| Publicerad 1908 | Lämna synpunkter |
BEVISBAR bevi4s~ba1r, äfv. (i sht i Sveal.) 03~2, adj.
(mindre br.) som kan bevisas (se BEVISA I 2); bevislig. Filosofiskt bevisbar .. sanning. Rein Psyk. 1: 159 (1876). Bevisbara sjelfmord. SD(L) 1898, nr 336, s. 3. — jfr OBEVISBAR.
Spalt B 2316 band 4, 1908