| Publicerad 1910 | Lämna synpunkter |
BILINGV biliŋ4gv, stundom BILING, biliŋ4g, adj. l. sbst. r.; ss. sbst. best. -en; pl. -er.
I. adj.: tvåspråkig.
1) (föga br.) som talar två språk; särsk. om invånare i tvåspråkigt område. Alla de högre bildade (provensalerna) .. äro hvad man kallar ”tvåspråkiga” eller ”bilingva”, d. v. s. i detta fall .. tala och skrifva franska (jämte provensalska). Vising Prov. trub.-diktn. 4 (1904).
2) om inskrift, handskrift o. d.: affattad på två språk. Den bilingva Harrân-inskriften. Lindberg Semit. 11 (1898).
II. sbst., särsk. till I 2: på två språk affattad inskrift o. d. Inskrifter på två språk, så kallade bilinguer. J. Centervall i Nord. tidskr. 1886, s. 107. En biling, en grekisk-arabisk handskrift. V. Knös i Bibelforsk. 1905, s. 129.
Spalt B 2588 band 4, 1910