| Publicerad 1908 | Lämna synpunkter |
BEVAKARE beva4kare, i Sveal. äfv. 0302 (beva´kare Weste; bevàkare Almqvist), m.||ig.; best. -en, äfv. -n; pl. =.
1) till BEVAKA I 1: person som öfvervakar l. utöfvar tillsyn öfver (ngn l. ngt). (Olämpliga skrifter smyga sig in i samhället) utan att någon sedernes eller tryckfrihetens bevakare synes fästa uppmärksamhet på dem. Sv. lit.-tidn. 1816, sp. 27. För segelfartens förbättrande å denna sjö (dvs. Vänern) finnes en särskild direktion, .. som ombesörjer inrättandet af fyrar och båkar (m. m.) .. samt antager och aflönar bevakare och lotsar. Höjer Sv. 1: 444 (1875). — jfr TULL-BEVAKARE. — särsk.
a) (mindre br.) om fångknekt; vaktare. Barbariska bevakares hårdheter. Lehnberg i 1 SAH 2: 291 (1788, 1802). Arrestanterne och dessas Bevakare. C. Adlersparre i LBÄ 11—13: 149 (1798). Palmblad Nov. 2: 245 (1841). — jfr FÅNG-BEVAKARE.
b) i sht skogsv. om uppsyningsman i skogsstatens tjänst (jfr 2). Bergv. 4: 649 (1824). Då bevakaren begifver sig ut på patrullering. Björkman Skogssk. 302 (1868). Beroende af den utstämplade skogens areal tillsättes af forstförvaltningen en eller flere extra bevakare. Skogsv.-fören. tidskr. 1905, s. 140.
a) (mindre br.) till BEVAKA I 2 a; närmande sig bet.: beskyddare, försvarare. Gud .. är sanningens upphof och bevakare. Lehnberg Pred. 3: 306 (c. 1800); jfr b. Högskolans högsta beskyddare och bevakare. Strinnholm Hist. 3: 867 (1848).
b) till BEVAKA I 2 c. Schröderheim Robertson 1: 125 (c. 1794). Lagmännen, folkets förespråkare och bevakare af dess rätt. Strinnholm Hist. 4: 598 (1852).
Spalt B 2231 band 4, 1908