BIGJORDING, m.
Etymologi
[jfr d. bygjortel, bälte med fickor l. vidfäst pung (Kalkar), mnt. bigordel, ä. t. beigürtel, pung vid gördeln; se BI-, prefix1 2, o. GJORDING, gördel]
(†) sannol.: vid gördeln fäst pung. En bygiording aff Elgzhud. Skråordn. 319 (1546).
Spalt B 2486 band 4, 1909
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se