| Publicerad 1909 | Lämna synpunkter |
BILAND bi3~lan2d, n.; best. -et; pl. -länder (Möller (1790) osv.), äfv. = (Pallin Medelt. hist. 98 (1872, 1890) osv.).
Anm. Singularformen har i detta ord först sent trängt igenom. Äldre ordböcker anföra bl. pluralformen; så ännu Linder o. Walberg (1862) o. Hahnsson (1884). Jfr äfv. följ. språkprof: (Singularen) Biland (har) icke gjort sig gällande till allmänt bruk. Almqvist (1844; under biländer). Någon gång finner man äfven i sing. Biland. Dalin (1850; under biländer).
land som står under ett annat lands öfverhöghet, men intager en viss själfständig ställning i förh. till l. inom detta; jfr DEPENDENS. Möller (1790). (Jellachich) utnämnes till General-Kommendant i Ungern och dess biländer. Tiden 1848, nr 242, s. 3. (Danmarks) Biländer i Europa och Amerika. Dahm Geogr. f. el.-skol. 59 (1865). Slutet (af det spanska successionskriget) blef att de spanska biländerna tillerkändes åt den gren af habsburgska huset, som ännu fortlefde i Österrike. Svedelius Statsk. 3: 337 (1869). Kexholms län betraktades .. i likhet med Ingermanland, Estland samt sedermera Liffland såsom ett svenskt biland, hvarför dess invånare icke hade rätt att sända representanter till de svenska riksdagarna. Schybergson Finl. hist. 1: 395 (1887). (Det kan) sättas i fråga, om Canada tänker sig sin ställning för all framtid såsom endast och allenast ett engelskt biland. PT 1908, nr 176 A, s. 2.
Spalt B 2516 band 4, 1909