Publicerad 1908   Lämna synpunkter
BEVILLING l. BEVILLIGING, f.
Ordformer
(-willigingh Skråordn. 326 (1574), -willigung G. I:s reg. 15: 31 (1543), Dict. Hamb. (1700) m. fl. -williungh Hist. handl. XIII. 1: 126 (1564). -villing RA 3: 7 (1593), Fin. urk. I. 3: 58 (1596) m. fl. -vilung RA 1: 718 (1560))
Etymologi
[efter mnt. bewillinge o. t. bewilligung; jfr ä. holl. bewilling o. holl. bewilliging]
(†) vbalsbst. till BEVILJA (BEVILLIGA), särsk. till BEVILJA I. Dict. Hamb. (1700). — särsk.
1) till BEVILJA I 1: samtycke. Sådana summor skole jcke brukes eller vtlegges med minne (dvs. mindre) sa[ken] så högeligen kreffuer och thet med alle theris bewilligung och samtycke skeer som ther till lagt och forstrecht haffue. G. I:s reg. 15: 31 (1543); jfr 2. Sådent (dvs. professorsinstallation) må .. wäl skee, doch försth och förnempligesth medh Cancellarii, och the andre Bispernes bewilling och samptyckie. Annerstedt UUHist. Bih. 1: 28 (i handl. fr. 1595); jfr BEVILJA I 4.
2) till BEVILJA I 3, konkretare: öfverenskommelse, bestämmelse, beslut. Vi (rådet o. adeln) vele och skole altid holle vidh macht och aldrigh emot göre then bevilung och samptycke, som uthi Vesterås skedde af oss. RA 1: 718 (1560). Effter .. Kong:e M:tt vdaff meninghe rigsins stenders samtyckie och bewilliungh .. är worden förorsaket att fenckligh sätte och holle hertugh Johan. Hist. handl. XIII. 1: 126 (1564). Therföre haffuer man lykewäl sådane theris egen bewilligingh efther folgdt. Skråordn. 326 (1574). Fin. urk. I. 3: 58 (1596).

 

Spalt B 2282 band 4, 1908

Webbansvarig