Publicerad 1910   Lämna synpunkter
BILIST bilis4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[bildadt till BIL, sbst.3; jfr d. bilist]
(i sht hvard.) person som åker l. plägar åka i automobil, automobilist. Tidn. f. idr. 1903, s. 181. Förbittringen mot bilisterna (ökas) dag för dag hos de personer i Stockholms omgifningar, som för sin utkomsts skull ofta måste köra in till staden. SvD(L) 1903, nr 187, s. 6. AB(L) 1906, nr 249, s. 2. SD(L) 1910, nr 109 A, s. 7.

 

Spalt B 2589 band 4, 1910

Webbansvarig