Publicerad 1908   Lämna synpunkter
BEVUREN bevɯ4ren, adj.
Etymologi
[af oviss härledning; jfr sydsv. dial. bevuren (Rietz, G. Billing i Landsm. X. 2: 77 (1890))]
(starkt bygdemålsfärgadt i södra Sv.) fri från, kvitt; anträffadt bl. i uttr. blifva ngn (l. ngt) bevuren. Fransmannen gör hvad han kan: han skrattar åt den hycklareskara han icke på annat sätt kan bli bevuren. Thomander 2: 4 (1829).

 

Spalt B 2329 band 4, 1908

Webbansvarig