| Publicerad 1908 | Lämna synpunkter |
BEVEKLIG beve4klig, i Sveal. äfv. 032 (beve´klig Weste; bevèklig Almqvist), adj. -are. adv. -LIGA (†, Swedberg Cat. 546 (1709), Serenius (1734; under pathetical), Bliberg Acerra 153 (1737)), -LIGEN (Swedberg Cat. 377 (1709) osv.), -LIGT.
— jfr OBEVEKLIG.
a) med aktiv bet.: som sätter (ngt) i rörelse. Hafwet hafwer en .. naturligh förborgadt och inplantadt bewekeligh krafft, eller en bewekeligh orsak. Muræus Arndt 4: 90 (1648).
b) [jfr motsv. anv. i d., mnt., holl. o. t.] med pass. l. refl. bet.: som kan försättas i rörelse l. förflyttas l. rubbas l. röra sig, rörlig; jfr BEVÄGLIG 1. (Den jordiska människan kan) intet något skapat Ting som fins i Wädret, på Jorden eller i Watnet mindre aff dhe beweklige eller obewecklige hwarken vthi dhes fullkomligheet .. erkienna (dvs. uppfatta), mindre stycketals besee eller förståå. Rel. cur. 306 (”603”) (1682). De flytande Materiers egenteliga Natur och Beskaffenhet består besynnerligast der utinnan, at deras Delar äro lätteliga ifrån hvarandra skilde och ganska bevekelige. Triewald Förel. 2: 7 (1729, 1736).
2) (numera föga br.) motsv. BEVEKA 3: om sinne l. hjärta l. person: lätt uppmjukad(t) l. upptinad(t), som lätt tager intryck. Ibland andre äre thesse twenne lijknelser om thet borttappade fåret, och om then förlorade Sonen, så tröstrijke, at itt bewekeligit och gudeligit hierta, kan them icke nogsamt vtan modiga tårar innerligen betrachta. Muræus Arndt 2: 67 (1648). Jag (har) alt mer och mer befunnit, huru bögeligit et vngt förstånd är, och huru bevekeligit et vngt hierta. Rydelius Förn. Föret. § 19 (1718, 1737). Fruentimret är mäst bevekligt och kan i all vänlighet böjas, när man förstår at handterat. Dalin Arg. 2: 386 (1734, 1754). Hans hierta är ej hårdt; han har bevekligt sinne. Murberg Ath. 86 (1776). Han har ett bevekligt hierta. Meurman (1846); jfr 3 b.
a) [jfr motsv. anv. i d., mnt., holl. o. t.] med aktiv bet.: rörande, gripande; jfr BEVEKA 4 b β. En bewecklig Tackseyelse Skrifft är upläsen wed detta oförmodeliga dödsfallet. Växiö domk. akt. 1709, nr 14. Det var bevekeligit, at se Fruentimmer stupa så hiskeligen kullbytta, som af sit välde, sin fägring (osv.) .. voro så högsväfvande, at de intet viste på hvilken fot de skulle stå. Dalin Arg. 1: 144 (1733, 1754). (Merkurius) kunde tala liufligt, samt spela bevekeliga på Flöit. Bliberg Acerra 153 (1737). Nu kommer jag til det bevekeligaste af hela min Saga: Kan jag skrifva det utan tårar? Dalin Vitt. 5: 314 (c. 1753). Elegier .. böra vara bevekelige. Brunjeansson Verser 9 (1768); jfr Sv. lit.-tidn. 1818, sp. 549. Et bevekligt tal, Oratio animos emolliens. Sahlstedt (1773).
b) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] med passiv bet.: som lätt blir bragt ur jämvikten; lättrörd. Beweklig, snart wredh snart gladh. Lex. Linc. (1640; under mollis).
α) i uttr. bedja, föreställa på det bevekligaste, bevekligt, bevekligen o. d. Handb. 1811, s. 101. (Elliot) föreställde på det bevekligaste sina landsmän, hvilka svåra följder som ett öfverskridande af .. demarcationslinien kunde medföra. A. P. Cronholm i SKN 1843, s. 116. Så ville han följa henne, men dörren var riglad; han .. bad henne bevekligt att åter komma ut. Ljunggren Tre ber. 65 (1886, 1892).
β) (numera mindre br.) i annan anv.; numera nästan bl. i sådana förb. som beveklig bön l. uppfordran, bevekliga föreställningar o. d. RP 6: 326 (1636). En .. bewekelig bön til Gud. Spegel Pass. 131 (c. 1680). At tala och skrifva bevekeligen. Rydelius Förn. 22 (1718, 1737). Man skal ock finna, at monger nog enfaldig prest i boken, skal hafva stora och bevekliga gåfvor och veltalighet nog til at predika: ther emot, at monge höglärde män inga bevekliga gåfvor hafva. Swedberg Gram. 137 (1722). Orator (var) ej mindre vid föreställandet beveklig, än han vid sammansättjandet varit sinrik. Fries 2 Linné 2: 283 (cit. fr. 1749). (Han) bönföll .. med den bevekligaste uppsyn .. att .. få veta, med hvilka .. personer han .. haft den nåden att umgås. Atterbom Minnen 230 (1818). Månget bevekeligt ord och förmaning, tagen ur hjertat, / föll (vid gudstjänsten) som morgonens dagg, som manna i öknen, på folket. Tegnér 1: 189 (1820). Man (finge) väl se, om strängt allvar och bevekliga föreställningar i förening, ej skulle kunna återföra den vilsekomna på rätta vägar. Ahlgren Papirii ppr 10 (1901).
b) [jfr t. bewegliche und falsche höflinge] (numera knappast br.) med passiv bet.: som (lätt) låter sig öfvertala l. omstämma l. gifver efter; medgörlig. The .. förhåppadhes, the wille medt sin hastighe ankomst, göra them .. redde och beweeklighe. Schroderus Liv. 597 (1626). Bewekligh, Then som låter sigh wijka och böija. Lex. Linc. (1640; under cereus); jfr 2. Nej, lätt han (dvs. Eros) är ej, eller ens beveklig. Tranér Anakr. 132 (1826, 1833). Dalin (1850; betecknadt ss. föga br.). Cavallin (1875). jfr: Jag hoppas Hennes Nåd har ett bevekligt öra. A. G. Silfverstolpe Skald. 444 (1799, 1814). — jfr LÄTT-, SVÅR-BEVEKLIG.
a) [jfr motsv. anv. i ä. dan. o. ä. t.] med aktiv bet. — särsk. motsv. BEVEKA 6 b i förb. beveklig orsak l. bevekligt skäl o. d., vägande l. viktig(t) l. afgörande orsak l. skäl; jfr BEVEKA 6 b β α’ o. BEVÄGLIG 2. All den stundh E. M:tt till ett sådantt företagande ingen beveklig orsak hafver. A. Oxenstierna 2: 200 (1614). Thetta är thet bewekeligaste Argumentum, Gudh är kärleken. Muræus Arndt 1: 228 (1647). Emedan H:s K. M:tt intet hafwer låtet sigh, anten aff beweeklige skähl, eller medh ödmiuke böner .. öfwertala till att lengre förblifwa wedh Richzens Regeringh. RARP V. 1: 305 (1654). Jag eger inga andra bevekeliga skäl, att förmå Riksens ständer till varkundsamhet öfver mig. J. Puke (1756) hos Fersen Hist. skr. 1: 190. De .. anförda bevekliga orsakerna till afsked. Fryxell Ber. 7: 67 (1838).
b) med passiv bet. med prep. till: som (lätt) kan förmås till (ngt), möjlig l. lätt att påverka. Barn som födas .. emellan den 12. Julij och den 12. Augusti, .. äre beweklige til Rättfärdigheet, Troheet och sanheet. Meyerus Alm. 1672, s. 16.
Spalt B 2271 band 4, 1908