| Publicerad 1909 | Lämna synpunkter |
BIGÄRNING bi3~jæ2rniŋ (bi`gerning Weste), sbst.1, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
(numera knappast br.) bisyssla, extra arbete. Hvar och en (har), jämte sina rätta Hufvud-sysslor, .. mehrendels någon bijgärning. Bechstadius Siöman 3 (1734). Almqvist (1844; betecknadt ss. föga br.). Dalin (1850; betecknadt ss. föga br.). Sv. o. t. handlex. (1872).
Spalt B 2490 band 4, 1909