| Publicerad 1910 | Lämna synpunkter |
BILINJE bi3~lin2je l. ~li2nje, l. BILINIE bi3~ li2nie, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
1) i fråga om linje i eg. bem.: hjälplinje.
a) vid ritningar o. geometriska konstruktioner o. d. Från punkter i gatukorsen .. (utgår) ett system af bilinier hvilka uppmätas till sin riktning genom de vinklar de bilda med hufvudlinierna. Tekn. tidskr. 1900, A. s. 69 (i fråga om uppmätning af stadsplan).
b) [jfr motsv. anv. i t.] (föga br.) mus. Vogler Clavérschola 6 (1798). Bi-linjer .., de korta streck, som dragas tvärs igenom de noter, hvilka skrida öfver eller under femlinje-systemets tonområde. 2 NF (1904).
a) i fråga om järnvägar, spårvägar o. d.: mindre l. mindre viktig bana, spårväg o. d. som utgår från en större l. viktigare bana, spårvägssträcka o. d. Kungsholmslinien och bilinien Östermalm—Humlegården—Karlavägen. Lundin N. Sthm 97 (1887). 2 NF 12: 110 (1909).
c) elektrisk ledning som är anknuten till en annan, biledning. En i (telefon-)stationen intagen bilinie .. (t. ex. till någon ekonomibyggnad, utgård o. d.). Nyström Telef. 31 (1885).
d) [jfr t. nebenlinie] i fråga om släktskapsförhållanden: sidolinje, sidogren. Grevarne Fugger dela sig i 2 Huvudlinier: Raymundiska och Antoniska, hvardera har flera Bilinier. Djurberg Geogr. smndr. 2: 118 (1778). Bilinie .. Slägtskap på sidan; liktydigt med Sidolinie, som brukas mera. Almqvist (1844). I spetsen för ridderskapet (på Rügen) stod den från en bilinie till de forna slaviska furstarne stammande slägten Putbus med talrika undervasaller. M. Weibull i Ill. Sv. hist. 4: 13 (1881). Den pfalziska bilinien Zweibrücken. NF 17: 1249 (1893).
Spalt B 2589 band 4, 1910