Publicerad 1909   Lämna synpunkter
BIKALK bi3~kal2k, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[se BI-, prefix1 2]
(nytt ord) bot. inuti blomkalken befintliga bihang som bilda ett slags kalk; jfr BIKRONA. Med bikrona eller bikalk förstås bihang, fästa vid bladen i kronan eller kalken. Neuman Bot. 19 (1890).

 

Spalt B 2499 band 4, 1909

Webbansvarig