| Publicerad 1908 | Lämna synpunkter |
BEÖSA beø4sa, i Sveal. äfv. 032, v. -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -ANDE, -NING.
(föga br.) ösa på l. öfver, begjuta, öfvergjuta. Cnattingius Sn. E. 28 (1819). Sättet att förrätta döpelsen genom hela kroppens begjutning med vatten öfvergick till blotta hufvudets beösning. A. E. Holmberg hos Dybeck Runa 1844, s. 116.
Spalt B 2368 band 4, 1908