står jag icke i någon skuld som betyder; men Upsala suger: jag måste täncka mig om. Leopold (1777) i 2 Saml. 6: 142.
b) [jfr motsv. anv. i d., nt., holl. o. t.] hafva inflytande l. makt, hafva (mycket, litet osv.) att säga; i sht med personligt l. ss. personligt tänkt subj.
α) med bestämning, i uttr. betyda allt, mycket, något, litet, föga, intet osv., hafva allt osv. att betyda, hafva all(t) osv. inflytande l. makt, hafva allt osv. att säga; gälla allt osv.; väga mycket osv. Han betyder mycket hos höga vederbörande. I allt hvad som rör finansfrågor betyder han mycket. Hans ord betyda mycket. Han betyder ingen ting, Is nihili valet. Sahlstedt (1773). Hvad vi (i Åbo) högel(ige)n frukte, är at få en Cantzler hos hvilken Cantzlers-secreteraren mycket betyder. Porthan Bref t. samt. 188 (1792). Saken (skall) .. först komma ur min mun, när jag kan anförtro den åt någon, som betyder mera än jag. Choræus Bref 135 (1803). (Nuntien Hyppolite d’Este) hoppades vinna förtroende genom minnet af hvad han betydt hos Frans I och Henrik II. Cronholm Lig. 70 (1839). Jag råkar till att betyda något här, ska’ jag säga. Blanche Läk. 85 (1846). Vi nämde, att bönderna vid denna riksdag ingenting betydde. Malmström Hist. 1: 203 (1855). Hvad detta namn (dvs. Samuel Ödmann) en gång betydde för vårt fäderneslands högsta odling, för vettenskaperna, för undervisningen, för kyrkan, skall bäst framgå ur en enkel skildring af hans lif. Böttiger 5: 3 (1867, 1874); jfr 5 b. En ren naturlighet, som framträder under en tid, då konventionela former betyda mycket, måste göra uppseende. Wirsén i 3 SAH 2: 806 (1887). Ensamma torde socialisterna (vid stockholmsvalen 1897) betyda bra litet. VL 1897, nr 206, s. 2. Hvarje makt, som ville någonting betyda, måste ha ett finger med i tyska riket. Hjärne K. XII 29 (1902).
β) (†) utan bestämning: vara inflytelserik l. mäktig. Hvilken af de Herrar som betyda, bör jag tilskrifva det, at min ringa person kommit i åtanka vid Riddare-promotionen? Porthan Bref t. Calonius 2: 590 (1799).
Spalt B 2123 band 4, 1908