Publicerad 1910 | Lämna synpunkter |
BILÄGG, sbst.2, m., l. BILÄGGE? m., anträffadt bl. i pl. -ar; äfv. BILÄGGARE, sbst.1, m., l. BILIGGARE, m.; pl. =.
(†) servett. The som skole täckie vpp. Theris ämbete ähr, att lathe skickeligen tillpynte hans kong:e M:tz bordh medh brödh, tallerker, skeder, knijffuer, bijläggere och annedt mehre. Koncept till hofordning fr. c. 1561 i Kungl. bibl.; jfr Dalin Hist. III. 1: 620 (1761). Sölff knöper stor och små, som man brukar til Himbler och Bileggier. Loenbom Uplysn. 2: 21 (1563). Belangendes k. M:tz boordh schall Bijdzerenn szå beställe, att ther till motte altijdh nogsampt ware duker och Bijläggere vdi forråådh. Koncept till hofordning fr. c. 1571 i riksarkivet. Bref ”till Fru Elisabeth Oxenstjerna om tenfat, talrickar, borddukar, bijleggier, sängar och sparlakan, till H. K. M:ts kröning”. Hallenberg Hist. 4: 626 (ur handl. fr. 1617). Biläggar. Serveter kallas de nu. Axehielm Lex. sueogoth. (c. 1630). 26 st. bijlegger af nytt drell. Bidr. t. Åbo hist. I. 4: 181 (1632). Biläggare (bijleggiare) nämnas (bland fatbursinventarier på Gripsholm) först 1551, då af 19 alnar enbrett lärft gjordes 18 stycken, 5 på 1 1/4 och 13 på 1 aln. N. Sjöberg i Fataburen 1907, s. 94. Servetten, .. blef allmän i Norden under 1500-talet och då under namnet ”biliggare” eller ”biläggare”, hvilken benämning dock snart fick vika för den nu rådande. G. Cederblom Därs. s. 249.
Spalt B 2627 band 4, 1910