| Publicerad 1909 | Lämna synpunkter |
BIFILAR bi1fila4r, stundom bif1-, l. BIFILÄR bi1filä4r l. -æ4r, stundom bif1-, adj.; adv. -T.
a) [jfr motsv. anv. i t., särsk. t. bifilare wickelung] i fråga om dubbeltrådig lindning å motståndsrullar o. d. för att förminska l. förekomma själfinduktion; i sht i förb. bifilar l. bifilär lindning l. veckling, dubbellindning. För att göra själfinduktionen och dess verkningar obetydliga plägar man upplinda tråden i motståndsrullar och dylikt dubbelt, hvilket benämnes bifilar lindning. 2 Uppf. b. 2: 433 (1901). Den bifilärt vecklade tråden. 2 NF (1904).
b) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] i fråga om bifilarupphängning (se nedan); i sht i ssg för att beteckna apparater med bifilarupphängning; jfr BIFILARISK. (Mätning af de magnetiska attraktions- o. repulsionskrafterna kan ske) genom att hämma kraften medelst tyngdkraften, hvilken försättes i verksamhet vid sträfvan hos den sökta kraften att bringa till afvikning en vid två parallella trådar upphängd magnet (s. k. bifilar upphängning). Düben Thompson 112 (1896).
-GLÖDLAMPA~020. tvåtrådig glödlampa. Dessa nya lampor (från elektricitetsbolaget i Hamburg), som fått benämningen ”Bifilarglödlampor”, kännetecknas däraf att i hvarje lampa användas tvänne trådar i stället för en enda. Tekn. tidskr. 1893, Allm. nr 46, s. 3. —
(b) -MAGNET~02. på två trådar hängande magnet (på en bifilarmagnetometer). Bjerkén Dahlander 684 (1902). —
(b) -MAGNETOMETER~00020 l. ~01020. [jfr dan. o. t. bifilarmagnetometer; instrumentet först anordnadt af den tyske matematikern o. fysikern K. F. Gauss omkring år 1830] magnetometer med bifilarupphängning; jfr BIFILAR, sbst. NF (1877). Ett instrument, bestående af en magnetstång, upphängd på två lika långa trådar och därför benämnd bifilar-magnetometer. Bjerkén Dahlander 683 (1902). 2 NF 9: 815 (1908). —
(jfr b) -UPPHÄNGNING~020. (ett föremåls) upphängning i två (parallella o. lika långa) trådar, använd vid åtskilliga fysiska instrument konstruerade för att (gm mätning af trådarnas motstånd mot upphäfvande af deras inbördes parallellitet) bestämma intensiteten af små, hufvudsakligen magnetiska l. elektriska krafter. NF (1877). Düben Thompson 187 (1896).
Spalt B 2472 band 4, 1909