| Publicerad 1909 | Lämna synpunkter |
BIDOMINANT bi3~dominan2t l. -dω- l. -då-, r.; best. -en; pl. -er.
(föga br.) mus. dominant i tonart till hvilken man utviker från hufvudtonarten. Tonisk dominant kallas dominanten såsom hufvudtonartens qvint, till skillnad från bidominanterna, som tillhöra de tonarter, i hvilka man utviker under tonstyckets lopp. NF 3: 1348 (1878).
Spalt B 2457 band 4, 1909