BIFORMITET bi1formite4t, stundom bif1-, l. bifor1-, r.; best. -en.
Etymologi
[liksom d. biformitet, t. biformität, eng. biformity till biform (se BIFORM, adj.)]
dubbelformighet. 2 NF (1904).
Spalt B 2479 band 4, 1909
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
