Publicerad 1909   Lämna synpunkter
BIHÄNGSLE, n.; pl. -en.
Etymologi
[jfr holl. bijhangsel; se BI-, prefix1 1 a]
(†) zool. bihang (se d. o. 1 a); jfr VIDHÄNGSLE. Det första (släktet cikader) kalladt Otiocerus, utmärker sig medelst några egna antennformiga bihängslen på sjelfva antennerna. Årsber. t. VetA 1822, s. 206.

 

Spalt B 2497 band 4, 1909

Webbansvarig