| Publicerad 1910 | Lämna synpunkter |
BILÖPARE (bi`löpare Weste), m.; pl. =.
(†)
1) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] tjänare som springer bredvid sin husbonde; lifvakt, drabant. Lyders bijlöpare ramade strax till Henning. Svart G. I 40 (1561). En stoor hoop i larffuecläder hölle sigh wara theres bijlöpare (dvs. mäster Knuts o. Peder Sunnanväders vid deras skymfliga intåg i Sthm). Därs. 113. Schultze Ordb. 2826 (c. 1755).
3) [efter ä. d.] ett slags små fartyg. De Danske hade (1611) några små skepp, eller, som de då kallades, Pintzer, Pinatzer, och Bilöpare. Hallenberg Hist. 1: 176 (1790).
4) om mindre malmstreck som löper parallellt med ett större. Een bijlöpare eller medfölliande streek. Hiärne Berghlychta 429 (1687; jämfördt med originalet).
5) om refvor på vissa växter: utlöpare. Wil man haffwa at the (dvs. meloner m. m.) stoora wäxa skola .., så lägger man vnder the nywuxne .. ett stycke Glas, eller Taaktegel, och afplockar så alle bijlöpare. Risingh Landb. 54 (1671).
6) person som oombedd söker medla l. bär underrättelser l. skvaller o. d. mellan andra personer; jfr MELLANLÖPARE. Bi-löpare, Interloper. Serenius 20 (1741). Sahlstedt (1773). Bland bilöpare, som ifrade mot författares förmenta själfsvåld, var baron Stierneld särdeles oförtruten. Adlerbeth Ant. 2: 185 (c. 1815). Lindfors (1815). Almqvist (1844). Dalin (1850).
Spalt B 2633 band 4, 1910